Ny skogsinventering väcker oro – MP kan få stort inflytande

Skogsstyrelsen vill att regeringen ger myndigheten i uppdrag att genomföra en ny inventering av skogar med höga naturvärden. Förslaget riskerar att återuppväcka den kontroversiella nyckelbiotopsinventeringen och ytterligare begränsa skogsägarnas möjligheter att bruka sin mark. Det varnar Anders Gustafsson för i en ledarartikel i ATL Lantbrukets Affärstidning där han samtidigt pekar ut Miljöpartiet som en central aktör i den kommande skogspolitiska konflikten.
Under rubriken Stoppa Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering 2.0 argumenterar Gustafsson för att myndighetens förslag måste stoppas. Han menar att en ny inventering kan få långtgående konsekvenser för svenska skogsägare, särskilt om Miljöpartiet får stort inflytande över skogspolitiken i en kommande rödgrön regering.
Bakgrunden är Skogsstyrelsens fördjupade utvärdering av miljökvalitetsmålet Levande skogar. Myndigheten bedömer att utvecklingen för den biologiska mångfalden i skogen är negativ och vill därför se flera åtgärder för att skydda värdefulla skogsområden.
Ett av förslagen är att regeringen ska ge Skogsstyrelsen i uppdrag att genomföra en riktad fältinventering av skogar med höga natur- och kulturvärden. Myndigheten vill också att skogsbruksåtgärder i sådana områden i större utsträckning ska omfattas av samrådsplikt.
Det är framför allt förslaget om en ny inventering som väcker oro hos kritikerna. Skogsstyrelsen har tidigare genomfört den så kallade nyckelbiotopsinventeringen som innebar att skogsområden med särskilt höga naturvärden registrerades.
Verksamheten med nyregistreringar upphörde i december 2021 efter omfattande protester från skogsägare och branschorganisationer.
Gustafsson beskriver det nya förslaget som en möjlig återkomst för samma system, en ”nyckelbiotopsinventering 2.0”. Han varnar för att fler registreringar kan göra det svårare för markägare att avverka och sälja virke, även när registreringen formellt beskrivs som ett kunskapsunderlag snarare än ett beslut om skydd.
Skogsägarnas fall har nått Högsta domstolen
Som ett konkret exempel på problemen med den tidigare inventeringen lyfter Gustafsson fram Karin och Pär Brodin, som äger skog i Södermanland.
För omkring sju år sedan angreps delar av deras skog av granbarkborre. Enligt Gustafssons redogörelse hade omkring 80 procent av skogen registrerats som nyckelbiotop, vilket fick stor betydelse när paret ville ta bort de angripna träden.
Skogsstyrelsen ansåg att naturvärdena bäst gynnades av att området lämnades orört. Myndigheten kunde acceptera en begränsad bekämpningsmetod kallad ”sök och plock” men riktlinjerna var enligt Karin Brodin så omfattande att det i praktiken skulle ha krävts helikopter för att transportera ut träden.
Gustafsson skriver också att paret hade haft svårt att sälja virket eftersom certifieringsregler begränsade virkesköparnas möjligheter att sälja det vidare till konsumenter.
Pär Brodin har enligt ATL uppgett att granbarkborreangreppen spred sig till grannarnas skogar när paret hindrades från att ingripa.
Makarna Brodin har därefter drivit en rättslig process mot staten med hjälp av Centrum för rättvisa. De hävdar att Skogsstyrelsens hantering kränkte deras egendomsskydd och deras rätt till domstolsprövning enligt Europakonventionen.
Förvaltningsrätten och kammarrätten bedömde tidigare att registreringarna saknade rättsligt stöd och skulle upphävas. Högsta förvaltningsdomstolen slog dock 2024 fast att besluten inte kunde överklagas på det sätt paret begärt.
I en separat skadeståndsprocess dömde Stockholms tingsrätt staten att betala 80 000 kronor till makarna för brott mot Europakonventionen. Hovrätten ändrade senare domen och friade staten.
