Minnet är förlåtande och fruktansvärt roligt. Om man någonsin varit vid felplats vid fel tillfälle eller tyckt om fel band kan det poppa upp i huvudet såsom om det vore en träff vid Säters öppna paviljong. Men det går inte att undvika några av dessa fenomen som formade den svenska nutidshistorien. Det kan handla om företeelser, böcker eller för den delen, musik.

Ett sådant är Ace of Base som en gång i tiden var störst på 1990-talet. När jag säger störst menar jag verkligen störst. Jämte föregångarna Abba och generationsmusikanterna Roxette sålde de fyra medlemmarna från Västkusten skivor och detta i hela världen. De kanske inte föll alla på läpparna, men det går helt enkelt inte att springa ifrån Roxettes storhet, och det är därför som det är intressant att de äntligen får en riktig dokumentär. Men också att det går i takt med tiden. Vi lever i en nostalgisk tid och många vill nog hellre ägna sig åt det som var i stället för åt vad som komma skall. Det är till exempel väldigt intressant med Abba och 1990-tals retrokvällar. Visserligen handlar det om det snöda vinstintresset men också pm att människor vill gå ut och tänka på hur det var förr, och de som tänker på förr är numera människor som var tonåringar på 1990-talet.

Frågan är dock om Ace of Base var musikpionjärer likt Abba? Svaret måste nog på många sätt bli nej när det handlar om detta. De tog vid där andra hade startat. Men de visste vad de gjorde. Kanske man skulle kunna kalla dessa för musikföretagare inom sitt gebit. De gjorde dessa ”hits” som har varit förbehållna Sverige. De skrev brett och tilltalade en bred publik. Det var därför som de blev riktigt stora. Priset blev integritet och kriser inom bandet vilka dess medlemmar har vittnat om. Men faktum kvarstår att de tilltalade en stor och bred publik.

Kort sagt så skrev de låtar som ”All that she want” även om de inte fick ”another baby”. Men det ska bli intressant att se denna dokumentär då det inte bara handlar om musikens utan även Sveriges historia.

Dokumentären om Ace of Bace kan ses på TV3