Att skriva och säga vad man vill står var och en fritt, men det är inte en mänsklig rättighet att få sin debattartikel publicerad. Bulletin har däremot ett journalistiskt ansvar att inte publicera rent nonsens. Det skriver Pontus Bergendahl från Återställ Våtmarker i en replik till en tidigare debattartikel. Bulletin svarar.
För filosofen Ludwig Wittgenstein, som studerade språkets gräns i hela sitt liv, spelade ordet nonsens en viktig roll. Inte som ett skällsord, utan som en beskrivning när språket imploderar och dess meningsbärande roll försvinner. Meningarna och orden blir obegripliga.
Debattartikeln “Klimatrörelsen liknar en sekt” publicerad den 1 juni i Bulletin är ett mycket bra exempel på detta nonsens. Häpnadsväckande nog förkastar Leif Kullberg världens klimatforskare och internationella organisationer som IPCC, WHO och FN. Detta är något man har blivit van vid att se i kommentarsfälten i sociala medier men vi har aldrig sett det på debattplats i en respektabel tidning som vanligtvis står för kvalitativ journalistik.
Det är illa nog att vissa politiker och lobbyorganisationer idag förvillar och ljuger i sak men det går att bemöta med fakta och evidensbaserade logiska resonemang. När denna gemensamma grund för debatten vacklar står vi handfallna. Vad är mallen våra argument skall mätas mot? När artikelförfattaren tror att ens eget tyckande är mer relevant än vetenskapen så blir allt lika sant eller falskt, kunskapen subjektifieras och det finns inget mer att säga.
Man börjar istället spekulera för att finna någon mening i orden. Är det så att Kullberg påstår att det är en konspiration av forskare, samlade i IPCC, som lurat alla regeringar i världen förutom Jemen, Iran och Libyen att skriva under Parisavtalet att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader? Vi vet inte och det är meningslöst att spekulera.
Vi vänder oss därför till debattredaktionen på Bulletin med vår fråga. Vad var syftet med att publicera artikeln? Jag är helt övertygad att ni har en metod när ni väljer ut de artiklar ni publicerar.
Ni borde vara medvetna om hur sanning och kunskap undergrävs i Sverige och världen vilket har växt till ett hot mot demokratin. Vi har alla ett yttrandeansvar, ett ansvar över konsekvenserna av vad vi säger eller publicerar. I detta fall skulle vi säga att ni underblåser faktaresistens på bekostnad av det demokratiska samtalet. Utan en faktabaserad grund blir texten bara propaganda.
Försvaret av demokratiska värderingar handlar idag, precis som på 30-talet, om en kamp mellan ärlighet och öppenhet mot lögner, propaganda och konspirationer.
Vi i Återställ Våtmarker har gjort vårt val. Vi är alltid helt ärliga och öppna i allt vi gör och säger. Vi skulle aldrig medvetet lura, förvilla eller ljuga. Vi kan ha fel i sak men vi välkomnar då en öppen debatt – gärna i Bulletin – så vi kan mötas, utvecklas och bättra oss.
Vi försvarar Kullbergs rätt att skriva och säga precis vad han vill, men det är ingen mänsklig rättighet att få sin debattartikel publicerad. Däremot finns det ett journalistiskt ansvar för en tidning som Bulletin att inte publicera rent nonsens.
Wittgenstein avslutade sin bok Tractatus med meningen: “Vad man inte kan tala om, därom måste man tiga”. Något Bulletins debattredaktion kanske borde fundera på i framtiden.
Pontus Bergendahl,
Återställ Våtmarker
BULLETINS SVAR:
Bulletin vill ha en öppen debattsida där det är högt i tak. Vår ambition är att många olika röster får komma till tals och åsikterna som yttras får artikelförfattaren själv stå för. Både Leif Kullberg och Pontus Bergendahl är välkomna att fortsätta skicka debattartiklar till oss.
Texten har uppdaterats med svar från Bulletin.
