Vi har alla varit där. Anita sitter och tittar på TikTok på högsta volym och skrattar på bussen, medan Samir som sitter med sina hörlurar tittar på Anita och undrar vad hon håller på med.

Läs även: SL kritiseras för kampanj – pekar ut ”Anita” som störig

Eller? Visst är det vanligt med att någon spelar en video på hög volym i kollektivtrafiken, men i min upplevelse så är det sällan en ”Anita”, ”Stina” eller ”Lotta”, utan oftast någon variant av ”Muhammed” som istället för TikTok spelar böneutrop eller arabisk musik och svingar med huvudet och sjunger med. Ibland kan någon video på social media spelas på främmande språk, och någon gång kanske ett högljutt skratt ekar i bussen eller utbristande av Allahu Akbar, beroende på videons innehåll.

Samtidigt ser vi ofta svenskar som tittar ilsket, vi kan nästan höra varandras tankar och hur vi suckar inombords, men att vi är för svenska för att öppna munnen eller i vissa fall för rädda. Jag minns än idag en man i övre medelåldern, med typiskt utseende från MENA, som satt bekvämt i sitt säte, ljudet på hög volym, skärmen synlig för alla som satt i närheten.

Mannen spelade en video som såg ut som en blandning av spelet Dance Dance Revolution och någon form av hentai. För er som inte vet vad hentai är så är det en form av japansk animerad porr. Det var en halvnaken dansande demon, skuttande nakna bröst, stönande, någon slags sensuellt slingrande svans. Ingen skam i mannens blick, utan helt öppet, helt frånkopplad från resten av världen.

Jag försöker tänka tillbaka på en enda incident med en Anita i kollektivtrafiken, men det enda jag får fram är Muhammed, Hassan och Amir. Hade jag sett en Anita hade jag nog varit mer benägen att be henne ta på sig hörlurar eller sänka volymen, men det är något med kroppsspråket hos de störiga på bussen som säger mig att det finns en chans att det inte slutar bra.

Innan du går och kallar mig för rasist eller fegis så undrar jag, har du själv någonsin sagt till? Du kanske säger att du inte stör dig tillräckligt på det eller liknande, men vi alla vet att du svär in i skägget, kliver av bussen när du kommit till din destination, och klagar sedan till nära och kära om din förstörda bussresa.

För länge sedan klagade jag som i scenariot ovan, men sedan ett tag tillbaka upplever jag att det är mer regel än undantag att stöta på detta fenomen. De flesta incidenter registreras inte längre, förutom hentai-mannen då.

Andra gånger kan det också handla om högljudda telefonsamtal. Ibland är det ett videosamtal, men andra gånger så ser vi att de sätter på högtalaren, skriker in på undre kanten av telefonen, flyttar lurens undre kant till örat för att lyssna, och sedan tillbaka till munnen för att skrika igen.

Jag förundras varje gång och funderar för mig själv om de inte förstår hur en telefon fungerar eller om de bara tror att de ser coola ut. Jag tror på det sistnämnda, men jag stör mig på det varenda gång.

Läs även: Islamic Relief-reklam i SL: ”Hör inte hemma här”

Så jag håller med SL – din resa är också andras. Men reklamen är nog inte så relaterbar som de tror. Jag tror att SL försöker vara politiskt korrekta och pressa på oss ett narrativ genom omvända roller för att motverka en påstådd rasism, men tyvärr för deras del så tror jag att det snarare gör att vi lutar mer åt andra hållet. SL:s önskan att få oss att öka vår tolerans och att ifrågasätta våra antaganden är således förgäves.