Saad Khiralla: Fyra scener som varnar för svensk demokratis fall

Det är både självklart och logiskt, anser jag, att man dessa dagar bör lyssna på och ta till sig vad människor som har levt med och bevittnat hur demokratier har gått under i sina ursprungsländer har att säga. Kanske kan deras erfarenheter, mitt i den överhängande fara som hotar den etablerade svenska demokratin, särskilt efter det allmänna val som hölls den 13 september, vara av största betydelse.

Jag är en av dem.

Jag levde med och bevittnade med egna ögon hur Muslimska brödraskapet och de islamistiska strömningarna började undergräva vägen mot en demokratisk omvandling i Egypten efter januariupproret 2011, och hur det som dessa grupper och strömningar gjorde bidrog till att bana väg för militärregimen att återskapa sig själv, med alla som verktyg i denna process.

Någon läsare kanske säger till mig: Men i Sverige finns det inga islamistiska partier.

Ja, du har rätt.

Men det finns partier – jag tänker inte nämna dem, alla vet vilka jag menar – som rör sig i dessa strömningars omloppsbana, genomför deras agenda, är antisemitiska, går islamister till mötes och använder vissa frågor och slagord för att mobilisera och styra väljare.

Och här börjar min berättelse. Var uppmärksamma, och underskatta inte det som sker framför era ögon. Jag ska berätta om fyra scener. Begrunda dem noggrant och dra sedan era egna slutsatser.

Scen ett

I det senaste allmänna valet i Sverige, 2022, kandiderade jag på Liberalernas listor i kommunalvalet i den kommun där jag bor, precis som jag gör även i årets val, vars slutliga resultat ännu inte har offentliggjorts.

Under vår valkampanj 2022 gjorde jag rundor för att dela ut valprogram och partimaterial till butiker och personer med arabisk bakgrund. Jag brukade också medvetet inleda samtal och diskussioner med dem på bussar och tåg samt på vissa språkcaféer.

Det som fångade min uppmärksamhet var att det kollektiva språket hos dessa människor uttryckte en och samma tanke, även om formuleringarna varierade:

”Sverige är inte vårt land. Vad är det för val du pratar om? Det du pratar om finns inte bland våra intressen.”

Jag träffade dussintals av dem, och detta var det svar jag fick höra.

Scen två

Några månader efter händelserna den 7 oktober 2023 började denna ”likgiltiga” hållning med en märklig hastighet röra sig i en helt annan riktning – en riktning som dryper av fientlighet, extremism och överdrifter, antisemitism och hat mot judar och israeler, tillsammans med en tydlig politisk lutning mot de partier jag syftar på.

Jag har bevakat, granskat och analyserat det islamiska landskapet i Sverige, i egenskap av skribent och forskare med inriktning på detta område. Jag har sett och hört en extrem och oroande retorik i vissa svenska moskéer och lagt märke till att vissa imamer på arabiska säger sådant som innehåller uppmaningar till hat och fientlighet, medan den svenska predikan är mer nedtonad, vilket minskar möjligheten att ställa dem till svars för det som faktiskt sades.

Jag har också sett arabiska ideella föreningar använda sina plattformar i sociala medier för att bjuda in personer från den arabiska vänstern, som talar om den 7 oktober som en av de största arabiska och islamiska bedrifterna.

Scen tre

Sedan flera månader tillbaka beger jag mig då och då till arabiska miljöer i södra Sverige och inleder politiska samtal för att få en bild av de människor jag möter och deras politiska riktning.

Jag har inte träffat en enda muslimsk arab som har uttryckt sitt stöd för Tidöblocket; den riktning jag mötte var en helt annan. Många bekräftade sitt engagemang för valet och sitt stöd för det rödgröna blocket, och några berättade för mig att de hade röstat i förtid på grund av sin starka entusiasm.

I mina samtal med dem mötte jag också stöd för Hamas och Hizbollah, fientlighet mot Israel, USA och västvärlden som de själva lever i, samt en tydlig politisk dragning åt Ryssland.

Scen fyra

Jag har ingen magisk förmåga att återkalla allt jag har sett och hört i de tre första scenerna och lägga det framför er, men den här scenen är annorlunda. Det handlar om medier och innehåll som fortfarande finns tillgängligt och som går att återvända till, granska och verifiera.

Därför riktar jag genom denna artikel en tydlig uppmaning till de svenska myndigheter som ansvarar för val och medier: öppna detta ärende och granska vad de arabiskspråkiga medierna har sänt och publicerat under detta val, särskilt de plattformar som får offentligt stöd finansierat av svenska skattebetalare.

Jag kräver inte att någon röst ska förbjudas eller att någon åsikt ska tystas. Jag kräver däremot en oberoende och professionell granskning: Har dessa plattformar följt de professionella reglerna och kraven på opartiskhet när de bevakat valet, eller har de i vissa fall förvandlats till plattformar för politisk mobilisering och opinionspåverkan till förmån för en viss politisk riktning?

Jag kräver också att denna granskning genomförs av neutrala personer som behärskar arabiska, eftersom en seriös granskning av arabiskspråkigt innehåll inte är möjlig utan en djup förståelse av språket och sammanhanget – av det som sägs öppet och det som förmedlas mellan raderna.

Granska det visuella, det hörbara och det skrivna innehållet, och låt sedan resultaten tala för sig själva. Först då vet vi: Var det fråga om valjournalistik – eller om en förtäckt politisk kampanj?

Demokratier faller inte på en enda dag; deras fall börjar när människor vänjer sig vid att ignorera de första varningssignalerna.

Jag varnar er, så att vi inte en dag alla sitter där och gråter över ruinerna av vår demokrati.