Maimon: Klanröstningens verkliga problem är inte Borlänge 

Det råder ett stort hullabaloo i media om det misstänkta valfuskandet i Borlänge. Högst förståeligt, men jag uppfattar att få tar den mer grundläggande frågan om kollektivismens problem på allvar, eller ens har fått syn på den.

Dess konturer kunde dock anas redan innan den potentiella skandalen om röstköp i Borlänge rullades upp, då olika debattörer visade stor förtrytelse över tänkt så kallad klanröstning.

Detta då den frontalkrockar med västs syn på medborgaren som en autonom individ som fattar sina egna beslut.

Argumentet lyder i korthet: ”Medborgaren ska äga sin egen röst!”

Den självklara motfrågan är: ”Varför då?”

Det finns nämligen ett problem med argumentet: Föreställningen att det skulle vara en naturlag att alla människor vill vara en ”individ” utifrån den västerländska definitionen av begreppet.

Så är det inte, och därtill finns blytunga såväl om urgamla skäl.

Klanorganisationen och dess kollektivism som social organiseringsmetod antedaterar av staten tryggad individualism med i runda slängar 200 000 år. Så länge levde vi alla utan konfliktlösning via tredje part – utan poliser och domstolar och utan skattefinansierad sjukvård eller socialförsäkringssystem. Utan socialbyrå eller ens socknens fattigstuga.

Klanen i olika former är vad som erbjudit socialförsäkring, rättssystem och produktionsenhet. Den har garanterat individens och kollektivets överlevnad – ofta i en hård miljö – sedan Homo Sapiens gryning. Därtill har den garanterat att du sluppit själsförkvävande ensamhet. Det är ingen slump att utstötning är klankulturens hårdaste straff.

Det är således inget du bara släpper hur som helst i mötet med statligt uppbackade individualistiska system. Det är ingenting du vill släppa hur som helst, allra minst om du kommit till ett land som är nytt, osäkert, och svårt att förstå utifrån dina och dina närmastes referensramar.

Och allra minst om det land du kommer till kraftfullt överskridit sin integrationspotential, och du hamnar i ett helt segregerat område där inga västerländska liberaler finns att integreras till. Där varenda köping dragit på sig sitt eget Rinkeby eller Tjärna Ängar.

Det som händer över hela västvärlden just nu är att ett mycket gammalt sätt att organisera det mänskliga möter och krockar med ett mycket nytt. Och att någon form av ”syntes” av dessa kommer att uppstå, för att tala med Marx, och att denna kommer att ta lång tid på sig att växa fram.

Och denna syntes kommer med största sannolikhet att inkorporera mer av kollektivistiskt gods än den genomsnittlige västerlänningen av idag skulle uppskatta. Men som västerlänningen av imorgon kommer att vara del av.

Närvaron av denna äldre organisationsform innebär att många som ser på självet ur ett annat perspektiv kommer att uppfatta det som både naturligt och positivt att släkt eller klan gemensamt resonerar sig fram till vilket parti eller vilken kandidat man bör rösta på, och att många kommer att följa rådet.

Och detta helt frivilligt, därför att de faktiskt uppfattar det som den goda lösningen. För dem som individer.

Och lagen har ingenting att sätta emot, ingenting av detta är det minsta brottsligt. Det speglar bara en för västerlänningen obegriplig syn på förhållandet mellan individ och kollektiv. Vad värre är finns heller inga möjligheter att inom ramarna för ett liberalt samhälle förbjuda sådant.

Ty oavsett du låter dig påverkas av partiernas valmaterial eller av klanens argument om det goda – ingetdera spelar någon roll från vårt västerländska individualistiska perspektiv.

Däremot kommer det att skapa problem i form av etnifiering och tribalisering av politiken, och med dessa från ett liberalt perspektiv exceptionellt oönskade motsättningar mellan samhällsgrupper.

Och i jämförelse med denna större fråga kommer den pågående skandalen i Borlänge på sikt att förvandlas till en fotnot.