Svenska koranbränningar är vad man skulle kunna kalla för ett självspelande piano. I korthet ansöker Sverige om Natomedlemskap och Turkiets despotiske ledare Erdogan har sett sitt tillfälle att göra en poäng. ”Inrikes utrikespolitik”, som dåvarande moderatledaren Gösta Bohman träffsäkert karakteriserade Olof Palmes poserande. Men nu handlar det inte om regeringspolitik utan snarare om att människor vill försöka testa yttrandefriheten eller snarare posera ungefär som Olof Palme. Jag har inget svar på frågan om det är bu eller bä? Kanske är det poserande eller människor som verkligen vill testa var gränsen går? Men frågan handlar egentligen inte om detta utan om hur man svarar på denna uppenbara provokation.

Det mest skrattretande är att FN har reagerat på den senaste koranbränningen. FN är troligtvis världens mest tandlösa organisation då man exempelvis har tillåtit Iran vara medlem i deras råd för mänskliga rättigheter. Det är med andra ord Iran vi talar om. Landet som hänger folk från lyftkranar och dessutom har förbjudit slips då denna symbol skulle vara ett tecken på västerländsk dekadens. När FN talar om mänskliga rättigheter, i förhållande till religion, blir det rentav skrattretande. När räven vaktar hönshuset blir det helt enkelt fel, och detta speciellt om räven har ett namn som Iran eller Saudiarabien.

Toleransen blir tandlös när det diskuteras yttrandefrihet. Anledningen till detta är att varje vettig person av kvinna född borde anse att det är fjantigt eller rent av tölpaktigt att bränna böcker. Religiösa verk ska läsas och kritiseras och inte brännas inlindade i fläsk för att få gilla-markeringar i sociala medier. Lik förbannat ska detta vara tillåtet. I ett öppet och demokratiskt samhälle ska det vara tillåtet att vara en idiot och till och med en plump och dum dansk, som Rasmus Paludan verkar vara.

Frågan som infinner sig är var yttrandefriheten har sin gräns? Ska det vara rätt att bränna Koranen? Självfallet ska det vara det och rätt att bränna en massa andra böcker som man inte gillar. Men en vuxen människa bränner inte böcker. Man läser böcker. Det är därför som Koranbrännarna inte är de stora bovarna i dramat utan de som reagerar våldsamt på att människor bränner dessa. Upprörd får man vara, men om man börjar kasta sten mot polisen är det du som har bevisbördan och inte den som gör dig upprörd.

Vuxna människor ska kunna bli provocerade utan att ta till våld. Om man däremot tar till våld har man mycket att förklara då man gör livet surt för alla sina medmänniskor. Detta oavsett om det handlar om Sveriges Nato-process eller inte, och man ska verkligen inte lyssna till FN:s kritik när det gäller religiös tolerans. En tandlös organisation där diktaturer har lika stor talerätt som demokratier.