Facebook noscript imageKorn: Rapport från en antisemitisk fascistkonferens
Hoppa till innehållet

Korn: Rapport från en antisemitisk fascistkonferens

Kevin Roberts Foto: Dan Korn
Kevin Roberts Foto: Dan Korn

I veckan som gick deltog jag i en fascistisk antisemitisk konferens. Så sade visserligen ingen på konferensen, men det är så National Conservatism kallas i vänsterlutande media. Brittiska The Guardian gick längst när de i en artikel klistrade epitet på talarna som ”far-right figures”, ”alleged antisemitism”, ”Christian nationalist”, ”self-declared fascist” och så vidare.

National Conservatism är en organisation som arrangerat konferenser sedan 2019 och i år hölls den för första gången i – Jerusalem. Onekligen en illa vald plats om anklagelserna om antisemitism hade varit sanna.

The Guardians stora nyhet var att Trumps terrorbekämpningsrådgivare Sebastian Gorka inte tänkte tala, trots att hans medverkan annonserats. Men Gorka var med, om än på länk från Vita Huset. Han inledde sitt anförande med att kalla The Guardian för ”den där kloaktidningen”.

Och överallt ihopa lyste Tucker Carlson. På en av de första konferenserna deltog Carlson. Sedan dess har han förirrat sig ut i de konspirationsteoretiska tassemarkerna, försvarar Putin och islamism och bjuder ofta in minst sagt märkliga figurer till sin podd. Den där förändringen skedde inte över en natt och medan vissa tidigt såg vartåt det barkade har andra i den konservativa rörelsen försvarat honom in i det sista. Det gjorde Kevin Roberts, ordförande för The Heritage Foundation i Washington DC i oktober 2025, när Carlson bjudit in den öppet antisemitiske förintelseförnekaren Nick Fuentes för ett vänskapligt samtal.

Enligt National Conservatisms medgrundare Yoram Hazoni hade Tucker Carlson kontaktat honom redan i vintras för att bli inbjuden till Jerusalem. Hazoni vägrade och sade att Carlson passerat en tydlig gräns. Och Hazoni har ofta kritiserats för att han dragit den gränsen lite väl långt ut i ytterligheterna, att han accepterat talare med lite väl extrema åsikter. Hazoni försvarar sig med att man på en konferens inte behöver hålla med alla talare, men det kan vara viktigt att lyssna på dem trots det. Den inställningen gör givetvis han avståndstagande mot Tucker desto tydligare. Personligen reagerade jag starkt negativt mot en del talare från den israeliska högern, som jag menar inte är konservativa, utan snarare radikala. Men trots det kunde jag lyssna på dem. Och tack vare det fick jag argument mot dem. Men mer om det en annan gång.

Först efter Hazonis välkomstord talade just Kevin Roberts. The Heritage Foundations egna medarbetare hade hotat att sluta och flera donatorer hade protesterat efter Roberts uttalande för ett år sedan, så många undrade givetvis om han tänkte nämna Tucker. Det gjorde han, utan att uttala hans namn. Och han tog avstånd i tydligast tänkbara ordalag.

”Antisemitism är inte edgy eller provokativt eller avantgarde”, sade Roberts. ”Den är ond, en elakartad synd”, mot det judiska folket men också ”mot vår Herre, hans mor och hela hans folk”. Och den måste bekämpas ”vare sig den kommer från den radikala vänstern eller från utkanterna av den högra poddsfären”. Ingen i salen kunde ta miste på vem eller vilka han syftade på när han fortsatte: ”Jag får ibland frågor om en eller två av dessa poddare i synnerhet. Hur idiotisk och absurd deras retorik och deras konspirationsteorier än kan vara, så är de irrelevanta för den konservativa koalition vi bygger i Amerika.” Det värsta man kan göra är att gå i svaromål, sade han, ty ”som fyrbarnsfar vet jag att när ett småbarn bär sig illa åt ska man bara ignorera det”.

Roberts fortsatte med att berätta om att Heritages program mot antisemitism, som lanserades 2024, Project Esther, som från början bara handlade om vänsterns antisemitism, ska utvidgas ”till att också studera och bekämpa antisemitism på högerkanten”. Det är ett erkännande av att problemet finns i de egna leden.

