Sverige står inför ett ödesval i år, mellan å ena sidan ett väl samtrimmat statskuppsblock som inte vet vilken politik de vill föra, och å andra sidan det enda regeringsdugliga alternativet i svensk politik som lovar ett rungande ja, nej eller jaså till olika sorters politik och krafttag under de kommande fyra åren, skriver Magdalena Johansson.
Kära kamrater!
Vårt Sverige kan bättre. På grund av Alliansens skattesänkningar har vi numera bara OECD:s femte högsta skattetryck. Att vi inte toppar listan är ett stort misslyckande. Inte konstigt att de socioekonomiska faktorerna fullkomligen har exploderat senaste åren. Av outgrundlig anledning har dessa faktorer gått hand i hand med en hög invandring från länder som är kulturellt väsensskilda från Sverige. Visserligen gillar vi olika, men en sak vill jag säga till svenska folket: det ska maximalt bo 50 procent med utomnordisk bakgrund i ett och samma område. Vad vi ska göra med resterande 50 procent har vi inte riktigt bestämt ännu, men bara de får ett jobb så kan de säkert köpa en villa i Djursholm. (Helst inte i Nacka där jag bor.)
Regeringspartiet avskyr fortfarande kärnkraft, utav lite oklara anledningar, men en fördel med att bygga ny sådan vore att alla kärnfysiker som kom under flyktingkrisen äntligen skulle kunna få ett riktigt jobb. En annan fördel är att kärnkraft fungerar även då det inte blåser. Riksdagens utredningstjänst har nämligen kommit fram till att vanligt folk vill kunna tända lampan, laga mat, duscha varmt, och så vidare, även när det är vindstilla. Väldigt överraskande, men vi är inte sämre än att vi kan ändra oss. Eller ändra och ändra… Vi har alltid varit för kärnkraft! Och svenskt Natomedlemskap!
Segregation, energiförsörjning och säkerhetspolitik är frågor som mer intresserar högeroppositionen så istället vill jag lyfta fram att Regeringspartiet kommer att möjliggöra för 16-åringar att byta juridiskt kön. Detta är en oerhört viktig fråga för alla biologiska pojkar som trivs bättre i tjejernas omklädningsrum. Om deras närvaro mot förmodan inte skulle uppskattas av de biologiska flickorna så kan ynglingen dra fram passet och minsann bevisa att hen är en hon.
Vi står inför ett akut och mycket allvarligt klimathot och världens öde vilar i Regeringspartiets händer. Hur vi ska kunna parera de irreparabla skador som oppositionen orsakade genom att sänka drivmedelsskatten med 1,30 kr i vårändringsbugeten, har vi dock ännu inte klurat ut. Det enda vi vet är att väljarna måste ge oss makten, men just nu jobbar vi i uppförsbacke. Knappt en enda skogsbrand i Sverige på hela sommaren och värmeböljorna blåser över på ett par dagar. Till råga på allt så har det stora barriärrevet inte haft så god tillväxt som nu på hela 36 år. Det kommer alltså att bli mycket svårt att skrämma väljarna med klimathotet inför valet.
Vår jämställdhetspolitik har varit mycket framgångsrik. Idag är kvinnor bättre än män på i princip allt. Att vi har en kvinnlig statsminister är ett tydligt bevis på det. En potentiellt negativ effekt av kvinnors framgång är emellertid att det föds färre barn, vilket kan få konsekvens för våra pensioner. Regeringspartiet insåg detta på ett tidigt stadium och öppnade därför Sveriges gränser för människor som vill komma hit och hjälpa oss stackars svenskar.
Dessa pensionsräddare bidrar inte bara med sitt eget arbete via nystartsjobb och diverse andra arbetsmarknadspolitiska program. Det har nämligen också visat sig att de har en benägenhet att föda många barn. I dagsläget är det förvisso så att svenska kvinnor jobbar arslet av sig, går in i väggen och avstår från att skaffa barn medan de via skattsedeln finansierar bildandet av storfamiljer i förorten. Men när de själva blir gamla så har de försörjningen tryggad av dessa barn som då har uppnått vuxen ålder. Vinsten kommer lite längre fram.
Ni som fortfarande inte övertygats av denna text kan ändå med gott samvete rösta på oss. Den politik vi går till val på kommer nämligen inte att genomföras eftersom vi då skulle stöta oss för mycket med vissa väljargrupper. Det parlamentariska läget kommer dessutom att tvinga oss att få Centerpartiet att komma överens med Vänsterpartiet, vilket är en uppenbar omöjlighet. Ni kan alltså vara helt försäkrade om att vi inte kommer att göra någonting alls efter valet. Förutom att behålla våra egna löner och befattningar såklart.
Magdalena Johansson är statsminister och partiledare för Regeringspartiet och ställer sig fientligt positiv till Nato, kärnkraft och segregation.