Den 1 oktober 2026 beslutade Högsta domstolen att ta upp målet till prövning. Domstolen ska därmed pröva om makarnas rättigheter enligt Europakonventionen har kränkts genom att de inte fick möjlighet att få registreringsbesluten prövade i domstol. En dom väntas under våren 2027.
Gustafsson pekar ut Miljöpartiet
Enligt Anders Gustafsson är tidpunkten för Skogsstyrelsens förslag särskilt betydelsefull. Han kopplar frågan till valutgången och de kommande regeringsförhandlingarna där Miljöpartiet kan få inflytande över skogspolitiken.
Han beskriver partiet som ett ytterkantsparti i skogsfrågor och hänvisar bland annat till omröstningen om regeringens stora skogsproposition i våras. Då röstade 86 procent av riksdagens ledamöter ja till propositionen medan Miljöpartiet röstade nej.
Gustafsson lyfter också fram att Miljöpartiets riksdagsgrupp i oktober utsåg Rebecka Le Moine till ny talesperson för skogspolitik, djurpolitik och biologisk mångfald.
I ledaren beskriver han Le Moine som närstående olika skogsaktivistiska grupper. Han hänvisar bland annat till att hon tackat Greenpeace och Skogsupproret för aktioner mot avverkningar och att hon i samband med sin 30-årsdag uppmanade följare i sociala medier att skänka pengar till organisationen Skydda skogen.
Enligt Gustafssons redogörelse skulle pengarna användas för att arbeta för att skogen ska få egna juridiska rättigheter vilket skulle innebära att skogen ges ställning som rättssubjekt.
Det är mot den bakgrunden han varnar för att Miljöpartiet kan driva på för en betydligt mer långtgående skogspolitik om partiet får en central roll i en ny regering.
Skogsstyrelsen försvarar förslaget
Skogsstyrelsen framhåller att syftet med den föreslagna inventeringen är att få bättre kunskap om var skogar med höga natur- och kulturvärden finns. Myndigheten anser att dagens underlag inte är tillräckligt för att vända den negativa utvecklingen för den biologiska mångfalden.
I sin utvärdering pekar myndigheten bland annat på att omkring 26 000 hektar skog per år avverkas i så kallade värdekärnor och sannolika kontinuitetsskogar. Det handlar om områden som bedöms ha höga naturvärden eller lång skoglig kontinuitet.
Skogsstyrelsens generaldirektör Staffan Norin har också gått i svaromål mot kritiken. I ett debattinlägg i ATL den 2 november efterlyser han ett konstruktivt samarbete mellan myndigheter och skogssektorn.
Norin menar att myndighetens rapport har lett till missuppfattningar och att vissa siffror och formuleringar har ryckts ur sitt sammanhang. Han framhåller bland annat att beräkningarna om avverkning måste sättas i relation till hur mycket skog som samtidigt skyddas.
Han pekar också på osäkerheter i det kartunderlag som används för att identifiera kontinuitetsskogar men bedömer att det ändå ger en användbar övergripande bild av var skogar med potentiellt höga naturvärden finns.
Strid om äganderätten
I sin ledare argumenterar Gustafsson för att svenska skogsägare i stället behöver få en starkare äganderätt och större möjlighet att själva bestämma över sina fastigheter.
Han anser att markägare ska få ersättning när staten begränsar deras möjligheter att bedriva skogsbruk och hänvisar till att stora skogsarealer redan är undantagna från skogsproduktion genom olika former av skydd och hänsyn.
Han ifrågasätter också att Skogsstyrelsen vill inleda en ny inventering samtidigt som Högsta domstolen ska pröva om den tidigare hanteringen av nyckelbiotoper varit förenlig med Europakonventionen.
Gustafssons slutsats är att myndighetens förslag bör stoppas, oavsett vilken regering som tillträder. Han ser samtidigt Miljöpartiets möjliga inflytande över skogspolitiken som en särskild risk för skogsägarnas framtida handlingsfrihet.