Det börjar med en film i en beslagtagen telefon. Polisen säkrar videomaterial som visar äldre människor i sina hem – filmade utan vetskap, ofta i intima situationer. Kameran hålls av deras hemtjänstpersonal.

Förundersökningen som följer avslöjar ett omfattande mönster. Den misstänkte, en man i tjugoårsåldern anställd vid en hemtjänstverksamhet i Örebro, har enligt stämningsansökan filmat brukare vid dussintals tillfällen under sin tjänstgöring. Det rör sig om 19 åtalspunkter mot 14 målsägande. Samtliga målsägande är äldre personer, flera med demenssjukdom eller svår kognitiv svikt. Den äldsta är 99 år.

Han arbetar nästan uteslutande ensam med brukarna. Ingen dubbelbemanning. Inga vittnen.

Vem är 22-åringen?

Enligt Kriminalvårdens personutredning kom den misstänkte till Sverige 2015 som ensamkommande flyktingbarn från Syrien. Han var elva år gammal. Familjen hade först flytt till Jordanien men upplevde svårigheter med att försörja sig. Föräldrarna beskrivs som välutbildade med högavlönade arbeten i hemlandet. När han fick uppehållstillstånd återförenades familjen och bosatte sig i Örebro, där han i dag bor med sina föräldrar och yngre syskon.

Han förekommer under tre avsnitt i belastningsregistret. Det första är en dom från 2021 för misshandel, olaga hot och olovlig körning, som resulterade i ungdomstjänst. De två senaste avsnitten avser ordningsböter för trafikförseelser.

Inför Kriminalvården beskriver han sig själv som ”en lugn och ordningssam person som strävar efter att vara laglydig”. Han uppger att han inte brukar använda våld.

Trots misshandelsdomarna anställs han inom hemtjänsten.

Filmerna – ett mönster av förnedring

I videoerna, som polisen har säkrat från telefon och molntjänster, framträder ett återkommande mönster. Mannen filmar sig själv först, vänder sedan kameran mot brukaren. I flera fall pågår filmningen samtidigt som han utsätter personen för kränkningar.

En kvinna i nittiofemårsåldern filmas naken i en hygienstol. En man med demenssjukdom filmas sittande på toaletten medan den misstänkte upprepar grova skällsord riktade mot honom. Mannen, som är förvirrad, svarar ”ja” på tillmälena – utan att förstå vad som sägs.

Vid ett tillfälle lyfter den misstänkte en 99-årig kvinna ur hennes rullstol genom att ta tag under armhålorna så att hon hänger fritt i luften. Hon uttrycker smärta. Händelsen filmas.

Vid ett annat tillfälle slår han en brukare i ansiktet med en plasthandske. Även det filmas.

Under duschsituationer manipulerar han vattentemperaturen – omväxlande för hett och för kallt. Brukarna rycker till, grimaserar och försöker resa sig. Han filmar.

”Jag svär vid Allahu att jag ska låta dig frysa!”

I en film hörs han uppmana en äldre kvinna att ge honom en puss, samtidigt som han gör pussljud mot henne. I en annan zoomar han in mot en brukares ansikte och upprepar grova könsord.

Flera av de filmade brukarna har så svår demens att de inte förstår vad en mobiltelefon är. Andra har kraftigt nedsatt syn och kan inte se att de filmas.

Muslimska utrop

Ett återkommande inslag i filmerna är att den misstänkte uttalar muslimska fraser som ”Allahu Akbar”, ”Må Allahu kapa dig”, medan han filmar brukare. I en sekvens filmar han en äldre person som ligger i sin säng medan böneutrop hörs. I en annan film sjunger två personer vad en översättare identifierar som en vallfärdsbön, samtidigt som de bankar i ett bord.

I ytterligare en film hörs den misstänkte uttala en fras som översättaren återger som en förbannelse riktad mot brukaren. Den misstänkte hävdar i förhör att översättningen är felaktig, men översättaren uppger att formuleringen är ”mycket tydlig” och inte kan missförstås.

I förhör säger den misstänkte att han ”bara sjunger” och att han inte vet vad texterna betyder.

