”Operation Vivaldi” - Ukraina på offensiven i Donbass

Den 15 september bekräftade brigadgeneral Andrij Biletskyj, befälhavare för tredje armékåren i den ukrainska armén, officiellt det som en del redan anade till: de ukrainska styrkorna har i flera månader genomfört en offensiv operation i norra Donetsk-regionen. Operationen bär kodnamnet ”Vivaldi”. I nästan fyra månader avstod den ukrainska ledningen medvetet från all offentlig kommunikation om detta område, och det var först när den första fasen var avslutad som informationen offentliggjordes.

Denna informationsstrategi är ingen tillfällighet utan en medveten del av den operativa planeringen, och just detta gör ”Vivaldi” till ett av de mest intressanta avsnitten i 2026 års frontkampanj. Vad vet vi om operationen, vad går den ut på, och vad kan man vänta sig framöver? Låt oss reda ut det.

Var utspelar sig operationen, och varför namnet ”Vivaldi”?

Geografiskt utspelar sig operationen norr om Lyman — en stad i Donetsk-regionen som fortsatt vara under ukrainsk kontroll och som ryska styrkor förgäves har försökt erövra sedan hösten 2022. Kontroll över Lyman öppnar vägar både mot Slovjansk och Kramatorsk och mot de norra infarterna till Donetsk-agglomerationen. Det är just här som den ryska ledningen under flera månader ökat trycket genom infiltrationstaktik — smågrupper på några man som smyger sig in genom linjerna.

Operationens namn är ingen ren metafor. Den store tonsättaren Antonio Vivaldi skrev violinkonsertcykeln ”De fyra årstiderna”, bestående av fyra delar. Det var till just denna analogi Biletskyj hänvisade när han kommenterade delresultaten: endast den ”första säsongen” är avklarad, tre återstår.

Med andra ord hade ledningen från början lagt in flera på varandra följande faser i planen, och det som hittills uppnåtts är bara en början. I öppna källor har det spekulerats flitigt om det påstådda slutmålet — att nå fram till floden Zjerebets — men Biletskyj gjorde klart att detta bara är en av flera delmål, inte operationens slutpunkt.

Vad har uppnåtts hittills

Enligt tredje armékåren rensade den ukrainska armén under operationens första fas 75 km² territorium från rysk infiltration och ytterligare 10 km² har återerövrats och är under full ukrainsk kontroll — sammanlagt 85 km². Orterna Novoselivka, Oleksandrivka, Jarova och området kring Korovyj Jar har rensats, och byn Serednje har befriats. Fiendens förluster under denna fas uppskattas till omkring 1 500 soldater, över 12 000 drönare och ett hundratal fordon och pansarfordon.

Den amerikanska tankesmedjan Institute for the Study of War (ISW) bekräftade i sin rapport den 15 september att de ukrainska styrkorna befriat Serednje och rensat Novoselivka, Jarova, Oleksandrivka och området kring Korovyj Jar, samt noterade tecken på att Ukraina sannolikt även befriat Kolodjazi — en ort nordost om Lyman, som ryska militärbloggare rapporterat som ett stridsområde.

Operationens logistiska sida förtjänar särskild uppmärksamhet. Kårens drönarenheter har skurit av Rysslands försörjningslinjer, vilket tvingade den ryska ledningen att flytta sina förråd utanför Ukrainas gränser — till Voronezjregionen. Enligt kåren utvidgade drönarattacker i två etapper isoleringszonen från 50 till 120 km från frontlinjen, och det totala antalet genomförda attackuppdrag under första fasen uppgick till 36 000.

Därför detta inte är en vändpunkt i kriget

När man bedömer ”Vivaldis” betydelse är det viktigt att undvika två ytterligheter — att både underskatta och överskatta den. Operationen har onekligen en viktig operativ betydelse: de ukrainska insatserna norr om Lyman satte stopp för den ryska planen att i stor skala kringränna den så kallade ”fästningsbältet” i Donbas — Slovjansk, Kramatorsk och Druzjkivka-Kostjantynivka-agglomerationen.

Den ryska ledningen planerade att omfamna dessa städer med två ”klor”: en sydlig, via Dobropillja, och en nordlig, via Svjatohirsk mot Barvinkove. Den sydliga ”klon” stoppade de ukrainska styrkorna redan förra året, och den nordliga har enligt Biletskyj ”i praktiken krossats och förintats”. Det innebär att de ryska styrkorna förlorar möjligheten att omringa dessa städer och istället tvingas storma dem rakt framifrån — en synnerligen svår uppgift. Fronten befinner sig dock i ständig rörelse, och läget kan fortfarande förändras.

Det är viktigt att förstå var gränsen går mellan en operativ framgång och en strategisk vändpunkt. 85 km² motsvarar ytan av en mindre stad, men förändrar inte den globala konfigurationen av fronten. Kontaktlinjen befinner sig i konstant rörelse: på vissa ställen avancerar ukrainarna, på andra ryssarna, och sedan förändras allt igen.

Dessutom får man inte glömma att den ryska sidan fortfarande besitter en betydande resurspotential. Rykten gör gällande att Kreml efter parlamentsvalet kan komma att genomföra en storskalig mobilisering — vilket i sig antyder att Moskva bedömer den nuvarande styrkebalansen som otillräcklig för de uppsatta målen och i behov av förstärkning. Men även om en mobilisering skulle genomföras är det oklart hur mycket den kan förändra läget på slagfältet, i en situation där den ukrainska sidan visar förmåga till ”operativ överraskning” och effektivt arbete mot fiendens logistik.

Å andra sidan har den ukrainska sidan inte resurser för en storskalig offensiv som radikalt skulle kunna förändra frontlinjen. ”Vivaldi” är ingen motoffensiv i stil med 2022–2023 års. Det är något annat: en ”tyst”, metodisk kampanj inriktad på konkreta mål — att eliminera infiltrationen, slå ut logistiken och omintetgöra Rysslands offensiva planer på nyckelavsnitt. Sådana operationer kan ha en kumulativ effekt, men de leder inte till en omedelbar vändpunkt.

Sammanfattningsvis är operationen ”Vivaldi” en lokal framgång med operativa konsekvenser. Den visar att den ukrainska ledningen förmår planera och genomföra offensiva operationer under strikt informationssekretess, att man effektivt använder drönare för att slå mot fiendens logistik på operativt djup, och att den ryska planen att omringa nyckelstäderna i Donbas via Lyman-riktningen för närvarande är omintetgjord.

Men att kalla detta en vändpunkt i kriget vore ett misstag. Fronten förblir dynamisk, lokala motoffensiver sker regelbundet, och ingen av parterna visar förmåga till ett avgörande genombrott. De ryska styrkorna fortsätter att sätta press på andra avsnitt, de ukrainska styrkorna fortsätter att söka svagheter i fiendens försvar, och detta har pågått i flera år.

”Vivaldi” är ingen slutackord, utan bara ett av avsnitten i en långvarig kampanj vars utgång inte avgörs av enskilda operationer utan av en kombination av faktorer: resurser, logistik, försvarets uthållighet och varje sidas förmåga att anpassa sig till förändrade förhållanden. Operationens namn påminner om de fyra årstiderna — och det är kanske den mest träffande metaforen för vad som pågår just nu: vi ser bara den första av dem, och det är fortfarande för tidigt att dra slutsatser om finalen.