Sandström: Jämlikhet för ökad fattigdom

Mp förstår inte vilken betydelse drivkrafter har i ett samhälle. Partiet presenterar ihålig drömpolitik. Att kamp för ett bättre liv skapar frigörelse anar Mp inte. Partiets ideologi påminner om 1800-talets slutna svenska bondesamhälle. Fattigdomen delades jämt av massan av människor. Någon större kamp för förbättring fanns inte med på kartan, frånsett förstås en utvandring till USA, en lösning som många såg sig tvingade till. Man reste över havet, från slutenhetens förtryckande jämlikhet, till näringsfrihetens blomstrande utvecklingsland. Den som med förnuft analyserar Mp politik ser att partiet är på färd att upprepa detta nationella misslyckande.

Mp för alltså en blind politik. Med Mp i regeringen har en storskalig kamp för klimatet blivit tung för näringslivet, med rader av konkurser nu och i pipelinen. Nedlagda kärnkraftverk har skapat höjda energipriser – och partiet skriar om bidrag till köpare av elbilar. Inblandning av skogsråvaror hyllas av Mp trots att den bidrar till lika stora utsläpp av CO2 som oljebaserade bränslen.

Skolans nedgång sedan Göran Perssons galna kommunalisering är en känd skandal. Och samtidigt en uppvisning i den jämlikhetshysteri som Mp torgför. Mycket talar nämligen för att ”likhet” inte fungerar som motor för kunskapsutveckling. Elever som saknar förmåga till studier låses in i ett långvarigt skolförvar utan realistiska mål för framtiden. Ungdomar som har förmåga till studier ges däremot inte tillräckligt livsrum för kunskapsutveckling. Och lärarlönerna har under fyrtio år sänkts som ett offer på jämlikhetens altare.

Mp är den trosvissa jämlikhetens kollektiva försvarare. I nästan alla samhällsfrågor hamnar partiet därför fel. Mp och V framstår som två haltande hästar framför Socialdemokratins betongartade jämlikhetsprojekt. Inför valet utlovas som bekant lön från första sjukdagen med betalning från arbetsgivaren. Känner du dig bakis eller vissen kan du vara hemma med 80% lön! Detta beskrivs som en reform för jämlikhet. Alltså jämlikhet för dem som inte kan jobba hemifrån – trots att hemarbete idag inte är självvald utan förutsätter nytta för arbetsgivaren. Liknande experiment med slopad karensdag har skett i Norge och Finland. De visar båda att antalet sjukdagar per anställd ökat med omkring tio per år och anställd.

Men för jämlikhetstroende politiska partier finns inga hinder. Rop om detta fungerar som flugpapper. Mp:s credo framstår närmast som religiöst. Alltså en färd mot den svenska slutenhetens kollektiva samhälle. Genom att dela fattigdom – och stänga ute kampen med bättre situerade för ett bättre liv – blir Sverige hopplöshetens öken. Sådan trosvisshet visar enbart dårar. Därför säger jag att Mp bör liknas vid ett parti för ”talibaner”. Tillsammans med V och S är det hur som helst fara å färde.

Torsten Sandström