Om detta skrev givetvis inte The Guardian en stavelse. Deras artikel var redan färdig när Roberts talade och hans uttalanden gav inte anledning till rättelse, lika lite som Gorkas medverkan gjorde det. Men om man anklagar en konferens i Jerusalem för antisemitism bör man kanske först sopa framför egen dörr.

Den 17 oktober 2023 rapporterade The Guardian, liksom BBC, Hamas uppgift om att en israelisk flygbomb dödat hundratals på al-Ahli-sjukhuset i Gaza. Det var en felriktad raket från Islamiska jihad, vilket tidningen senare själv medgav. I oktober 2024 lät The Guardian sin recensent skriva att Channel 4:s dokumentär om massakern i kibbutzen Be’eri, en del av Hamas omfattande mordorgie den 7 oktober 2023, ”does a good job of demonising Gazans”, varpå texten drogs tillbaka och redaktionen talade om ”a collective failure of process”.

Tidningen har två gånger, i augusti 2024 och september 2025, tvingats rätta påståendet att Internationella domstolen funnit ett ”plausible genocide”, något domstolen aldrig sagt. Och i september 2025 publicerade den ett bildmontage över journalister som dödats i Gaza, däribland Abdallah Aljamal – mannen i vars hem tre israeliska gisslan hölls fångna i åtta månader tills de fritogs i juni 2024. Personer av det slaget dödas inte därför att de är journalister, utan därför att de inte enbart är journalister. The Guardian erkände att bilden kom från ett Gazabaserat ”mediecenter” och inte kontrollerats. Den som så ofta trott på Hamas har svagt mandat att dela ut betyg i antisemitism åt andra.

Roberts talade om Jerusalem som den äldsta av de städer som format den västerländska civilisationen, där de andra städerna är Aten, Rom, London och Philadelphia. Västerländsk politik kommer, sade han, att förändras mer under de kommande tio åren än under de senaste trettiofem, och vänstern är redo för striden medan högern inte är det. Eliterna på båda sidor har sedan 1991 förslösat segern i kalla kriget och lämnat ifrån sig suveränitet till EU, WTO och ”det gudsförgätna FN”. Den nya vänstern har inte dragit lärdom utan ”klättrat ner i den islamistiska jihadismens kloak” för att hitta allierade.

Medan folk inom den amerikanska högern alltså försöker stöta ifrån sig den gamle kompisen Tucker Carlson har han i gengäld blivit omhuldad i svenska medier, som ju kraftigt lutar på vänster. Ju tydligare antisemitisk han blivit, desto oftare dyker han upp. Aktuellt har refererat till honom som kritiker mot USA:s kristna höger, som om han vore ett opartiskt sanningsvittne. Magda Gad hänvisade i fjol i tweet efter tweet till Carlsons intervju med hjälparbetaren Anthony Aguilar, trots att samma uppgifter fanns att hämta hos BBC och andra. Det är samme Carlson som låtit Darryl Cooper förklara att Churchill var andra världskrigets verklige skurk. I Jerusalem är han ett småbarn man ignorerar. I Stockholm är han en källa.

De ständiga anklagelserna om fascism, rasism, antisemitism och högerextremism har tappat sin verkan, eftersom de används alldeles för frikostigt. Det finns verkliga extremister, både till höger och till vänster. Det finns verkliga rasister, verkliga fascister och verkliga antisemiter. Det kan vara förnuftigt att spara krutet till dem och att försöka förstå att allt höger om det man själv anser vara rätt inte nödvändigtvis behöver vara något av allt detta onda. Att människor går högerut politiskt kan faktiskt handla om en mycket enklare sak än dessa onda böjelser, nämligen att man inte tror att politiker i mitten och vänsterut förmår att lösa vår tids största problem av det enkla skälet att det är de själva som åstadkommit dem.

Dan Korn

Dan Korn är  Bulletins chefredaktör. Han är författare till tjugo böcker och har sysslat med kulturjournalistik under fem årtionden.