En del såg den nystartade tidningen Bulletin som ett hoppfullt nytt och friskt skott på det tämligen murkna och vissna träd som de såg det svenska medielandskapet som. Andra tyckte snarare att Bulletin var som ett sådant där invasivt och giftigt ogräs som man inte visste hur man skulle bli av med. Åsikterna gick isär, men få i mediernas Sverige var likgiltiga.

Det är svårt att tro det, men det är redan två år sedan Bulletin startade. Många spådde tidningens snara undergång. Men trots att tidningen väl genomlevat i stort sett alla barnsjukdomar en tidning kan ha, lever den vidare. Allt blev inte som planerat. Få saker brukar bli så.

I ett avseende fick olyckskorparna rätt. Tidningen samlade ett stort antal skickliga mediemänniskor, skickliga allesammans på sitt sätt, men samarbete, överseende, tålamod och fördragsamhet var väl kanske inte allas främsta signum.

Men Bulletins historia har mest varit något som med jämna mellanrum skrivits om i andra tidningar. Samtidigt har tidningens redaktion strävat på med att försöka skapa en bra tidning, tidvis med starkt begränsade resurser. Även när tidningens ägarbolag gick i konkurs fortsatte utgivningen av tidningen obrutet.

Intresset för Bulletin från andra medier har hela tiden handlat om skandaler och anklagelser. När tidningen anklagades för fusk med uppgifter till presstödet var det en nyhet som andra snabbt högg på. När det visade sig att anklagelserna var falska hördes knappt en gäspning.

Det har nu hänt så många gånger att jag tappat räkningen att andra tidningar med någon dags försening skriver artiklar utifrån samma infallsvinkel som vi gjort. Vi brukar sällan anges som källa, men eftersom Bulletins syfte är att påverka den svenska debatten noterar vi med tacksamhet även denna form av idéstölder. Vi blir lästa, inte minst av dem som producerar nyheter och opinion.

Tidningen har nu stabiliserats efter den första tiden och vi kämpar på med stora planer på förbättring under det kommande året.

Så grattis på födelsedagen, Bulletin!