Justitieminister Gunnar Strömmer tog på måndagen emot en utredning om nationellt tiggeriförbud. Utredaren Krister Thelin landar i att det inte behövs.

– Det behövs inte, säger Thelin.

Huvudskälet är att folk använder allt mindre kontanter.

– Nu är det inte lönt längre. De får inte ihop de där hundrafemtio kronor per dygn som tidigare var en måltid, säger Krister Thelin.

Två förslag presenteras ändå

Trots det presenterar Thelin två alternativ för ett nationellt förbud.

Hans eget alternativ, det som är utredningens huvudförslag, innebär att en ny paragraf 16a ska införas i brottsbalkens sextonde kapitel.

Där ska det framgå att den som tigger för sin eller familjs försörjning ska straffas med böter. Men i ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

Det andra förslaget kommer från experten Kazimir Åberg, som vill att förbudet istället ska tas in i ordningslagen.

Skillnaden mellan förslagen handlar om omfattning. Brottsbalken arbetar med begreppet ”allmän plats” medan ordningslagen använder ”offentlig plats”.

– Allmän plats är vidare än vad offentlig plats är, så det blir en begränsad omfattning med expert Åbergs förslag, säger Thelin.

Sölvesborg som förebild

Thelin lyfter fram Sölvesborgs kommun som ett utmärkt exempel på hur lokala förbud kan utformas.

– Sölvesborgs kommuns föreskrift är ett mall för andra kommuner som vill ha möjlighet att förbjuda, säger han.

Kommunens föreskrift beskriver tydligt var i kommunen det är förbjudet att tigga. Detta gör att förbudet inte blir heltäckande, vilket är viktigt för att klara prövning i Europadomstolen.

– Vill man ha förbud går det utmärkt att införa det genom lokala föreskrifter i ordningslagen, säger Thelin.

Knappt tjugo kommuner har antagit lokala förbud sedan Högsta förvaltningsdomstolen 2018 slog fast att det var möjligt.

Relativt vad som är lönsamt

På frågan om varför tiggare fortfarande sitter utanför butiker om det inte längre är lönsamt svarar Thelin att det är en relativ fråga.

– Det kan ju vara så att även om det på makroplanet visar sig att man inte kommer upp i de där som man gjorde tidigare hundrafemtio per dygn, så kanske någon som nöjer sig med tjugo kronor per dygn, säger han.

Thelin pekar också på att lagföring mot lokala förbud sker i få fall eftersom det inte är en prioriterad fråga för polisen.