Korn: Ingen hemlig plan bakom invandring, men tydliga intressen

På NatCon i Jerusalem i förra veckan talade bland andra den tyske politikern och tidigare chefen för författningsskyddet Hans-Georg Maaßen. Han anses vara en kontroversiell figur, eftersom han uteslöts ur CDU, bland annat för att han kritiserade Angela Merkels immigrationspolitik.

Men det värsta av allt är att han ibland använder ordet ”globalister”. Eftersom det finns en del som använder det ordet som kodord för judar är det en effektiv metod att avfärda argument där ordet används som antisemitism. Men det där är ganska självklart nonsens. Det finns globalister, det vill säga de som tror på att jorden blir en bättre plats att leva på om nationalstaterna rivs ner, alla marknader är fria, människor kan migrera fritt och allra helst om en världsregering skapas. De som är skeptiska till ett sådant utopiskt tänkande och som vill försvara nationalstater kallar sina motståndare globalister därför att det har med jordklotet – the globe – att göra.

Bara för att göra detta extra tydligt vill jag påpeka att den israeliska tidigare socialdemokratiska politikern och fredsaktivisten Yael Tamir använder ordet globalist flera gånger i sin bok ”Why Nationalism” (2019). Denna ovanligt klartänkta lovsång för nationalism ur vänsterperspektiv skyr inte ordet. Tamir avser ganska uppenbart inte judar när hon använder det och hon gör det som så många andra fredsivrare i Mellanösternkonflikten inte verkar ha tänkt på; argumenterar för att en tvåstatslösning faktiskt fordrar nationalstater och att nationalstater byggs på nationalism.

Maaßens tes är:

– Massinvandringen till Europa och Amerika var ingen olyckshändelse. Den var inte bara dålig förvaltning. Den var inte bara dårskap, och den var inte i första hand en barmhärtighetshandling. Den möjliggjordes och drevs fram av många krafter som verkade tillsammans – vänsterideologi, statsbyråkratin, en migrationsindustri, näringslivsintressen, globalistiska eliter och främmande makter som tjänar på ett svagt Väst. Tillsammans verkar dessa krafter mot nationalstaten. De verkar mot folk som vet vilka de är och därför kan sätta gränser. Resultatet är inte att de nyanlända blir en del av nationen. Resultatet är att nationen själv förändras.

Beläggen hämtade han först från Tyskland. I slutet av 2014, innan Angela Merkel öppnade gränsen, bodde omkring 8 miljoner utlänningar i landet, och i slutet av 2025 omkring 14 miljoner. Därtill har mer än en miljon fått tyskt medborgarskap sedan 2015, och asylansökningarna under samma period överstiger tre miljoner. Detta är, sade han, inte normal invandring utan en förändring av befolkningen och därmed av vilka som röstar. Utlänningar utgör enligt honom omkring en sjättedel av befolkningen men mer än en tredjedel av de misstänkta för brott. Andelen var förra året 47 procent i mordfallen, omkring 40 procent i våldtäktsfallen och 43 procent i våldsbrotten totalt. Maaßen påpekade att det rör sig om misstänkta, inte dömda, men menade att en stat som känner till siffrorna och tonar ned dem agerar mot sina egna medborgare.

Mönstret är enligt Maaßen detsamma i hela Väst. Han nämnde knappt 11 miljoner illegala gränsöverträdelser i USA under Bidens år, 330 000 respektive 380 000 första uppehållstillstånd i Frankrike 2024 och 2025, Sveriges gängkriminalitet och parallellsamhällena i Belgien och Nederländerna. Problemet är inte all invandring – flyktingarna från Ukraina nämnde han uttryckligen som undantag – utan den varaktiga bosättningen av miljoner från huvudsakligen muslimska länder, i kombination med anhöriginvandring, välfärdsstat och lättvindigt medborgarskap. Han kopplade detta till antisemitismen och redovisade omkring 1 300 antisemitiska incidenter i Frankrike, 3 700 i Storbritannien och nära 9 000 i Tyskland under 2025. Den största faran sedan den 7 oktober är enligt honom en allians mellan islamister, palestinska nationalister och den antiimperialistiska vänstern, och vänstern tonar ned den eftersom den passar dess världsbild – Israel är förövare, Väst är skyldigt och migranten är ett offer som aldrig får kritiseras.

Det humanitära argumentet håller inte, menade Maaßen, ty de flesta flyktingar kan hjälpas bättre i grannländerna, och inte heller arbetsmarknadsargumentet, ty Europa behöver ingenjörer och sjuksköterskor men har fått människor som belastar skolor, bostäder och rättsväsende. Varför fortsätter då politiken trots följderna? Hans svar var att vänstern vill ha en annan befolkning och andra majoriteter, och att globalistiska eliter delar målet.

Här kom de citat som brukar kallas konspirationsteori när någon på högerkanten återger dem, men som samtliga är fällda offentligt av dem som tillskrivs dem. Peter Sutherland, FN:s särskilda sändebud för migration och tidigare EU-kommissionär, sade 2012 inför brittiska överhuset att EU borde göra sitt bästa för att ”undergräva homogeniteten” i medlemsstaterna. Jean-Luc Mélenchon förklarade i Toulouse i januari i år att hans rörelse ska förkroppsliga ”det nya Frankrike, det stora befolkningsutbytets Frankrike”. Spaniens förra jämställdhetsminister Irene Montero från Podemos sade några dagar senare i Zaragoza: ”Måtte vi kunna sopa rent landet från fascister och rasister med migranter, med arbetande människor.” De grönas Katrin Göring-Eckardt sade på sitt partis kongress i november 2015: ”Vårt land kommer att förändras, och det drastiskt. Och jag ska säga er en sak – jag ser fram emot det!” Och Axel Steier, en av grundarna av räddningsorganisationen Mission Lifeline, skrev i januari 2023: ”Samhällets avhomogenisering fortskrider. Jag stöder det med mitt arbete”, och att det en dag inte kommer att finnas några ”vitbröd” kvar. När AfD vann sitt första lantrådsval i Sonneberg samma sommar menade han att utgången hade blivit en annan med fler invandrare, till exempel från Afghanistan, som fått rösträtt direkt.

Till ideologin lade Maaßen intressen. Den tyska förbundsregeringen lägger omkring 30 miljarder euro om året på flyktingar, och myndigheter, hjälporganisationer, advokater, universitet och delar av medierna lever på pengarna. Den som lever på invandringen kräver sällan mindre av den. ”Det är ingen hemlig plan”, sade han. ”Det är ett system av intressen.”

Han avslutade med krav på stängda gränser, utvisning av dem som saknar rätt att stanna, begränsad anhöriginvandring och medborgarskap knutet till integration.

Man kan tycka vad man vill om Maaßen. Men den som vill avfärda honom bör göra det med andra siffror än hans, inte med en ordlista över förbjudna ord. Ty det är så det går till när ett samhälle slutar diskutera – först förbjuder man orden, sedan upptäcker man att verkligheten inte brydde sig om förbudet.