UD:s agerande i förhållande till landets medier framstår som absurt. I ljuset av den senaste tidens händelser verkar departementet ha blivit en mediernas politiska lekkamrat, skriver Torsten Sandström.
Ett utrikesdepartement, UD, har en viktig uppgift att bevaka och hantera en stats centrala nationella intressen i utlandet. Jag menar att svenska UD alltmer lämnar denna roll. I stället har UD blivit en lekboll för svenska mediala intressen och konflikter.
Jag skriver detta efter den senaste tidens två mediala huvudfrågor. Dels regeringens schabbel med utseende av säkerhetsrådgivare nummer två (en homosexuell diplomat som snabbt tvingats avgå, efter anonymt skvaller från en annan diplomat på UD med inside information). Dels regeringens hantering av Turkiets fängslande av vänsteraktivisten Medin.
Flera källor uppger att Medins frisläppande skett efter inofficiella kontakter med Erdogans regering. Följden sägs ha blivit att en UD-diplomat och en kommunistkurd omhändertagits av Säpo, varefter Medin snabbt satts på ett flygplan till Sverige och mottagits av utrikesministern på Arlanda (!).
Vi ser med andra ord hur UD dragits in i mediernas träsk och pressats att agera för att få journalisterna på sin sida. Som bekant hyser majoriteten av detta skrå vänsterpolitiska åsikter. Detta har inneburit att UD inlemmats i vänsterns intressesfär, som är helt annan än den svenska nationens huvudsakliga intressen.
Vi har tidigare sett hur ett par hundra UD-anställda skrivit under en protest mot SD under brinnande valrörelse. Nu ser vi hur diplomater låter egna personliga intressen gå före nationens säkerhet. Det mörkas och skvallras i stil med konflikter mellan förstaklassare.
Till detta kommer hur UD ”utväxlar” en diplomat och en kurdkommunist mot en den svenske vänsterjournalisten Medin, som greps efter att ha rest till Turkiet och nu inför mediernas kameror mottas som segrare av Stenergard på Arlanda.
Hej och hå hur press, radio och teve flätas samman med UD. Vi ser alltså tydligt hur mediernas och vänsterns politiska intressen styr den svenska nationens utrikespolitik. Och detta under en moderat utrikesminister!
En svensk regering som inte förmår tygla de UD-anställdas intressen – samt hålla armlängds avstånd till medierna – är enligt min mening en fara för Sverige. Statens ledning ska inte blandas samman med snäva partipolitiska ambitioner! Det som sker illustrerar Lars Gustavssons åldriga tes om att det är vänstern som formulerar det svenska politiska samtalet – och detta än idag.
Man kan bli deprimerad för mindre.
Läs även: Sandström: UD som vänsterns slukhål
