Sandström: Medial sammansvärjning mot väljarkåren

Inför öppen ridå sker under höstens valrörelse något skrämmande. Landets många mätare av den politiska opinionen – såsom Novus, Verian (tidigare Sifo), Demoskop, Ipsos, Indikator Opinion, Sentio och United Minds – sammanställer fortlöpande sina olika resultat i medialt klatschiga former. Olikfärgade staplar skriker ut resultaten efter mätningar som genomförts med urval av svar på en mer eller mindre statistisk vetenskaplig grund. Genom avsaknaden av en lika tydlig svartfärgad (mörkertalet) stapel för osäkra väljare (eller sådana som inte svarat) kommer plus/minus 10 procent av resultatet att mörkas. Visst kan finstilta reservationer förekomma från institutens sida. Men väljarbarometrarna framstår som ett glassigt reklambudskap till medierna och folket. Märk att presentationerna är baserade på en kommersiell grund att vara säljande inför publiken.

I nästa steg gör dessvärre mediernas – press, radio och tv:s – behandling av utfallet inte saken bättre. Här slås de brokigt färgade staplarna upp. Inga bilder eller ord om det väsentligaste – det svarta hålet – dvs att en stor del av väljarkåren inte alls har gjort ett val. Sådant finlir tillhör inte den mediala verkligheten. Nej, här skriker man ut att de rödgröna ser ut att vinna medan de blågula ligger illa till. Dag efter dag samma kategoriska budskap i tidningar, radio och tv.

De stora bovarna är mediernas behandling av dessa ”nyheter”. Med illa dold skadeglädje har majoriteten av nationens journalister gottat sig åt institutens synnerligen darriga mätningsresultat mot de blågula. Det stora antalet mätningar (utan tydligt angivande av mörkertalet) har tillsammans med mediernas tvärsäkra besked styrt den svenska publikens syn på det politiska läget i Sverige under lång tid. Är inte detta odemokratiskt? Alla kloka samhällsvetare känner nämligen till att opinionsmätningar påverkar allmänheten på så vis att folk gärna vill tycka/rösta som andra gör. Detta kallas ”the bandwagon effect”. Detta verktyg för påverkan har använts mot Tidöregeringen under flera års tid. Trots att många väljare överhuvudtaget inte bestämt sig.

Jag menar att det fenomen vi ser är klart oförenligt med tanken om svensk demokrati. Det är inget annat än en medial politisk cirkus. Förtroendet för valsystemet hotas alltså. Inte heller kan vi höra några statsvetare protestera. De deltar till och med ibland i mediernas gökbo för desinformation. Vi ser med andra ord hur det svenska mediesamhället blivit ett demokratiskt valmonster.

Om Tidöregeringen vinner valet menar jag därför att en lagreglering av opinionsmätningar måste ske. En sådan lag är inte särskilt svår att skriva. För det första måste alla redovisningar av mätningar i staplar eller liknande innehålla en lika tydlig svart stapel för icke-svar eller osäkra. För det andra ska inga mätningar publiceras förslagsvis under tre månader före valdagen. Varför måste den viktiga slutkampen liksom idag genomföras i cirkusens former? Det är partiernas sak att övertyga om vad som är bra eller dålig politik – inte mer eller mindre kommersiella medier och opinionsinstitut.

Jag är säker på att vi genom en antydd lagreglering skulle få en mer saklig medial bild av den svenska politiska opinionen. En bild som är tydligare och mer rättvis. Den kommer att göra det svårare för många journalister att driva sina egna politiska åsikter i samband med presentationen av mätningarna. Och bandvagnens politiska larvkedja kommer att bättre visa för allmänheten vad som händer inom opinionen fram till att larvfötterna stoppas i god tid före valdagen. Utrymmet för osaklig propaganda minskas med andra ord. Den stora vinnaren är den svenska demokratin.