Facebook noscript imageSandström: Det finns galna politiker inom alla partier
Hoppa till innehållet
Torsten Sandström

Sandström: Det finns galna politiker inom alla partier

Foto: Axadem, CC BY 4.0, via Wikimedia Commons
Foto: Axadem, CC BY 4.0, via Wikimedia Commons

Talet om biologi och etnicitet inom delar av SD stöter bort väljare. Men vänsterliberalernas eftergivna drömpolitik har varit lika felaktig och fått närmast katastrofala följder, skriver Torsten Sandström.

Man kan förstå att Jimmie Åkesson är trött på sitt partis femtekolonnare. Om du kollar Alternativ för Sveriges (AfS) närstående organ Fria Tider och dess läskiga spalter på nätet så förstår du vad jag menar. Där är den eviga frågan ”ras”. Det finns fortfarande politiker även inom SD som mer eller mindre fördolt talar om biologi, gener och etnicitet som grunden för politisk sammanhållning inom en nation. De för mig mest kända är Björn Söder och Richard Jomshof (men flera finns tyvärr). Deras åsikter är för mig en barriär för röstande på SD, även om jag ibland uttrycker sympati för SD:s ställningstagande i några frågor – främst kritiken av Reinfeldts och Löfvens naiva attityd till en fri invandring. Alltså en passivitet som fått närmast katastrofala följder för Sverige. En annan sak är att majoriteten nyanlända är skötsamma och att åtskilliga lämnar viktiga bidrag till vår nation. Jag har själv kunnat konstatera detta vid livsuppehållande vårdinsatser!

Svag biologisk grund

Rasfrågans biologiska grund är ytterst svag och sannolikt obefintlig. Att människor jorden runt ser olika ut har sin genetiska förklaring. Men biologin visar inte att språket och politiska värderingar är delar av människans DNA. Socialt inlärda mönster – som språk, religion och kulturella val – förknippas tyvärr ofta med hudfärgen. Men det är givetvis fråga om vad du och jag har lärt oss sedan barnsben i Sverige – eller vad invandraren har med sig vid flytten hit. Det är inget konstigt med det. En svensk agerar efter några år i Argentina som en sydamerikan. Sak samma gäller för omvänd flytt.

Men, som sagt, därmed anser jag inte att svenska politiker handlagt frågan om invandring okej. Passivitet, naivitet och rentav dumhet har ofta präglat politiken. Följden har blivit: öppna dörrar, bidragspolitik, utanförskap och omfattande problem (inte minst via det blodiga klanvåldet). Till detta kommer en falsk ideologi som leder vilse. Förnuftiga politiker borde ha agerat annorlunda. En kravfull politik hade gett klart bättre resultat. Men krav är tyvärr tabu för vänsterliberaler. Man föredrar drömmar. Det är klart som korvspad.

Ett språk i skolan

I dagarna rapporterar svenska medier om sjunkande språkkunskaper hos skolbarn. Framför allt rörande barn från invandrarnas familjer. Allt sedan min ungdom – då var jag vänsterman! – har jag betraktat hemspråksundervisning som fel väg. Skolan skulle träna alla barn i samma huvudspråk. Jag irriterade mig också på att svenska inte beskrevs som ”modersmål” och att skolorna sysslade med kineseri (i Konfucius anda) genom att tala om svenska ett och två. För mig var det klart att ett och samma språk var bäst för studier (i hemmet gäller fria val för dem som vill). De så kallade språkvetare som ville bevisa att dubbla språkstudier var bäst hade enligt min mening inte sysslat med invandrarfamiljer från utsatta skikt i högst främmande länder. Utan med barn från medel- och överklass i västerlandets gemensamma språkliga bas (dvs. germanska språk).

Biologin har alltså fört politiker vilse. Men lika felaktig har vänsterliberalernas eftergivna socialpolitik varit, där förnuftiga krav dumpats för lansering av upprepad drömpolitik. Yttersta högerns galenskaper har alltså sin spegling i vänsterliberalismens hejdlösa politik som baserats på dysfunktionella drömmar.

Torsten Sandström

Professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet och upphovsman till Anti-PK-bloggen.