Facebook noscript imageKorn: Hudfärgsvänsterns rasismanklagelser är rasism
Hoppa till innehållet
Dan Korn

Korn: Hudfärgsvänsterns rasismanklagelser är rasism

Owe Nilsson borde läsa Per Brinkemos bok ”Mellan klan och stat”
Owe Nilsson borde läsa Per Brinkemos bok ”Mellan klan och stat”

På samma sätt som man inte kan vara tolerant mot de intoleranta kan man inte kan vara tillitsfull mot de otillitsfulla. Reglerna för svenska val bygger till stor del på tillit, men när tilliten missbrukas förvinner den snabbt. Tillit är lätt att rasera, men tar lång tid att bygga upp.

Valmyndighetens sammanställning av incidenter från årets val omfattar 369 sidor och omkring 4 770 rapporter, inkomna från mitten av augusti till den 16 september. Ungefär hälften, drygt 2 400, gäller valsedlar som flyttats, dolts eller tagits ur valsedelställen. Ytterligare 1 200 gäller fel vid röstmottagningen. Kategorin ”Otillåten påverkan” rymmer 405 rapporter, ”Hot och våld” 82. I endast ett fall har polis tillkallats. Två kommuner skriver uttryckligen att ingen polisanmälan gjorts. Den normala åtgärden är tillsägelse, anteckning i protokollet och kontakt med valkansliet eller Valmyndigheten.

Tidaholm, det lilla samhället i Västergötland känt för kriminalanstalten och Sveriges enda kvarvarande tändsticksfabrik, utmärker sig med det enda regelrätta röstköpet i sammanställningen. Nu vet vi ju att folk tagit ut pengar från bankomat och delat ut till röstande i Borlänge, men det är en pågående polisutredning och nämns inte i Valmyndighetens sammanställning. Men uppgifterna från Tidaholm går inte av för hackor de heller.

”Vi ger er en check på xxxx kr, beroende på hur många vi får registrerade innan valdagen. Kontakta någon av oss på listan eller besök oss på torget”, annonserade ”ett parti” om. Så står det i Valmyndighetens sammanställning, men av andra källor vet vi att partiet var Vänsterpartiet.

Det är påfallande ofta Vänsterpartiet och det är påfallande ofta somalier inblandade. Men se det får man inte säga. Peter Wennblad på Svenska Dagbladet som skrivit om röstfusk på Järvafältet dels utifrån eget undersökande arbete, dels utifrån Valmyndighetens incidentsammanställning, har blivit polisanmäld av Vänsterpartiets partisekreterade Maria Forsberg.

”Det här är en insinuant ledartext med anonyma källor och som spelar på rasistiska idéer som just nu sprids av Sverigedemokraterna och Moderaterna. Man kallar medborgares demokratiska deltagande för klanröstning och kallar dem för röstboskap. Det är ett misstänkliggörande som hotar demokratin”, skriver Maria Forsberg.

Men det är inte bara Svenska Dagbladet som skrivit. Det har också Aftonbladet gjort och intervjuar en äldre valarbetsledare i Tensta, som säger att de borde ha stängt vallokalen:

– Det var en ständig ström av folk som kom, många hade förkryssade valsedlar eller redan iordninggjorda kuvert. Vi frågade var de fått dem från, men de förstod inte svenska. Vid två tillfällen körde jag och en kollega iväg en man som gick och delade ut valsedlar utanför i direkt anslutning till röstningslokalen. De flesta hade förkryssade valsedlar med V-politikern Ilyas Hassan.

Valarbetsledaren berättar om en händelse som är omskriven i Peter Wennblads artikel där omkring hundra eritreanska kvinnor kom till en vallokal tillsammans med två präster. Händelsen utspelade sig i den närliggande stadsdelen Husby.

– Jag var där och såg detta. Det blev kaosartat när så många gick in i röstlokalen samtidigt. Prästerna förklarade hur de skulle rösta. De ville inte lyssna på oss, de ville bara lyssna på prästerna. De sa ett nummer och höll upp en valsedel från Socialdemokraterna. Jag pratade med prästen och sa ”så här får det inte gå till. Du kan inte stå och tala om vad de ska rösta på”. Han svarade ”jag måste ju förklara hur det går till”.

Men är det rasism att berätta om detta? Aftonbladet är knappast en SD- eller M-märkt tidning.

I grund och botten handlar det om vad man tror påverkar oss människor. Är det arv eller miljö? Beror vårt handlande på vårt DNA eller beror det på vår uppväxt? Det är ganska lätt att argumentera för båda ståndpunkterna, vilket rimligen beror på att vi formas både av vårt arv och vår miljö. Hudfärgen beror givetvis på våra föräldrar, men oavsett hudfärg så lär du tala östgötska om du vuxit upp i Linköping, oavsett om föräldrarna kommer från Lidköping eller Libyen.

Att enbart tro att arvet påverkar oss är den inställning som kallas rasism. Vi bestäms av DNA, hudfärg och skallmått enligt den uppfattningen. Den motsatta uppfattningen är den som hävdar att vi är som oskrivna blad – tabula rasa – och formas av vad vi är med om, hur vi växer upp och påverkas av det.

Det är den senare uppfattningen som är den klassiskt socialistiska. Det är därför att man tror på att människan kan förändras som socialdemokrater i äldre generationer sysslade med social ingenjörskonst och nu tror att om man blandar befolkningen ökar man integrationen. Det är därför att man tror på miljöns påverkan som man vill lösa gängkriminalitet genom bättre utbildning och fler fritidsgårdar. Man tror att problem i samhället är symptom på underliggande orättvisor och att om man åtgärdar det löser sig problemen.

En efter en har debattörer som Johannes Klenell, Rashid Musa och Bilan Osman sagt att om de som röstfuskat haft vit hudfärg hade de aldrig anklagats. Klanröstning sägs vara samma sak som när bönder eller företagare röstar på samma parti eftersom partierna tillvaratar dessas intressen. Det ser alltså ut som om man tror att klaner egentligen inte finns, som om det är ett rasistiskt uttryck för något som också förekommer bland vita. Men om man verkligen hade trott att människor är formbara, att miljön betyder allt, hade det inte då i stället varit naturligt att förbättra miljön? Hade det då inte varit naturligt att uppröras över präster som säger till kvinnor hur de ska rösta? Hade man då inte upprörts över att människor röstar utifrån hur de är släkt? Det är nämligen inte alls samma sak som att rösta utifrån gemensamt intresse, så som bönder eller företagare gör.

Det ser alltså ut som antirasism, men det är de så kallade antirasisterna som är fixerade vid hudfärg. Andra struntar i hudfärgen men upprörs över fusket som urholkar tilliten. Problemet är inte hudfärgen utan beteendet. Och tror man att beteendet sitter i hudfärgen – det är då man är rasist.

Dan Korn

Dan Korn är  Bulletins chefredaktör. Han är författare till tjugo böcker och har sysslat med kulturjournalistik under fem årtionden.