Sandström: Hur arbetar Migrationsverket egentligen?
V-ledamoten Mohamed Ali blev svensk medborgare efter ett tidigare avslag, medan en väletablerad EU-medborgare med svensk familj fortfarande väntar. Okomplicerade ansökningar borde prövas snabbt, skriver Torsten Sandström.
Den inkryssade V-mannen från Somalia står i mediernas centrum. Med all rätt. Hur kan ett svenskt parti till riksdagen rekrytera en färsk svensk medborgare med ett förflutet i Sverige som knappast tyder på någon skötsamhet?
Jag vill nu vända på frågeställningen. Vad sysslar Migrationsverket med? Man borde visa återhållsamhet med ansökningar om medborgarskap i fall där bristande vandel visats? Låt mig därför berätta om hur Migrationsverket segar med behandlingen av ett fall som jag uppfattar som solklart: medborgarskap borde ha beviljats med vändande post. Men inget händer.
Min vänfamilj bor sedan 2019 i Sverige. Hon är svenska och han sydvästeuropé – alltså EU-medborgare – som vuxit upp med sina föräldrar i Tyskland. Hon har efter universitetsstudier börjat jobba i Tyskland för ett stort multinationellt svenskt företag. Hon träffade mannen på jobbet 1991 och gifte sig 1994. Hennes karriär gick vidare till en av företagets arbetsplatser i Sverige 2019. Mannen följde med och fick också – liksom förut – jobb hos bolaget på den nya orten i fråga. Med följde också deras två barn med svenska pass. Barnen är nu omkring 30 år. Alla fyra medlemmarna i familjen jobbar och försörjer sig galant. Vad jag vet syns ingen kriminalitet eller skumraskaffärer. Alltså en skötsam svensk familj. Enda problemet är att mannen efter sex år i Sverige saknar svenskt medborgarskap.
Han ansökte hos Migrationsverket om medborgarskap 2024. Efter flera förfrågningar därefter får han beskedet att många söker och han har sin plats i kön.
Om jag jämför med behandlingen av V-mannen från Somalia blir jag skrämd. Han fick avslag, men efter en ny ansökan beviljades han medborgarskap av myndigheten. Vilka skäl som funnits till ändringsbeslutet är höljt i dunkel. Migrationsdomstolen har inte prövat hans medborgarskap, bara påpekat att den nya ansökan måste handläggas. Min i Sverige väletablerade vän med fru och barn tvingas däremot vänta.
Mest utmanande är Migrationsverkets kösystem. Jag förstår fullt väl att många utomeuropéer söker om svenskt medborgarskap på skäl som är oklara. Men ska alla sökande verkligen stå i samma kö? Borde inte oproblematiska fall snabbt läggas för sig och beviljas? Idén om ett svar med vändande post är då faktiskt rimlig.
Hur arbetar egentligen Migrationsverket? Det berättas om att myndigheten har anställt många invandrare. Visst fog för ett behov av språk- och kulturkunskaper finns förstås. Men också stora risker. Jag tänker på risken att anställda agerar på ett jävsliknande vis. Händelseförloppet kring den somaliska mannen tyder på att något egendomligt skett inom myndigheten. Och om följden blir att superenkla ansökningar – från idogt arbetande personer från länder som är EU-medlemmar – hamnar i bakvattnet är det allvarligt.
