Det är få gånger man kan skratta rakt ut efter att ha läst en tidningsartikel om politik. Men ETC:s intervju med Gudrun Schyman var ett sådant tillfälle. Missförstå mig rätt: Schyman har idéer och tankar, men det är på många sätt rent fantastiskt att någon som under sin tid i politiken konsekvent varit populistisk och oseriös får tid i Sveriges Radio. Hon är en enmansarmé som talar i löpsedlar, för att citera Björn Hägers beskrivning av skivbolagskungen Bert Karlsson.

Schyman gick med i en kommunistisk sekt för att hon enligt egen utsago ”var kär” (ponera om någon med ett förflutet i NMR hade sagt samma sak?), engagerade sig i Vänsterpartiet när de fortfarande hette Vänsterpartiet kommunisterna och blev partiledare. Hennes förändringsarbete kan till viss mån liknas vid hur Fredrik Reinfeldt stöpte om Moderaterna men där slutar jämförelsen.

Där Reinfeldt är en torrboll är Schyman rolig, fyndig och en fröjd att lyssna på. Tro mig, det har jag själv gjort när Socialistiskt Forum gick av stapeln i Stockholm. Jag blev själv så pass trollbunden att jag bad om en selfie och, ja, jag kände in hennes karisma. Hon är en sektledare.

Det gick dock inte så bra som Schyman, eller ”Gudrun”, ville och efter diverse affärer föll hon på något så pass borgerligt som kreativitet med deklarationen. Men det hindrade henne inte. Hon gick vidare: satt kvar som politisk vilde och grundade sedermera Feministiskt initiativ. Nu är den sagan inte all men AB Schyman har valt att starta ett dotterbolag i form av Klimatalliansen som ”kanske” ska registreras som ett politiskt parti. Frågan är vad de vill uppnå?

Av lätt insedda skäl, som Schymans gamle debattpartner Carl Bildt skulle sagt, handlar det inte främst om klimatet. Alla talar om detta och har olika lösningar. Det må så vara i en demokrati. Men det som är spännande är att det återigen är Schymans initiativ. Hon kan helt enkelt inte hålla sig borta från rampljuset: Vad beror det på?

Det ska jag ärligt säga är egalitärt. Schyman livar upp den svenska debatten. Hon är retoriskt fulländad och en fulländat harmlös populist. Något av folkhemmets egen Silvio Berlusconi utan några skadliga konsekvenser. Det vore helt enkelt en fröjd med mer Gudrun Schyman i svensk debatt. Inte minst för oss som tycker att dagens debatter är sömnpiller. Hon rör om i grytan och är samtidigt helt ofarlig.

Man skulle ha en valslogan i stil med ”Rösta med Gudrun, för det skulle bli ett skratt”.

Slutligen måste man adressera en annan elefant i rummet: En röst på Schyman tar röster från Miljöpartiet, vilket bara är att applådera.

Mera Gudrun, gudbevars, bevars, bevars!