Korn: Inget att överraskas av

Det är kriminologen Anders Östlund vid polisregion Mitt som tagit fram siffrorna och han säger till Uppsala Nya Tidning att han är ”mycket överraskad”.

Av de fyra hundra anmälningarna är det bara i 112 fall där den misstänkte kände offret. I alla de andra fallen handlar det om gärningsmän som antingen är helt okända, eller också är det som i undersökningen kallas ”annan relation” till offret. Våldtäkterna har begåtts inomhus.

– Att våldtas inomhus av en okänd gärningsman är normalt sett väldigt ovanligt, utom bland kvinnor över 60, säger Östlund.

Det handlar alltså inte om överfallsvåldtäkter utomhus, utan i de fall där Östlund tittat närmare handlar det om hemtjänstpersonal som våldtar sina klienter.

Det är lätt att raljera över Östlunds överraskning. Att han inte läser Bulletin är lätt att konstatera. När vi granskade sexuella övergrepp inom äldrevården med hjälp av anmälningar till IVO och domar fick vi fram 53 fall under de senaste fem åren. Det Östlund gått igenom är polisanmälningar. Att 400 polisanmälningar under fyra år inte lett till fler avtryck i form av domar och IVO-anmälningar finns det för all del all orsak att vara överraskad av. Men Östlunds överraskning verkar handla om något annat.

Kriminologi handlar till stor del om att försöka ta reda på orsaken till att människor begår brott. I väldigt hög grad handlar det om att hitta vad som kallas socioekonomiska förklaringar till brotten. För en kriminolog är det sällan så enkelt att tillfället gör tjuven eller att det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål. I stället handlar det ofta om att brottsligheten är samhällets fel.

Kriminologen Östlund är överraskad. Men människan Östlund borde inte vara det. Anställer man män för att hjälpa kvinnor med intim hygien är förklaringen till att det sker övergrepp inte socioekonomiska orsaker. Ursäkta språkbruket, men det handlar helt enkelt om kåta män utan de spärrar i form av empati och normer som normalt förhindrar män att begå övergrepp.

I de fall där Bulletin kunde få fram gärningsmännens identitet kunde vi konstatera att utländska män utgjorde 59% av gärningsmännen. Eftersom endast 29% av personalen i vårdyrken i Sverige har utländsk bakgrund, är det en kraftig överrepresentation. Och de utländska männen kom från vissa mycket speciella länder: Somalia, Afghanistan, Eritrea, Syrien och Libanon. Det är alla mer eller mindre så kallade ”failed states”, där rättsväsendet inte fungerar utan där klanernas egen rättskipning ersatt staten. De gamla svenska kvinnorna tillhör ingen klan som kan hämnas och alltså är de fritt villebråd, sett ur det perspektivet.

Men där fanns också flera svenska förövare och av det som går att få fram om de männens personlighet torde beskrivningen gränslös eller kanske rent av psykopat passa in på de flesta. En man som det går att följa genom folkbokföringen flyttar från ort till ort minst en gång om året. Från det ena mindre samhället till det andra i Sverige verkar han ständigt vara på jakt mot något – eller kanske hellre på flykt från något.

På sin fritid gick han till det äldreboende där han var anställd, bjöd en dement kvinna på starköl och våldtog henne när hon fyllnat till. Troligen räknade han kallt med att hon inget skulle minnas och att personalen inte skulle upptäcka något.

Den stora skillnaden mellan de svenska våldtäktsmännen och de utomeuropeiska är att medan de svenska försöker dölja vad de gjort och hoppas att ingen upptäcker något, är det inte ovanligt att de utomeuropeiska tipsar varandra om en kvinna att våldta och delar med sig av filmer från övergreppen.

I Uppsala, den stad som har den tveksamma äran att slå rekord i antal övergrepp inom äldrevården, finns exempel på detta. ”Siv” som våldtogs av flera inom hemtjänsten berättade att hennes förövare uppenbarligen kände varandra och visste när de andra skulle tjänstgöra. Den 28-årige somaliern Yusuf Baasim filmade flera av sina övergrepp med mobiltelefonen och har troligen skickat filmerna till kompisar.

De olika beteendena är en sådan där sak som förmodligen ingår i Anders Östlunds överraskning. Att det finns kulturella betingelser som gör att olika människor handlar olika i lika situationer, är sådant som kriminologin sällan tar hänsyn till.

Men verkligheten har inte läst kriminologi. Kulturen överraskar kriminologin och räven raskar över isen.