28 augusti 2025 – ännu en tragisk dag för Kiev. Under natten flög över 600 luftmål över Ukraina: robotar, drönare, kryssningsrobotar och så vidare. En betydande del av denna dödliga kraft riktades mot den ukrainska huvudstaden.

Tyvärr är det så vitt känt vid 15:00 den 28 augusti att 18 människor dött (bland dem tre barn) och mer än femtio skadats. Då fler personer saknas väntas dödssiffran stiga ytterligare. Denna attack markerade fortsättningen på Moskvas luftterror, som ofta inte väljer mål och skjuter mot Ukraina i hopp om att ”träffa något”.

Men Kiev står inte passivt och ser på. Den senaste tiden har de ukrainska väpnade styrkorna intensifierat angreppen mot Ryssland. Ukraina, till skillnad från sin fiende, slår dock inte målmedvetet mot bostadshus eller passagerartåg.

Vilka är då målen i luftkriget mellan Ryssland och Ukraina? Låt oss analysera dessa frågor.

Rysslands terrorkampanj: Terror av Civila i centrum

En så omfattande rysk attack mot Kiev blev den andra under augusti. Mot bakgrund av fredsförhandlingarna i Alaska och i Washington ”drog Moskva åt skruvarna” på terrorapparaten för en tid, och det fanns inga riktigt massiva beskjutningar under lång tid. Men idag är det redan uppenbart att den situationella pausen är ett minne blott, och ryssarna slår återigen mot Ukraina med full kraft.

Utifrån exemplet med en beskjutning kan man analysera vilka mål Moskva väljer för sig. De kan delas in i två delar: betingat militära – och alla andra. I media finns information om att Ryssland sköt mot flera militära fabriker: särskilt mot Bayraktars produktionsanläggning som utvecklar drönare, samt mot ytterligare ett ukrainskt försvarsföretag.

Alla angrepp mot Ukraina är olagliga, omoraliska och brottsliga. Men i detta fall verkar en del av projektilerna verkligen ha flugit mot militära objekt (naturligtvis bryr sig Ryssland absolut inte om att bostadshus, dagis och annan civil infrastruktur kan finnas i närheten). Detta går inte att rättfärdiga, men åtminstone kan man försöka förklara det ur en cynisk militär logik.

Men det som definitivt inte ens går att förklara är alla de andra angrepp, som utgör den absoluta majoriteten. I Kiev kom robotarna rakt in i stadens centrum. Kontorsbyggnader som inhyser banker, internationella organisatoner och medieredaktioner drabbades. Bland annat skadades EU:s representation i Ukraina samt det brittiska centret.

Dessutom bombade ryssarna flera vanliga bostadshus. Det var där civila dog, inklusive kvinnor med små barn. På bilderna som finns på nätet syns tydligt hur en robot slår in i ett bostadshus. Detta är inte ett misstag eller fallande skräp, utan målmedveten terror mot civila. Man letar fortfarande efter människor under rasmassorna.

Ytterligare en del angrepp träffade huvudstadens järnvägsinfrastruktur. Bland annat förstördes ett vanligt passagerartåg som gick på rutten ”Kiev-Charkiv”. Denna natt slog ryssarna också mot en järnvägsknut i Vinnytsja-regionen, vilket orsakade massiva tågförseningar där. I samma region blev 60 000 människor i 29 orter utan el på grund av träffar mot energiobjekt. Slutligen finns information om att objekt i Ukrainas gassystem drabbades av angrepp i de västra regionerna.

Av allt detta kan man dra den uppenbara slutsatsen: den absoluta majoriteten av Rysslands beskjutning är alltid riktade mot vanliga medborgare. Bostads-, transport-, gas-, energi- och annan infrastruktur som vanliga ukrainares överlevnad beror på förstörs – särskilt inför hösten, före kylan och början av uppvärmningssäsongen.

Ukrainas strategi: Precisionsstötar mot krigsekonomin

Naturligtvis genomför Ukraina också sin lagliga rätt till försvar och attacker mot fientligt territorium som svar på rysk terror. I Ryssland sker regelbundna träffar. Men det finns en avgörande skillnad: Kiev siktar aldrig medvetet mot bostadshus, och ukrainska angrepp är alltid riktade mot konkreta militära mål.

För det första försöker Ukraina regelbundet attackera ryska militära fabriker. Detta kan vara monteringshaller för drönare, vapenproduktion, patronfabriker och andra objekt inom motsvarande infrastruktur.

För det andra har Kiev under de senaste veckorna intensifierat angreppen mot Rysslands oljeindustri. Det är känt att den ryska budgeten i betydande grad är beroende av oljeförsäljning (det är från budgeten som pengar tilldelas kriget mot Ukraina). Så den ukrainska försvarsmakten genomför en systematisk kampanj för att ”slå ut” raffinaderier på ryskt territorium. Bara natten till den 28 augusti attackerade drönare två oljeraffinaderiföretag: i staden Samara samt i Krasnodar-regionen.

Utländska medier skriver att de ukrainska väpnade styrkorna totalt under augusti attackerat 10 ryska raffinaderier, som står för minst 17% av alla ryska raffineringskapaciteter. Också Rysslands exportmöjligheter reducerades till 500 000 fat per dag genom angreppet mot oljeledningen ”Druzjba”. Som resultat nådde grossistpriserna på bränsle i Ryssland rekordnivåer denna månad mot bakgrund av minskade leveranser.

Till skillnad från Ryssland är möjligheterna för ukrainsk vapenproduktion begränsade. Kiev kan inte tillåta sig att slösa dyra robotar eller moderna drönare på angrepp mot bostadshus som inte ger någonting. Därför planeras ukrainska attacker alltid på så sätt att de träffar specifika företag som på ett eller annat sätt är kopplade till aggressionen mot Ukraina.

Häri ligger den avgörande skillnaden: om Ryssland spenderar majoriteten av sin väpnade potential på angrepp mot civil infrastruktur, dödande och lemlämlande fredliga ukrainare, så genomför Ukraina faktiskt en äkta ”särskild militär operation för demilitarisering”, attackerande uteslutande militära eller betingat militära mål hos fienden.

Tyvärr försvinner nu snabbt förhoppningarna om en snabb fredlig lösning, som väcktes av intensifieringen av USA:s diplomatiska aktivitet. Och båda sidor återvänder till aktivt luftkrig och ömsesidiga angrepp. Skillnaden är att Ryssland skjuter urskillningslöst och nästan alltid mot uteslutande fredliga mål, medan Ukraina genomför precisa angrepp mot objekt som direkt är kopplade till rysk aggression.