Den bästa champagnen är som bekant den som är torr, kyld och gratis. Att få saker gratis är inte så dumt, men talesättet om att det inte finns något sådant som en gratis lunch visar sig alltid vara sant.

Det är värt att ha i åtanke när vi läser om kaoset i Stockholm, där tidvis en enda ambulans ska serva hela Stockholms innerstad, med flera hundratusen boende. Det problemet verkar nu lösa sig genom att man erbjuder dubbelt så hög lön för ambulansförarna och köper in tjänster från privata företag.

Man gör alltså exakt det som föreslogs redan för ett halvår sedan, men som hittills avfärdats. Orsaken till den stora bristen på ambulansförare var att när regionen själv tog över ambulanstrafiken sänkte man förarnas lön med omkring 5000 kronor i månaden. Men det finns inte något sådant som en gratis lunch. När ingen längre vill köra ambulanser tvingas regionen i stället erbjuda dubbel timlön.

Gratis champagne kan vara gott, men i slutändan kostar den alltid något.

I sociala medier skriver migrationsminister Johan Forssell:

”Idag presenterade Migrationsverket en ny prognos för antalet asylsökande. Den visar på det lägsta antalet under 2026 på över 40 år.

Sverige ska vara ett land som håller ihop. Att minska asylinvandringen är avgörande för att bryta utanförskapet och förbättra integrationen av dem som kommit till Sverige de senaste decennierna.”

Men invandring måste ses i totala nummer. Det spelar mindre roll om det handlar om asylinvandring eller annan invandring. Det är inte asylsökande som är problemet, utan invandring över huvud taget.

Invandring som fenomen har en fantastisk förmåga att anpassa sig. Får man komma till Sverige genom att söka asyl, kommer man till Sverige och söker asyl. En bekant som själv kom till Sverige som asylsökande, och som är starkt kritisk till invandringspolitiken, berättar att han blev det redan efter några dagar i Sverige, då han på den flyktingförläggning han var på bevittnade hur man lärde sig att dra tårdrypande historier för handläggarna, hur man jämförde sina historier och hur man lärde varandra att utforma historierna så att de var både hjärtskärande och omöjliga att verifiera.

Att de asylsökande nu minskar i antal, beror helt enkelt på att invandringen anpassat sig till förändrade villkor. Statistiken från SCB visar att invandringen ökar efter en minskning kring år 2020. Den ligger långt över invandringen för 25 år sedan. Då, år 2000 invandrade 58 000 personer. 2024 var det 116 000 personer, alltså exakt dubbelt så många. Allt pekar på att den kommer att fortsätta att öka. Asylinvandringen minskar, Johan Forssell, men vad spelar det för roll när annan invandring ökar? Anhöriginvandringen fortsätter. Och samtidigt som regeringen försöker minska invandringen – och det finns anledning att tro att de verkligen vill det – verkar tjänstemän inom förvaltningen i motsatt riktning.

Invandringen 2000-2024 enligt Statistiska Centralbyrån

Samtidigt som migrationsminister Forssell är glad över siffror från Migrationsverket får justitieminister Strömmer en redovisning från samma myndighet: ”Lista med förslag på yrken som kan undantas från ett lönekrav som villkor för arbetstillstånd”. Det är fullständigt absurd läsning. Om det inte vore för att det kan få så tragiska konsekvenser för Sverige, vore det en rekommenderad läsning för alla som vill få sig ett rejält skratt.

En mängd yrken räknas upp, där det faller på sin egen orimlighet att personer utanför EU skulle komma i fråga. Det gäller yrken där det krävs att man är svensk medborgare, som exempelvis officerare i försvaret, eller där goda kunskaper i svenska är en grundförutsättning, som lärare, bibliotekarier och arkivarier.

”Jag är ert nya svenskaläraret” var ett skämt på sextiotalet, men blev verklighet redan för flera årtionden sedan. Men nu, när ett ljus äntligen börjat gå upp bland politikerna om vikten av god svenska för att integration ska kunna ske, borde det vara en självklarhet att om man vill ha fler lärare måste man betala bättre lön i stället för att söka dem utomlands.

Det som på sedvanligt utredningsspråk redovisas omständligt kan avfärdas med konstaterandet att det inte finns någon gratis lunch. Regeringen har infört krav på minimilön för arbetskraftsinvandrare och Migrationsverket gör upp en lista på yrken som borde få bli undantag från sådan minimilön. Men inom en stor del av dessa yrkeskategorier råder det inte någon som helst brist på lämpliga människor i Sverige. Vad det däremot råder brist på är viljan att betala för sig, för att få arbetet utfört.

Med andra ord: Det är billigare att importera arbetskraft från tredje land – från EU-länderna har vi ju redan öppna gränser för de som vill jobba i Sverige – än att betala anständiga löner till svenskar som både kan och är villiga att jobba, men för rimlig ersättning.

Den socialdemokratiske debattören Johan Enfeldt har gjort några intressanta iakttagelser om några av de 152 yrken som finns med på Migrationsverkets lista. Bussförare och undersköterskor påstås enligt listan vara yrken där det råder brist. Men fackförbundet Kommunal har i en ny undersökning visat att vi har 42 000 undersköterskor i Sverige som sysslar med annat. 23 000 personer arbetar som busschaufförer i Sverige, men 147 000 har bussförarkort. Att det skulle råda brist inom dessa yrken är alltså rent struntprat. Det handlar om att erbjuda godtagbara löner och arbetsvillkor.

Men blir det då inte mycket dyrare, frågar givetvis vän av ordning. Som sagt, det finns ingen gratis lunch och champagnen betalas alltid, antingen av dig eller någon annan. Den lägre lön som en arbetstagare från tredje land kan tänkas vara villig att arbeta för är ingen besparing annat än på väldigt kort sikt, för just den budgetpost från vilken pengarna för lönen hämtas. Men den som tar jobbet kommer med tiden att få barn som ska gå i skola, kommer att bli sjuk och gammal.

Invandring kan vara en tillgång, men bara så länge det handlar om förhållandevis få personer. Kriminella invandrare är ett problem, invandrares värderingar, som regeringen vill kartlägga, är ett annat. Men laglydiga invandrare med bra värderingar innebär också en ansträngning för vilket land som helst. Det som vid första ögonkastet ser ut som en vinst blir i längden en förlust, enbart därför att antalet människor är för stort. Det har alltså inget med att dessa människor skulle vara mindre värda eller något annat rasistiskt. Det handlar helt enkelt om att det är en för stor belastning på Sverige att få alltför många människor att bli en del av Sverige, också när var och en av dessa människor som individer kan vara de mest underbara och fantastiska.