I Dagens Nyheter skriver ledarskribenten Isobel Hadley-Kamptz att hon vet att hon ”förväntas vara sval och distanserad” i sin roll, men menar att ”läget är tyvärr så fasansfullt att torra analyser inte räcker”.

Hadley-Kamptz varnar för att Trump kommer börja med ”skyhöga tullmurar mot omvärlden och massdeportering av hårt arbetande människor och deras amerikanska barn”, vilket kommer ”skada USA:s ekonomi” och riskera att ”låsa fast hela världen i lågkonjunktur.”

Hon skriver även att Trump lovat ”lovat att hämnas på sina politiska motståndare” med såväl juridiska som militära medel, och att hans stöd från amerikanska miljardärer påminner om hur 00-talets ryska oligarker stödde Ryssslands predident Vladimir Putin.

Varnar: Trump kan lämna Nato

På samma ledarsida larmar Susanne Nyström om att ”det säkerhetspolitiska läget i vår del av världen försämrats rejält”, eftersom Trump har ”lovat att vända ryggen åt både Nato och Ukraina”.

Enligt Nyström går Trumps fredsplan för Ukraina ut på ”att strypa stödet till Kiev, för att försöka tvinga Zelenskyj till en ′fred′ helt på Rysslands villkor”, vilket väcker frågan ”vilket europeiskt land står näst på tur?”.

I Torsdagens osignerade huvudledare varnas för att Trump kan ha diktators-ambitioner, och hans valseger sätts i samma sammanhang som den allierade segern i Andra världskriget. ”Sedan dess har USA:s närvaro i Europa varit en konstant – ett skydd mot Stalin och hans efterföljare i Kreml” skriver ledarredaktionen och fortsätter: ”Fram till nu.”

Enligt DN:s ledarredaktion kan Trump komma att lämna Nato under mandatperioden, men även retirera från Kina i Stilla Havet. ”Trump har inga särskilda lojaliteter med Taiwan, eller Sydkorea och Japan, bara för att de är demokratier. Tvärtom är han mycket tydlig med att han är en person det går att köpslå med” menar man.

”Besvikelsen är enorm över hela jordklotet”

På Aftonbladets ledarsida varnade Anders Lindberg redan på valdagen för att USA kan komma att ”välja en tyrann till president, med stora konsekvenser även för oss i Sverige.”

När Trumps seger står klar på onsdagen skriver ledarskribenten Jonna Sima att ”gubbstrutten Trump krossar mångas hopp”.

Under valnatten befann sig Sima på Howard University, där Kamala Harris skulle talat under valnatten. Men när valresultaten rapporteras in under valnatten börjar det stå klart att Harris inte kommer bli USA:s första kvinnliga president.

”Besvikelsen är enorm över hela jordklotet. Plötsligt känns världen som en farligare plats”, skriver Sima och citerar en ung kvinna på platsen.

– Jag kan inte förstå att det här händer. Jag är jättebesviken och ärligt talat äcklad av det här landet, säger hon enligt Sima.

”Målet är att skapa en ofrihetens värld”

På Expressens kultursida jämför tidningens kulturchef Viktor Malm Trump med Joe McCarthy, som ledde femtiotalets antikommunistiska utrensningar, Alabamas integrationsfientliga tidigare guvernör George Wallace och Pat Buchanan, som var fristående presidentkandidat valen 1992 och 1996.

Men Malm höjer framförallt sitt varningens finger för den grupp han menar står för ”det intellektuella arbetet i sfärerna runt” Trump: blivande vicepresident J.D Vance, statsvetaren Patrick Deneen, bloggaren Curtis Yarvin och miljardären Peter Thiel.

”Får de sin vilja igenom är den liberala demokratins dagar räknade” skriver Malm. ”Målet är att skapa en ofrihetens värld, ett samhälle bortom liberalismen, efter press- och yttrandefriheten, efter aborträtten, efter den sexuella frigörelsen och den mångfald av moraliska framsteg som västvärlden tog under 1900-talet” fortsätter han senare.

På ledarplats skriver Ledarredaktionen att ”Trumps seger kan ses som ett symptom på demokratins kris”. Texten pekar på de amerikanska väljarnas sjunkande tilltro till den federala regeringen som en viktig orsak till att Trump kunde återvinna väljarnas förtroende trots att han efter förra valet ”försökte sig på en statskupp.”

Kultursidans krönikör Jens Liljestrand uppger att han konstaterar Trumps vinst ”med ett slags äcklad stoicism”. Istället riktar Liljestrand sin främsta kritik mot den ”ångestritual” det enligt honom innebär ”att vart fjärde år uppjagas i ett hyperventilerande mardrömstillstånd av rädsla för att medborgarna i ett land på en annan kontinent ska rösta fel.”

Liljestrand uppmanar därför läsarna att ”önska amerikanerna lycka till på deras auktoritära, nationalistiska irrfärd och försöka rädda vårt eget land undan samma förfärliga öde.”