Korn: När diktaturkramarna vaknar till liv
En gangster som kallat sig president har gripits i Venezuela och förts till USA. Ett folk vars tydliga majoritet inte ville ha honom har anledning att dra en lättnadens suck.
Många frågar sig vad som kommer att hända i Venezuela nu. Vad innebär Donald Trumps ord om att USA kommer att ”run” Venezuela under en övergångsperiod? Kommer det att accepteras av befolkningen, myndigheterna, armén, polisväsendet?
Det finns ingen anledning att försöka sia om det vi inte vet. Om vi i stället håller oss till fakta kan vi konstatera att Donald Trump gillar att fira nyår med buller och bång. Den 3 januari 2020 dödades iranske generalen Qasem Soleimani i Bagdad genom en drönarattack beordrad av Trump. I går, den 3 januari 2026, bombades militära anläggningar i Venezuela och diktatorn Nicolas Maduro tillfångatogs tillsammans med sin fru och de båda fördes omedelbart till New York.
Var det rätt eller fel? Medierna intervjuar experter på folkrätt och de flesta verkar rörande eniga om att Trumps agerande bryter mot FN-stadgans artikel 2(4) som förbjuder användning av våld eller hot om våld i internationella relationer. I självförsvar får man dock använda våld och frågan som därmed måste övervägas är om Maduro verkligen personligen hade ett så stort inflytande på knarkkartellernas export av droger till USA att ingripandet var berättigat.
Detta kan de lärda i folkrätt grubbla över. Vi andra kan dock se en tydlig tendens. Ledaren för det numera största brittiska partiet Reform, Nigel Farage, skräder inte orden: ”The American actions in Venezuela overnight are unorthodox and contrary to international law — but if they make China and Russia think twice, it may be a good thing”.
Statsminister Ulf Kristersson har i ett uttalande på X betonat att Maduro var en av världens mest hårdföra socialistiska diktatorer, men också i ett kort stycke betonat betydelsen av följa internationell rätt. Jimmie Åkesson har på Facebook delat ett uttalande av utrikesutskottets ordförande Aron Emilsson (SD) av ungefär liknande innebörd.
Men Magdalena Andersson vänder på steken: ”Maduro ledde en auktoritär regim som förtryckte sitt folk. Det rättfärdigar inte USAs agerande. Folkrätten måste gälla, alltid och överallt”.
Hennes partikollega Morgan Johansson utvecklar samma inställning tydligare:
”USA:s agerande bryter mot FN-stadgan och internationell lag, och bidrar till att ytterligare underminera den regelbaserade världsordningen. Det är mycket oroande, och sätter ett farligt exempel för framtiden. Därför måste FN:s säkerhetsråd sammankallas. Utvecklingen i Venezuela under Maduro har gått i en allt mer auktoritär riktning, men det rättfärdigar inte USA:s agerande.”
De andra partiledarna har såvitt jag kunnat finna ännu inte uttalat sig. Men Ung Vänster har det:
”Ung Vänster fördömer USA:s anfallskrig mot Venezuela. Sverige har varit och ska vara en röst för fred och samarbete. Imorse (svensk tid) bombade USA flera platser i Venezuela och enligt Trump har man kidnappat Venezuelas president Nicolás Maduro och hans fru Cilia Flores. Det är ett brott mot internationell rätt och vi kräver deras omedelbara frigivning. Anledningen är tydlig, Trump vill stjäla det venezuelanska folkets naturresurser. USA har återigen visat sitt verkliga ansikte och det är ingen vacker syn. Internationella lagar och regler gäller tydligen bara när det passar USA. Vilka andra länder skulle man acceptera att bomba andras befolkningar och kidnappa deras ledare? Släpp paret Maduro fria!”
Med andra ord är det lätt att se att ju längre åt vänster vi kommer, desto mindre talas det om Maduros förtryck och diktatur. Dessutom är de uppenbarligen dåligt informerade när det gäller ”det venezuelanska folkets naturresurser”. Vad det handlar om är givetvis oljan, men den utvanns huvudsakligen av företag från USA innan Hugo Chávez straffbeskattade bort dem, vilket försatte Venezuela i djup ekonomisk kris.
Ung Vänster hamnar i samma celebra sällskap som Ryssland, Iran, Kuba, Storbritanniens tidigare labourledare Jeremy Corbyn med flera diktaturkramare. Corbyn försöker sätta press på sin efterträdare Keir Starmer att uttala sig mot Trump, vilket han hittills undvikit att göra.
Feministiskt initiativ har också vaknat till liv ur sina dödsryckningar. De hade inte publicerat något på sin Fb-sida sedan i oktober, men under lördagen var verksamheten febril. De inte bara publicerade tre snofsigt designade inlägg mot ”USA-imperialismen” för ”det venezuelanska folket” – som ju dock i val redan sagt vad de tyckte om sin diktator – de anordnade också demonstration i Malmö.
Ingen kan få vänstern att visa sin förkärlek för diktaturer och massmördare som Donald Trump. Att stora delar av Mediesverige, med DN och SVT i spetsen, deltar i spektaklet är tyvärr talande.
