Det svenska totalförsvaret börjar sakta återskapas och det innebär att Sveriges försvarsmakt återskapar mer långtgående beredskapsplaner även för privat egendom än vad till och med Ukraina har, skriver Erik Liljengren.
I takt med att den ryska invasionen av Ukraina och kriget rasar vidare tilltar rapporteringen i svensk media om aspekter av krig som för många i Sverige verkar ha fallit i glömska. I och med att det svenska totalförsvaret så sakteliga börjar byggas upp igen efter att avskaffandet av hela kalla krigs-totalförsvarstanken fullbordades för ett antal år sedan blir det nyttiga påminnelser om behoven.
Fredrik Reinfeldts uttalande om att försvaret av Sverige är ett särintresse skriver varken nuvarande regering eller folkflertalet under på längre. Speciellt inte om man i Sveriges försvar inkluderar det civila försvaret och en reformerad totalförsvars- och beredskapstanke.
Detta får nu stöd av i princip alla riksdagens partier. Totalförsvaret innefattar inte bara att vanliga medborgare förväntas göra sin plikt antingen rent militärt eller genom att stanna kvar på och fortsätta utföra sitt jobb även i krigstid.
Det handlar även om att ens privata egendom kan komma att rekvireras och tas i bruk av Försvarsmakten vare sig man vill eller inte. Sverige har på ett juridiskt plan varit mycket bättre förberett för dylika situationer än vad Ukraina var som därför var tvunget att införa ny lagstiftning i samband med att den nya mobiliseringslagen kom i maj 2024.
Efter att lagen klubbats kan nu fordon rekvireras av den ukrainska Försvarsmakten. Detta kan dock bara ske om de kan användas vid fronten och vad viktigare är – det är bara möjligt att få sitt fordon rekvirerat om man äger mer än ett.
I Ukraina har fordonets ägare 7 dagar på sig att leverera det på angiven adress efter att försvaret rekvirerat det. I den svenska lagtexten är någon sådan tidsrymd inte angiven, men istället jobbar man med att i förväg välja ut passande fordon och gör ett så kallat uttag, vilket innebär att fordonsägaren långt i förväg underrättas om att dennes fordon anses lämpligt för Försvarsmaktens behov i händelse av krigstillstånd och att det då sannolikt kommer att tvångsinlösas i händelse av krigstillstånd.
Det kan ju kännas långt borta och förmodligen är det bara ett litet antal fordon som tagits ut på det här sättet. Man kan lugnt fortsätta att använda det som vanligt, men det ska hållas i körbart skick, men information om att fordonet tagits ut ska undanhållas obehöriga.
Dessutom får fordonet inte säljas vidare under tiden som försvaret har det uttaget, vilket sker tre år i taget. Vi har alltså här faktiskt en liten begränsning i äganderätten från statens sida. För rikets försvars bästa förvisso, men ändock.
I Ukraina är det i princip bara fordon med bra terrängegenskaper som kommer i fråga. I Sverige kan så också vara fallet, men troligen är anläggningsmaskiner och en del andra typer av fordon säkert också önskvärda.
Faktiskt är det också så att om man får sitt fordon krigsplacerat genom ett uttag kan det beslutet inte överklagas. Den möjligheten finns i teorin i Ukraina, även om man då får stå för sina rättegångskostnader själv och utsikterna att vinna ett sådant mål kanske är begränsade.
I Sverige kan man dessutom till skillnad från i Ukraina få sin bil krigsplacerad, även om man helt saknar andra fortskaffningsmedel. Totalt sett har alltså Sverige hårdare lagar gentemot den enskilde medborgaren när det gäller att ta dennes fordon i bruk för försvarets räkning än vad Ukraina, som redan befinner sig i krig, har.
Dessutom kan försvaret även krigsplacera din bäste vän – din hund! Rekvirering och krigsplacering av civila hundar tillämpas inte i Ukraina för tillfället. Men i Sverige kan i teorin en ägare till en pudel som vunnit mängder av priser på hundutställningar få ett brev hem där det står att hunden numera är krigsplacerad. Nu lär väl inte just det scenariot inträffa då det snarare är mer klassiska vakt- och sökhundar som kan vara av värde för försvaret om kriget kommer.
Men generellt kan alla hundar som är mellan 1,5 och 8 år och som inte jobbar som ledarhundar eller är så kallade riksstambokförda avelshundar krigsplaceras. Uppgiften att välja ut särskilt lämpliga hundar har en särskild besiktningsman.
Det finns inget som tyder på att det här arbetet kommit i gång i stor skala än, men i framtiden kanske dessa besiktningsmän ses smyga runt på kennlar på jakt efter bra ”soldatmaterial”. Eller varför inte spanandes i parker efter hundar som rastas och har den rätta andan.
Som svensk kan man i alla fall känna sig trygg med att vår beredskap är god, ja rent av bättre än den var i Ukraina när landet angreps den 24 februari 2022. Inte när det gäller militärt försvar, men väl när det gäller juridiken och krigsplacerade hundar.
