Från första stund var jag övertygad om att det som framförts av ledare inom Hamas och deras förnekande och ifrågasättande av de systematiska sexuella våldsbrotten och våldtäkterna som inleddes under den mörka dagen den 7 oktober 2023 inte var något annat än ett desperat försök att dölja sanningen och skyla över några av de mest avskyvärda brotten i modern tid.

Läs även: Jonsson: 7 oktober-våldtäkterna är ”Silenced No More”

Med tiden har det blivit tydligt bortom allt rimligt tvivel att det som skedde inte var en isolerad händelse, utan en rad övergrepp som i sin brutalitet överskrider vad som är mänskligt möjligt att fullt ut förstå. De vittnesmål och bevis som successivt har framkommit placerar världen inför en bild av moralisk kollaps och organiserad brutalitet som är svår att ta in eller rättfärdiga.

Det som ytterligare fördjupar tyngden i dessa händelser är inte enbart deras omfattning, utan också den påfallande tystnaden från vissa organisationer och offentliga personer med vänsterorienterade sympatier, som annars konsekvent har profilerat sig som försvarare av kvinnors rättigheter och jämställdhet. När det gäller dessa offer har deras röst dock helt uteblivit, vilket blottlägger en tydlig dubbelmoral och selektiva värderingar som undergräver hela den rättighetsdiskurs de säger sig företräda.

I detta sammanhang framträder arbetet av advokaten och människorättsexperten Cochav Elkayam-Levy, ordförande för den civila kommissionen som dokumenterar sexuellt våld i samband med attackerna den 7 oktober. Hon har ägnat närmare två år och sju månader åt att samla in, granska och bevara omfattande bevismaterial under mycket svåra mänskliga och psykiska omständigheter.

Hon har tillbringat otaliga timmar med att analysera ett enormt material av videor, fotografier och vittnesmål i syfte att säkerställa att sanningen inte raderas eller förvrängs.

Den 12 maj 2026 publicerade kommissionen en omfattande rapport på över 250 sidor, baserad på tusentals dokumenterade bevis, inklusive fotografier, videomaterial och vittnesmål från överlevande, samt experter inom rättsmedicin och räddningspersonal. Rapporten drar slutsatsen att Hamas och andra palestinska grupper begick systematiskt och omfattande sexuellt våld och könsbaserat våld under attackerna den 7 oktober, samt under kidnappning, transport och fångenskap i Gaza.

Läs även: Silenced No More – Sexual Terror Unveiled: The Untold Atrocities of October 7 And Against Hostages in Captivity

Rapporten betonar att dessa handlingar inte var slumpmässiga eller individuella övergrepp, utan en integrerad del av attackens struktur, där sexuellt våld användes upprepade gånger i avsikt att sprida skräck, bryta ner motstånd och förstärka psykiskt och fysiskt lidande inom ett mönster av organiserad brutalitet.

Mot denna bakgrund presenterar jag nu fyra vittnesmål från rapporten. Två av dem är identifierade och har själva vittnat offentligt, medan två är anonymiserade för att skydda offrens integritet. Tillsammans tecknar de en koncentrerad bild av övergreppens omfattning och visar att det inte rör sig om enstaka incidenter, utan ett systematiskt mönster av sexuellt våld som vapen.

1. Darin Komarov, vittne från Nova-festivalen

”Man hörde det. Det var precis bredvid dig. Man hör skrik… och sedan tystnad.”

Med dessa korta men brutala ord sammanfattade Darin Komarov det han såg och hörde under attackerna den 7 oktober. Vittnesmålet återges i rapportens sammanfattning och har blivit ett av de mest talande uttrycken för den verklighet som utspelade sig.

2. Amit Soussana – tidigare gisslan

Amit Soussana, som hölls som gisslan i Gaza, vittnade offentligt om att hon utsattes för sexuella förnedringar och ständiga hot under fångenskapen. Detta ingår i rapportens samlade bevisbild som visar att sexuellt våld inte begränsades till själva attackdagen, utan fortsatte under hela tiden i fångenskap.

3. Vittnesmål om ett brott – (Anonym)

”De skrattade och turades om att utnyttja kvinnan en efter en innan de dödade henne.”

Detta vittnesmål beskriver den sadistiska och nästan ritualiserade karaktären i vissa av övergreppen, där syftet inte enbart var fysisk skada utan även maximal förnedring och terror.

4. Ett av de mest extrema fall som dokumenterats – (Anonym)

”I ett dokumenterat fall tvingades medlemmar av samma familj att utföra sexuella handlingar mot varandra under vapenhot.”

Rapporten beskriver detta som ett exempel på destruktivt sexuellt våld mot familjestrukturer, där själva familjebanden användes som ett verktyg för psykologisk nedbrytning och total förnedring.

Om dessa fyra vittnesmål lyckas förmedla en bråkdel av det som skedde, är den fulla verkligheten betydligt mörkare än vad språket kan bära. Bakom varje vittnesmål finns en mänsklig tragedi, och bakom varje bevis en smärta som fortfarande lever kvar hos överlevande och anhöriga. Det som presenterats här är endast ett begränsat fönster mot en organiserad terrorverklighet som kräver fullständig moralisk och juridisk granskning.

I nästa del av denna serie kommer jag att analysera de ideologiska och teologiska bakgrunder som bidragit till att forma den miljö där dessa handlingar kan förekomma, genom en kritisk genomgång av texter och tolkningar som historiskt har använts för att legitimera handlingar som står i direkt konflikt med grundläggande mänskliga värden och medkänsla.