Spridning via sociala medier

Filmerna stannar inte i telefonen. Polisen har säkrat bevisning som visar att videomaterial skickas vidare till minst en annan person via Snapchat. Den misstänkte uppger själv att han har omkring femtio kontakter på plattformen.

I förhör förklarar han spridningen av en film på en naken kvinna med orden att han ”inte tänkte så mycket på det” och att han ”är ung” och ”brukar snapa med vänner ofta”.

Systematisk minnesförlust i förhör

Genom förhören framträder en tydlig försvarsstrategi. Den misstänkte svarar genomgående ”minns inte” eller ”inga kommentarer” när han konfronteras med filmerna. Han förnekar i samtliga fall att det rör sig om kränkande fotografering, ofredande eller misshandel.

I det enda fall där han erkänner att en film kan ha spelats in hävdar han att syftet är dokumentation för journalföring eller kollegor. Han uppger att han använder sin privata telefon eftersom ”den ligger i fickan” och att han inte känner till att det är förbjudet att filma med privat telefon på arbetet.

När polisen konfronterar honom med att en person i en film tydligt kan identifieras som han själv svarar han att det ”kan vara någon annan” och att identifieringen beror på ”längd, röst, kropp, hår”.

Han förnekar samtliga anklagelser.

Systemfelen – avstängd i 30 dagar, sedan tillbaka

När arbetsgivaren nås av de nya allvarliga omständigheterna reagerar en av cheferna med att ge den misstänkte semester. I förhör beskriver hon att hon blir ”chockad” och inte vet hur hon ska agera: ”Jag har gett honom semester den här veckan för att jag ska veta vad jag ska göra.” En annan chef bekräftar i förhör att den misstänkte söker semester och reser till Mecka. På frågan om det har inkommit klagomål svarar chefen: ”Det måste jag kolla upp.”

I november 2025 kallas det till överläggning enligt kollektivavtalet. Enligt protokollet är fackets ståndpunkt att en avstängning från arbetet ska vara med bibehållen lön och pågå i max 30 dagar. Arbetsgivaren beslutar att den misstänkte stängs av från och med den 24 november, dock längst till den 23 december.

När avstängningen löper ut finns ingen grund att hålla honom borta. Han kan då återgå i tjänst bland de äldre.

Den misstänkte själv uppger att det inte finns några regler kring användning av privata mobiltelefoner under arbetstid – ett påstående som delvis motsägs av andra anställda som uppger att sekretessregler kommuniceras vid anställningens start.

Brukarna är nästan undantagslöst ensamma med sin personal vid besöken. Besöksloggar visar exakta tider för hans närvaro, men systemet registrerar bara när han är där – inte vad han gör.

Anhöriga till en av de drabbade beskriver att mannen stressar genom besöken, att det ibland är svårt att kommunicera med personalen, och att badrumsdörren låses under duschsituationer på ett sätt som skapar obehag.

Kriminalvården: ”risken för återfall i kriminalitet som förhöjd”

I sin personutredning för det aktuella målet skriver Kriminalvården: ”Utifrån en helhetsbedömning beaktande statiska och dynamiska kriminogena riskfaktorer bedöms risken för återfall i kriminalitet som förhöjd och ett övervakningsbehov gör sig därmed gällande. Detta mot bakgrund antisocial historik samt aktuell brottsmisstanke och dess karaktär som generellt kännetecknas av stödjande attityder gällande upprepade våldshandlingar.”

Trots detta kan frivården inte lämna något påföljdsförslag – eftersom den misstänkte inte själv uttrycker några insatsbehov kopplade till våldsproblematik. Kriminalvården bedömer honom som lämplig för samhällstjänst. Han samtycker.

Fjorton målsägande

De fjorton målsägande i åtalet är mellan 86 och 99 år vid tidpunkten för brotten. Flera har demenssjukdom, svår synnedsättning eller är helt beroende av hjälp med grundläggande behov.

En av de drabbade är en man med demenssjukdom som av anhöriga beskrivs som ”foglig” och alltid villig att vara till lags. För familjen gör det vetskapen ”ännu hemskare”.

Rättegången pågår vid Örebro tingsrätt.

Reportaget baseras på förundersökningsprotokoll, stämningsansökan, Kriminalvårdens personutredning samt överläggningsprotokoll. Den misstänkte nekar till samtliga anklagelser.