Facebook noscript imageKorn: Medveten förstörelse av ordens mening
Hoppa till innehållet

Korn: Medveten förstörelse av ordens mening

Korn: Medveten förstörelse av ordens mening

När minskad asylinvandring kallas ”etnisk rensning” och samhället påstås präglas av ”fascismens intåg” är det exempel på hur ord mister sin betydelse, hur språket mycket medvetet utarmas för att tjäna politiska syften.

I tisdags avbröts en föreställning på Dramaten i Stockholm av konstnären Roxy Farhat, som klev upp på scenen och höll upp en banderoll med texten ”Olydig folkomröstning”. Det är gruppen ”Återställ Våtmarker” som driver den kampanjen med syfte att väcka uppmärksamhet kring torvbrytning.

Enligt Dramatens pressekreterare som intervjuats av Expressen skrek hon någonting om att ”kulturen är tandlös om vi inte agerar”. På Återställ Våtmarkers hemsida står att hon ifrågasatte ”människors passivitet inför mänsklighetens största kris och inför fascismens intåg”.

Det var mycket på en gång. ”Kulturen är tandlös om vi inte agerar”. Och om vi agerar då? På vilket sätt blir världen en bättre plats att leva på om man tar sig friheten att avbryta en föreställning för att sprida sitt eget budskap? Men den här historien går djupare än så. Orden om tandlös kultur, mänsklighetens största kris och fascismens intåg visar framför allt på att språket blir tandlöst i händerna på aktivister som mycket medvetet förstör det.

Vi kan ta ett annat exempel från veckan som gått. Etnisk rensning brukade betyda antingen medveten fördrivning eller också mord på oönskade människor av viss etnicitet. I söndags, i den famösa TV4-sändningen där Leif GW Persson åtog sig att betala rättegångskostnaderna för mannen som åtalats för att ha hotat två ministrar, sade han också att Johan Forsell ägnar sig åt ”närmast etnisk rensning”. Det är ett skamlöst missbruk av termen. Men det var då det.

Det verkar som om Perssons missbruk blev en startsignal för dårskapens fortsättning. Dagen därpå skrev SD:s Ludvig Aspling på X att under januari i år kom det till Sverige ungefär hälften så många asylsökande som året innan. LO-utredaren Mats Erikson kallade det ”etnisk rensning”. Vi tar det en gång till: Asylinvandringen har minskat. Det kallar Erikson ”etnisk rensning”. Det handlar alltså inte om att människor skulle ha fördrivits från Sverige ens med de vänligaste metoder. Det handlar om att inte lika många människor som tidigare har sökt asyl i Sverige.

Det är viktigt att hålla detta i minnet, med tanke på den fortsatta devalveringen av termen. Erikson har nämligen senare skrivit på X: ”Givetvis behöver inte minskad asylinvandring vara etnisk rensning, och S-regeringens omläggning av asylpolitiken var nödvändig. Men SDs utvisningspolitik handlar inte om ’stram invandring’.” Jo det var ju exakt det Asplings tweet handlade om.

Morgan Johansson återpublicerade Eriksons ord samma dag. Framför allt X har sedan dess svämmat över av ett allt mera urvattnat bruk av begreppet etnisk rensning. I onsdags kom Ann Heberleins krönika i Expressen, där hon talar om att regeringens migrationspolitik handlar om att hålla Sverige ”etniskt rent”.

Det går undan i svängarna. Och då har vi alltså ännu inte närmare berört pjäsen på Dramaten som avbröts. Själva pjäsen ”Rage” av Milo Rau handlar om ”fascismens och nationalismens utbredning”, men vad som menas med begreppet fascism är minst sagt diffust.

Idén om att konsten ska tjäna ett visst politiskt syfte, alltså det som Roxy Farhat talade om när hon avbröt föreställningen och talade om ”fascismens intåg” är ju gammal och välkänd för alla som har det minsta hum om historia. Det var meningen med konst både i Hitlers Tyskland och i Stalins Sovjet. Att kalla något som inte alls är en omröstning för ”olydig folkomröstning” är ju också en gammal klassiker från totalitära stater som låtsas genomföra folkomröstningar, men som noga anpassar resultatet till den åsikt ”folket” enligt diktatorn har.

Man jonglerar med ord som man medvetet förtar all betydelse. Så kan man samtidigt låtsas vara ”aktivist”. Ordet bråkstake låter ju inte lika trevligt.

Dan Korn

Dan Korn är  Bulletins chefredaktör. Han är författare till tjugo böcker och har sysslat med kulturjournalistik under fem årtionden.