Vad är värst? Att Sveriges Radios utrikesavdelning vid Ekot ljuger eller att de är dumma i huvudet? Välj själv! Någon annan förklaring än någon av dessa två är nämligen svår att finna.
Frilansjournalisten Baara Lafi i Gaza, som Sveriges Radios VD Cilla Benkö beskrivit som ”våra ögon och öron på marken”, ska inte längre rapportera inifrån Gaza, meddelar Ekots utrikeschef Anders Pontara. Orsaken är att hon har deltagit i en mängd aktiviteter genom åren med tydlig politisk koppling till Hamas. Det är sajten Doku som berättar detta.
Till Doku säger Pontara:
– De uppgifter Doku nu har tagit fram var nya för oss – vilket de förstås inte borde ha varit. Här har vi helt klart brustit och vi behöver nu göra ett vidare arbete för att analysera orsakerna till det och dra lärdomar framåt.
Ljuger Pontara eller är han korkad? Det är svårt att veta vilket som är värst. Att en chef för det nyhetsmedium som förmodligen flest svenskar sätter sin tillit till blåljuger, eller att vederbörande är så dum att han varken studerar andra medier eller klarar av att Googla. I Bulletin har Mats Skogkär skrivit om Lafi och redovisat delvis samma uppgifter som Doku för fram. Tidningen Fokus har pekat på Lafis oklara roll, där hon ibland presenteras som en vanlig Gazabo, medan hon i andra sammanhang presenterats som Ekots medarbetare.
Den enkla sanningen är att inget som rapporterats från Gaza under de senaste årtiondena och i synnerhet under de senaste två åren undgått Hamas. De släpper ut de uppgifter de vill ha spridda och den journalist som försöker rapportera något annan får räkna med att omgående få huvudet skilt från kroppen.
Detta innebär två saker. För det första att alla nyheter från Gaza är vinklade till Hamas fördel och när de rapporteras via internationella nyhetsmedier gör dessa sig till propagandacentraler för Hamas, vare sig de vill det eller inte.
För det andra innebär detta att Hamas visserligen långsamt förlorar kriget om territorium i Gaza, men att de redan vunnit propagandakriget, där de ständigt skördat nya segrar de senaste åren. När Brittiska Samväldets medlemsländer i går erkände Palestina som stat utropade sig Hamas officiellt som segrare. Det hade de all rätt att göra, för folk verkar helt ha glömt hur och varför kriget startade, med den brutala attacken på Israel den 7 oktober 2023 då 1200 israeler mördades.
Om Israel som svar på den attacken snabbt erövrat hela Gaza med hela sin krigsapparat hade det inneburit många oskyldiga människors död och stort lidande. I stället har man gått långsamt fram och varnat i förväg så att civila ska kunna fly. Trots det har givetvis många dödats och förödelsen har varit stor. Den verkliga förödelsen och de verkliga dödsfallen har i propagandakriget spetsats med anklagelser om folkmord och medveten svält.
Att samtliga bilder av svältande barn har visat sig vara gamla bilder från Jemen eller av barn som lider av bristsjukdomar har knappast spelat någon roll annat än för de som intresserar sig för konflikten lite djupare och drar sina slutsatser att om svälten verkligen var utbredd hade man kunnat presentera äkta foton.
Medan Israel långsamt stridit har Hamas vunnit propagandakriget. Om Israel lär sig av sina misstag och går fram lika brutalt som de ändå i propagandan påstås gå fram kan de lidande palestinierna än en gång tacka sina egna ledare för det.
Under tiden kan vi konstatera att om vi nu inte kan avgöra om Pontara ljuger eller om han är dum, spelar det kanske ingen roll. Vad det handlar om är i alla fall hyckleri.
