Korn: Utpressning lönar sig – Ceuta blev invaderat

Det började på kvällen den 30 juli. Under ett drygt dygn strömmade omkring sjuttiotusen människor över gränsen från Marocko in i Ceuta – simmande runt vågbrytarna, klättrande över stängslet, i täta led längs stranden. Staden har drygt åttiotusen invånare. På lite mer än ett dygn fick en europeisk stad nästan lika många objudna gäster som den har medborgare. Minst arton människor drunknade eller trampades ihjäl. Spanien fick skicka militära förstärkningar för att återta kontrollen över sin egen stad.

I Madrid låg orden redan färdiga. ”Migrationskris.” ”Människosmugglare.” Den bilden håller inte, menar den spanske filosofen Miguel Ángel Quintana Paz, som jag hörde tala om händelserna vid NatCon-konferensen i Jerusalem i oktober och samtalade med efteråt.

Den 30 juli är Tronens dag, den marockanska monarkins stora nationalhögtid. Den spanska underrättelsetjänsten hade i förväg varnat för upprop i sociala medier om att ta sig in i Ceuta just den dagen. Enligt läckta polisrapporter syntes marockansk polis knappt till vid gränsen på ett tiotal timmar, utom när den lotsade folkmassorna mot övergångarna. Två veckor senare förklarade Marockos justitieminister, enligt Quintana Paz, att Ceuta och Melilla är marockanska städer som Marocko vill förhandla om.