Facebook noscript imageKorn: Ryssland föraktar det Väst står för
Hoppa till innehållet

Korn: Ryssland föraktar det Väst står för

CC BY 4.0
CC BY 4.0

Västvärldens styrka är samtidigt dess svaghet. Det vet våra fiender. Vi borde veta det själva också. Mjuk politik fungerar inte mot hårda fiender, som Ryssland.

Den amerikanske utrikesministern Marco Rubios tal vid säkerhetskonferensen i München nyligen handlade bland annat om det som förenar Västvärldens länder. Han talade om USA:s och Europas gemensamma kristna arv som smitt starka lojalitetsband.

Men Västvärlden är ju inte unik på grund av sitt kristna arv. Sydamerika och många afrikanska länder är kristna utan att räknas till Västvärlden. Trots sjuttio år av kommunistiskt och ateistiskt styre är också Ryssland ett kristet land. Det som utmärker Västvärlden är inte kristendomen utan en kristendom med en särskild uttolkning av Bibelns Första Mosebok 1:27: ”Gud skapade människan till sin avbild”.

Det går att läsa orden som en historisk redogörelse eller bara som en kuriositet. Men generationer av uttolkare har lagt in en moralisk grundprincip i de orden, från forntida rabbiner, medeltida präster till filosofen John Locke, som alla ur dessa ord drar slutsatsen att eftersom människan är skapad till Guds avbild har varje människa, från den mäktigaste till den svagaste, från den godaste till den ondaste, ett grundläggande värde som måste respekteras.

Man kan säga att denna tanke om människovärde beror på upplysningen eller på det judisk-kristna arvet. Det spelar inte så stor roll. Men däremot borde vi inse att detta inte är – som vi så ofta inbillar oss – något universellt. Att John Lockes ord om människans värde via den amerikanska självständighetsdeklarationen blivit en del av FN-stadgan om mänskliga rättigheter vittnar om Västvärldens ledande roll i världen, inte minst när orden skrevs i slutet av 1940-talet. Att många länder i världen, också de som sitter i FN:s råd för mänskliga rättigheter, inte bryr sig ett dugg om dessa ord är dock ett faktum.

Denna princip ställs på sin spets i konflikter, där människovärde inte bara handlar om att vara lite artig även mot människor du inte gillar, utan där det faktiskt handlar om att också behandla fiender efter samma princip. Det ingår i krigets ofrånkomliga fasor att människor dödas. Fiendens soldater måste ibland dödas och även civila dödsoffer är ofrånkomliga, men att medvetet döda människor i krig – även obeväpnade civila i situationer där de kan räddas – är inte dödande, utan mördande.

Ryssland bryr sig definitivt inte om mänskliga rättigheter uttolkade ur Bibeln. Det fastslår Must, Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten i sin årsöversikt 2024: ”För den ryska ledningen är frågan om Rysslands storhet och plats i världen avsevärt viktigare än att skapa välfärd för sin befolkning”.

Vad väldigt många i Väst inte vill inse är att denna politik, så förtryckande mot den egna befolkningen, har starkt stöd i Ryssland. Många rysslandsexperter har påpekat detta. Under Sovjettiden var befolkningen fattig och förtryckt, men det folkliga stödet för Sovjets imperialism var starkt. Så är det fortfarande. Och ledningen är inte mindre fientlig. I årets utgåva av Musts årsöversikt står:

”Den ryska statsledningen är starkt präglad av ett upplevt hot mot hela landets existens och säkerhet. Ryssland uppfattar sig vara i en varaktig strategisk konflikt med Väst där målsättningarna under lång tid har varit en förändrad världsordning, präglad av multipolaritet och en rysk intressesfär samt strävan efter att garantera regimens stabilitet.”

Mycket systematiskt lär sig ryska skolbarn att älska fosterlandet och hata Väst. 2024 års översikt:

”I skolorna har obligatorisk militärutbildning införts som det var på Sovjettiden. Därtill har obligatoriska ideologikurser införts i skolan (’Samtal om det viktiga’) och på universiteten (’Grunderna för den ryska staten’). Vidare har ett antal ’ryska andliga och moraliska värderingar’ fastslagits i ett dekret av president Putin. De viktigaste av dessa värderingar som sägs karaktärisera Rysslands medborgare är: liv, värdighet, att tjäna fosterlandet och ta ansvar för dess öde, höga moraliska ideal, att prioritera det andliga framför det materiella, kollektivism och det historiska minnet och kontinuiteten mellan generationerna, samt folkens enighet i Ryssland. Samtidigt beskrivs i dekretet det som kallas den ’destruktiva ideologin’ i Väst. Den sägs innehålla våld, egoism, lössläppthet och omoral. Det sägs att denna ideologi med sin sedeslöshet och icke-patriotiska inställning är främmande för det ryska samhället och utgör ett ’objektivt hot’ mot Rysslands nationella intressen.”

Ur ryskt perspektiv är Natos utökning allt närmre Ryssland ett exempel på västlig aggression. Men utökningen beror ju tvärt om på ren självbevarelsedrift mot den ryska aggressiviteten. När Ryssland anföll Ukraina blev till och med gamla neutrala länder som Sverige och Finland tvungna att gå med i Nato. Länderna i det forna Sovjetblocket har den gamla tiden i färskt minne och vill inte drabbas av ryskt förtryck igen.

Ryska militärer och officerare tränas i att bli hårda och brutala. En stor del av undervisningen går ut på att uppamma ett hat mot väst. Den systematiska mobbningen av de yngre militärerna, kallad dedovshchina, ett arv från Sovjet, är en mycket medveten träning i råhet och brutalitet.

I väst däremot tror vi gärna att demokrati och mänskliga rättigheter är något universellt som alla människor drömmer om att ha. Samtidigt lär sig de ryska officerarna filosofen Alexander Dugins ”Geopolitikens grunder” där han argumenterar mot Västvärldens ”dekadens” och menar att Ryssland bör samarbeta med Kina och andra asiatiska länder mot Euorpa och USA. Där finns ingen dröm om demokrati.

Bilderna som chockade Västvärlden från Butja i Ukraina med tortyr, massvåldtäkter och mord på civila visade inte ett tillfälligt misstag, utan de ryska militärerna gjorde det de tränats för. Att det uppdagades just i Butja beror på att det ryska angreppet trycktes tillbaka snabbt. Vad som väntar av vittnesmål om brutalitet den dag andra delar av Ukraina befriats kan vi bara föreställa oss.

För Ryssland är kriget totalt. Officiellt civila fartyg som sliter sönder undervattenskablar, drönare som flyger över polskt territorium och ryska flygplan som kränker de estniska luftrummet är inte enskilda misstag, utan en del av den totala krigföringen. Det är detta de ryska officerarna lärt sig.

Det är ett evigt dilemma hur den som är fostrad med respekt och medmänsklighet ska agera när motståndaren inte bryr sig om sådant. Men att värna Västvärlden från ryskt barbari är nödvändigt. Kriget i Ukraina utkämpas för vår fortsatta frihet. Och mjukhet har inte en chans mot hårdheten.

Dan Korn

Dan Korn är  Bulletins chefredaktör. Han är författare till tjugo böcker och har sysslat med kulturjournalistik under fem årtionden.