Centerpartiets breda mitt existerar inte, även om den omnämndes i Annie Lööfs jultal. Däremot föreslog hon intressanta åtgärder för att motverka psykisk ohälsa. Men så var det också det där hon inte gärna talar om.
Annie Lööf har en tendens att låta som en motivationstalare innan kickoffmiddagen. Hon ska liksom peppa en grupp padelspelande mellanchefer, vilka efter en lång dag av Powerpoints väntar på fördrinken.
Hennes jultal innehöll sedvanliga standardfraser som ”möjligheter”, ”frihet” och ”öppenhet”. Pricken över i:et hade varit om hon även uppmanat till att ”hitta mening” och ”aldrig stå stilla” – det sistnämnda brukar vara Fredrik Reinfeldts välfakturerade specialitet. Men man ska komma ihåg att alla politiker stundvis måste låta fluffiga eller, i jultider, risgrynsgrötiga i retoriken. Speciellt när det handlar om det traditionella jultalet, som är ett av många ofog som Sveriges politiska klimat har importerat från USA. Här var Lööf inget undantag.
Talets höjdpunkt var sakpolitiska åtgärder för att motverka psykisk ohälsa bland ungdomar. År 2019 tog 168 barn och ungdomar sitt liv. Det är en fullkomligt horribel siffra.
Det är bra att Centerpartiet vill anslå ökad statlig finansiering till Bris samt att ämnet elevhälsa införs på rektorsutbildningen. När det gäller det sistnämnda kan man fråga sig varför det inte har ingått tidigare. Likaså är det bra att ge Skolverket i uppdrag att ta fram beprövade upplägg för hur digital hjälp ska kunna förbättras. Men här hade Lööf, som vanligt, tjänat på att vara konkret.
Dessutom borde en vän av ordning kanske ha nämnt att hederskultur är en del av psykisk ohälsa. Men det sades förstås inte i talet. Rent krasst har dock den mobbade Kalle lättare att söka hjälp – och få hjälp – än Fatima som mår dåligt för att hon hotas att giftas bort av sina föräldrar.
Men Centerpartiet vill inte gärna låtsas om baksidorna av sitt eget samhällsprojekt. Det kan ju bli dålig stämning. Vilket inte går för sig när man håller inspirationstal. Och särskilt inte på julen.
Om talet enbart hade innehållit standardfraser följt av konkreta åtgärder mot psykisk ohälsa hade det varit bra. Men när det gäller den övriga politiken står Centerpartiet som vanligt och stampar. De ska vara ett skydd mot ”ytterkantspartierna” och en ”självständig mittenkraft”, vad det nu är för något.
Man fick även veta att den ”liberala mitten lever och frodas”. En synnerligen djärv tanke då Liberalerna klamrar sig fast på gärdsgården och Centerpartiets opinionssiffror inte riktigt går att jämföra med Thorbjörn Fälldins.
När det gäller politisk retorik är inte Annie Lööf värre än någon annan. Talet var klyschigt, putslustigt och stundom pompöst. För att fullfölja julliknelsen så var det söt risgrynsgröt med en hård kanelstång i form av förslagen mot psykisk ohälsa.
Men ingen julsaga är komplett utan stämningsförstöraren Grinchen. För det krävs betydligt mer än att ”ta tillvara på människors fulla potential” för att ”förbättra integrationen”. Det var det ju det där med invandringen.
