Det officiella erkännandet av nordkoreanska truppers deltagande i striderna i Kursk-regionen i Ryssland blev en mycket viktig nyhet, även om den inte fick särskilt stor uppmärksamhet internationellt. Det handlar nu om en omvandling av det rysk-ukrainska kriget till en fullskalig internationell konflikt där tre länder officiellt krigar, varav två är kärnvapenmakter.

Hittills hade Nordkoreas stöd till Ryssland begränsats till vapenleveranser. Sedan dök de första nordkoreanska soldaterna upp i Kursk-regionen – och för några dagar sedan erkändes detta officiellt för hela världen.

Varför behöver Putin och Kim Jong-Un detta? Vad kommer att förändras för Ukraina och Europa? Vi ska besvara dessa frågor.

Varför behöver Putin nordkoreanska soldater?

Ur militär synvinkel verkar deltagandet av 10 000 nordkoreaner (enligt amerikansk och ukrainsk underrättelsetjänst) i försvaret av Kursk-regionen inte avgörande. Den ryska armén förfogar över mycket större resurser.

Dock handlar det här inte så mycket om militär betydelse utan snarare om politisk mening. Ja, Nordkorea har fått chansen att träna en del av sin armé i modern krigföring, med användning av drönare, modernt artilleri och elektronisk krigföring. Detta är ovärderliga erfarenheter i händelse av en konflikt med Sydkorea eller Japan.

Vidare visar Moskva på detta sätt att det inte är isolerat och kan locka till sig externa allierade i sin aggression. Detta är ett psykologiskt tryck både på Ukraina och dess partners. Ryssland bevisar också att till skillnad från Kievs vänner kan dess vänner ge verklig militär hjälp på marken, inklusive gemensam krigföring.

Slutligen kan vi inte ignorera Kina-faktorn. Pyongyang skulle knappast ha tagit ett sådant steg utan åtminstone tyst samtycke från Peking. Följaktligen kan det finnas bredare intressen bakom Nordkoreas handlingar. Det är mycket möjligt att Kina ökar trycket på väst genom andras händer – Kim och Putins händer.

Det är också intressant att svara på frågan: varför skedde det officiella erkännandet från Moskva och Pyongyang just nu? Det handlar troligen om en kombination av faktorer. Kursk-området har nästan helt återtagits från de ukrainska väpnade styrkorna, operationen närmar sig sitt slut. Dessutom visar Ryssland möjligen på detta sätt att man är redo att vid behov eskalera situationen genom att involvera nordkoreanska trupper i striderna. Slutligen finns det en prosaisk version: det finns inte längre någon mening med att dölja att Kims soldater stred på Putins sida.

Vad förändrar detta för Ukraina och Europa?

Det officiellt erkända deltagandet av en tredje stats armé för kriget bortom en konflikt mellan två stater. Nu strider Ukraina de facto mot två kärnvapenmakter. Detta förändrar den strategiska balansen radikalt.

Det finns en risk att den nordkoreanska styrkan ökar om fredsförhandlingarna misslyckas. Nordkorea har en av världens största arméer – över en miljon soldater.

I händelse av massiv insättning av trupper på ukrainskt territorium skulle detta bli en kritisk utmaning för Ukrainas väpnade styrkor. Hur Ukraina kommer att svara på ett sådant hot (och nästan alla ukrainska experter erkänner att det finns) är oklart.

Nordkoreas deltagande i kriget är en ny nivå av internationell eskalation. 1900-talets historia har redan visat hur lokala krig förvandlas till världskrig: först två länder, sedan tre, och sedan tiotals. Ukraina kan bli avtryckaren för en global konflikt om världen inte inser omfattningen av vad som pågår.

Ett annat krig

Kriget är inte längre uteslutande ukrainskt-ryskt. Det börjar redan få karaktären av en internationell och global konflikt. Det handlar då inte bara om stödets karaktär, utan också om det faktum att en tredje stats armé deltar, vilket erkänns på officiell nivå.

Detta kräver en brådskande omvärdering av strategierna för att stödja Ukraina, ökat tryck på Rysslands allierade och maximal diplomatisk aktivitet från den västerländska världen. Ukraina behöver också desperat nya paket av militärt bistånd. Annars kommer det imorgon inte bara finnas ryssar i skyttegravarna mot ukrainarna, utan också tiotusentals asiatiska soldater.

Behöver Europa ett sådant hot? Frågan är retorisk. Hur kommer Kievs allierade att reagera på detta? Den närmaste framtiden får utvisa, men hittills verkar medierna ”inte ha märkt” denna nyhet och ger inte betydelse åt det som faktiskt är viktigt.