Korn: Hur många gamla ska behöva våldtas?
När jag skrev om våldtäkterna inom svensk äldreomsorg för brittiska Spiked låg artikeln som mest läst på deras hemsida i en hel vecka. Kanske krävs det att ”Sverigebilden” ska hotas för att politikerna ska göra något åt problemet.
Under partiledardebatten i Riksdagen i onsdags meddelade statsminister Ulf Kristersson i sitt inledningsanförande att han personligen kommer att leda ett särskilt ministerråd för kvinnofrid.
Det är väl utmärkt så. Men i sin uppräkning av olika sorters våld mot kvinnor, glömde han en viktig grupp: våra gamla. Och inte bara han. Jimmie Åkesson talade mycket om våld och om att vi måste få trygghet, men om de gamlas trygghet sa han inget. Det gjorde inte heller den dansande Ebba Busch eller Simona Mohamsson. Inte ett ljud i frågan hördes från oppositionen. Magdalena Andersson talade om mycket, bland annat om våld mot kvinnor, men om det sexuella våldet mot våra gamla hade hon inget att säga. Inte heller Nooshi Dadgostar, Elisabeth Thand Ringqvist eller Amanda Lind.
Man kunde tro att våldtäkter mot gamla kvinnor – och en och annan man – vore väldigt ovanligt. Men det är det inte. Uppsala Nya Tidning gjorde 2024 en genomgång av samtliga fall rapporterade till IVO de senaste fem åren. Det var 45 fall. Själv gjorde jag en liknande genomgång för Bulletin och hittade genom att jämföra IVO-rapporterna med lokaltidningsartiklar, rättegångsdomar med mera 53 fall.
Men man kan börja i en annan ände. Kriminologen Anders Östlund undersökte samtliga polisanmälda våldtäkter mot kvinnor över 60 under de senaste fem åren och fick fram 398 fall.
Till skillnad från andra våldtäkter, som antingen handlar om våldtäkter inomhus i nära relation eller överfallsvåldtäkter utomhus, sker våldtäkterna mot de äldre till största delen inomhus, men där gärningsmannen inte finns i nära relation och i många fall inte ens är känd av offret. Av de fyra hundra fallen var det bara 112 fall där offret kände förövaren. Det handlar alltså i hög grad om hemtjänstpersonal eller omsorgspersonal på vårdhem.
Det finns förmodligen ett gigantiskt mörkertal. Det är alla som studerat ämnet ense om. Dementa kvinnor som dels glömmer vad de varit med om, dels kan ha svårt att uttrycka sig, lär inte anmäla våldtäkterna. Många av dem tillhör dessutom en generation där man inte gärna talar om sådant.
Män ska inte syssla med intimhygien hos kvinnor, oavsett åldern. Det är en enkel slutsats att dra. Att det finns män som tänder på gamla kvinnor är ett faktum, men i de flesta fallen handlar det nog om en kombination av två andra fenomen: sexuell utsvultenhet och brist på skuldkänslor.
I min genomgång av gärningsmännens bakgrund visade det sig att utlandsfödda män är kraftigt överrepresenterade. Men inte bara det. Alla hade sitt ursprung i några få länder: Afghanistan, Syrien, Somalia och Eritrea. Dessa länder är alla så kallade ”failed states”, där klanen är viktigare än staten. Men det är också länder som har det etnologerna kallar skamkultur. Det som får människor att låta bli att göra förbjudna eller olämpliga saker är risken för att bli utskämd.
Sverige är en typisk skuldkultur. Svenska män har givetvis samma drifter, men obehaget att drabbas av skuldkänslor gör att de flesta av oss avhåller oss från att göra saker även om risken för att bli utskämd inte är överhängande. Vi vill helt enkelt inte dras med det dåliga samvetet. Därför är det också påfallande att av de svenska kända gärningsmännen verkar flera, kanske alla, ha gränslösa personligheter, psykopatiska drag, människor som i sin självupptagenhet struntar i dåligt samvete.
Gemensamt för samtliga gärningsmän är givetvis också bristen på empati. Men den bristen verkar de dela med ansvariga myndighetspersoner och politiker.
Sedan Bulletin gjorde sin stora genomgång av sexuella övergrepp inom åldringsvården har flera andra tidningar gjort liknande reportage. Många av dessa har innehållit nya fall, som var okända för mig när jag gjorde min undersökning, dels därför att epidemin fortsätter, dels därför att man funnit fler tidigare odokumenterade fall.
Själv skrev jag en sammanfattande artikel om de fall jag dokumenterad för den brittiska tidningen Spiked. Den låg som mest lästa artikel på deras hemsida i en hel vecka. Kanske vore en väg framåt att skriva fler sådana texter. Svenska politiker brukar ofta reagera på missförhållanden först när det skadar ”Sverigebilden”.
Just nu ligger en motion från kristdemokraten Christian Carlsson om motverkande av sexualbrott inom äldreomsorgen på Riksdagens bord. Men Carlssons förslag går ut på att inrätta ett nationellt misstankeregister för bakgrundskontroll. Det är väl bättre än ingenting. Flera andra partier har också föreslagit sådana register för att undvika stölder, misshandel med mera.
Riksdagen kommer att behandla dessa motioner i klump på torsdag. Förmodligen mynnar det ut i en utredning där sexualbrotten bara blir en detalj i en lång lista med förslag på åtgärder.
Hur många gamla ska behöva våldtas innan frågan tas på allvar, innan man helt enkelt beslutar att i den mån män ska arbeta inom äldreomsorg bör de utföra andra uppgifter än intimhygien?
Inte minst efter gymnasieamnestin för afghaner bemödade sig många kommuner att anställa så många afghaner som möjligt för att förhindra utvisning av dem. Vad de kvinnor som våldtagits av afghanska män tycker om den idén är inte svårt att räkna ut.