Centerpartiets har sedan Maud Olofssons dagar vandrat allt längre vänsterut, och är nu djupt förskansat i det rödgröna blocket. Trots det har man fortsatt att marknadsföra sig som ett liberalt och företagarvänligt skattesänkarparti. Idag är detta inte mer än ett dåligt skämt. En noggrann läsning av vad centerpartisterna faktiskt skriver i sin budgetmotion avslöjar att de föreslår skattehöjningar. Centerpartisterna får naturligtvis föreslå vad som helst, men det vore bra om de kunde stå för sina förslag, skriver Fredrik Schulte.
Många centerpartister som är obekväma med att ha allierat sig med de rödgröna tröstar sig med budskapet att C är ett principfast marknadsliberalt parti som motvilligt samarbetar med vänstern för att stoppa SD, och egentligen är mer äkta borgerliga än Moderaterna.
Eftersom C marknadsför sig själv som en ”liberal kraft för företagande och låga skatter”, och tidigare faktiskt drev igenom skattesänkningar trodde även jag att C åtminstone i skattefrågor hade behållit sitt arv.
Men efter att ha läst igenom de senaste budgetmotionerna kunde jag dock konstatera att Centerpartiet vill höja skattetrycket! Höja!
Deras summering är svår att läsa för den som inte är rutinerad när det kommer till budgetmotioner, och frågan är om ens Centerpartiets egna företrädare inser att de i smyg har blivit ett skattehöjarparti. Redan i Muharrem Demiroks första budgetmotion föreslogs skattehöjningar jämfört med regeringens budget. I budgetmotionen för 2025 föreslås en ökning av statens inkomster på 10,5 miljarder efter fullt genomslag två år senare.
Visserligen vill C sänka skatten för låginkomsttagare samt minska arbetsgivaravgifter för anställda med låga inkomster. Samtidigt föreslås dock höjningar av bränsle- och miljöskatter, vilket innebär att skatten totalt sett ökar med Centerpartiets budget. Nu senast föreslår man dessutom skattehöjningar för de med inkomster över runt 37 000 kronor i månaden. Sammantaget är höjningarna större än sänkningar, vilket framgår för de som hittar fram till sida 36.
År 2027 skulle Centerpartiets förslag öka statens inkomster med cirka 10 miljarder kronor, mestadels genom skattehöjningar. Vad vill då Centerpartiet använda dessa pengar till? Den i särklass största satsningen är en ökning av biståndet med nära 15 miljarder. En annan satsning är drygt 2 miljarder till ökad invandring. Totalt föreslår C en utgiftsökning på 25 miljarder kronor.
Sammantaget har Maud Olofssons och Annie Lööfs linje att minska staten övergivits under Muharrem Demirok. Men vill verkligen företagare och jordbrukare i ett av världens högst beskattade länder betala ännu mer skatt, snarare än att fokusera på att minska statligt slöseri?
Det är kanske därför Centerpartiet gjort denna omsvängning utan att tydligt kommunicera det till sina kärnväljare, eller ens till de egna partimedlemmarna. Medan de andra partierna i det socialistiska blocket öppet stoltserar med att de vill expandera statliga utgifter rör sig Centern mot en liknande politik lite i smyg, samtidigt som de fortsätter att utmåla sig själv som ett parti för skattesänkningar, företagande och marknadsliberalism.
När Centerstudenterna nyligen öppnade för att samarbeta med högerblocket menade flera riksdagsledamöter i Centerpartiet ståndaktigt att det inte går att samarbeta med Moderaterna, som påstås ha tappat ambitionen att sänka skatter. Detta trots att den moderatledda regeringen presenterat en budget med de största skattesänkningarna på femton år.
Jag tror att de centerpartister som påstår sådant helt enkelt är lyckligt omedvetna om sitt partis smygsocialism. Vilken politisk inriktning Centerpartiet ska ha är givetvis upp till Centerpartiet och ingen annan. Att det närmar sig övriga rödgröna partier är kanske inte förvånande när de bytt block och numera tävlar med S och MP om vänsterväljare. Men man kan inte både ha kakan och äta den också. Om Centerpartiet tror att Sverige behöver ytterligare ett rödgrönt parti och att ekonomin behöver ytterligare höjda skatter är det minsta vi kan begära att de står för vad de tycker.
Fredrik Schulte
Fristående debattör och tidigare moderat riksdagsledamot i skatteutskottet
