Ledarredaktionen: När fakta slår tillbaka — sociala mediers demokratiska kraft

Förra veckans försök av Expressen att utmåla SD som allierade med putinister stötte snabbbt på motstånd i sociala medier. Fakta börjar lyftas fram och den stora lärdomen är att det inte längre är lika enkelt att bluffa.
David Baas artiklar i Expressen förra veckanBaas utgår från en underförstådd tes: att Sverigedemokraterna i någon mening är ett pro-ryskt, möjligen rentav putinistiskt parti. Som bevis lyfter han fram att SD-ledamöter reste till London för att träffa det brittiska partiet Reform UK. Rubriken satte tonen: ”Bilden visar SD:s möte med ryssvänliga partiet.”
Det är en allvarlig anklagelse. Värre är att den inte håller.
Reform UK är inte ett ryskvänligt parti. Det är isolationistiskt, ja — men partiets officiella linje är tydligt västvänlig i flera centrala frågor, och partiet stöder Ukraina. Att Baas väljer att kalla det ”ryssvänligt” är ett slags vriden rapportering för att kunna kritisera SD.
Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin hakade snabbt på i sociala medier: ”Ännu en gång avslöjas hur ledande Sverigedemokrater rör sig i miljöer med nära band till Vladimir Putins Ryssland... Det är oerhört allvarligt.” Starka ord. Men Baudin har inte heller gjort läxan.
Sverigedemokraten Mattias Karlsson slog tillbaka. Han påpekade att Riksdagens utrikesutskott gjort en liknande resa i december där de träffade Reform ochmed två socialdemokratiska ledamöter ombord. I protokollet från den resan, från Riksdagen, beskrivs Reform så här: ”Partiet stöder Ukraina och vill öka försvarsutgifterna.”
Med andra ord: Socialdemokraterna deltog i ett möte med samma parti som deras partisekreterare nu kallar en säkerhetsrisk.
Det är den typen av snabb granskning av påståenden som gör den här historien så belysande. Det handlar ytterst inte om SD eller Reform. Den handlar om hur det demokratiska samtalet har förändrats i grunden. Sociala medier förstör mycket av möjligheterna att bluffa.
Förr hade Karlsson behövt skriva en insändare och hoppas på att Expressen publicerade den, kanske tre dagar senare, på sidan 24, redigerad och urkraftad. I dag når han tiotusentals läsare direkt, med sina egna ord, inom minuter. Och han är inte ensam — journalister, riksdagsledamöter och vanliga medborgare fyllde snabbt på med mer fakta, fler perspektiv och fler frågor som den ursprungliga berättelsen inte tålde.
Det är en revolution i hur makt och information fungerar. Den gamla medielogiken vilade på auktoritet och kontroll över informationsflödet. En handfull redaktioner och partikanslier kunde i stor utsträckning bestämma vilka berättelser som fick leva — och vilka som dog i tystnad. Den logiken är bruten.
I dag granskas varje påstående i realtid. Den som förenklar, överdriver eller utelämnar avgörande fakta riskerar att bli offentligt korrigerad inom timmar. Det är obekvämt för den som är van vid att tala utan att bli motsagd — och det förklarar varför så många etablerade politiker och medieröster gärna ser hårdare reglering av sociala medier.
Men låt oss kalla det vad det är: en längtan efter att återta kontroll över berättelsen. Och ur ett demokratiskt perspektiv är det precis fel väg att gå. När medborgare kan delta, ifrågasätta och korrigera makten i realtid är det inte ett problem för demokratin. Det är en del demokratin.