Sveriges television delar Sverige. Enligt vissa är det en garant för frihet och demokrati, enligt andra ett hot mot detsamma. Är SVT ett frihetens fundament, eller ett exempel på politisk korruption och vänsterpropaganda?

Arga röster på högerkanten kräver att SVT avskaffas. Men högerpartierna tvekar, och allt de lyckats komma överens om är en viss budgetjustering. Denna budgetjustering är inte ens en minskning, utan bara en minskning av ökningstakten. Även detta har dock gett upphov till ramaskri bland de som ser sig själva som demokratins väktare. Det hotar ju deras inkomster. Palestinasjalar och teslabilar är inte gratis.

På högerkanten finns det två huvudsakliga åsikter om vad som bör göras med SVT. Enligt vissa finns det ingen räddning för denna korrupta organisation, och den bör läggas ned. Enligt andra så kan organisationen reformeras och dess partiskhet minskas.

Själv har jag ett tredje förslag: låt oss öka SVT:s partiskhet. Detta i syfte att minska partiskheten. Låter det konstigt? Mer partiskhet för opartiskhetens skull? Det finns två sätt att uppnå balans. Antingen kan man ta bort de krafter som leder till obalans, eller som jag nu föreslår, lägga till en motkraft. Jag föreslår att vi inte tar bort SVT:s vänsterlutning, utan istället lägger till en motsvarande högerlutning.

Det jag föreslår är att vi totalt överger kravet på opartiskhet och saklighet, och istället ger de politiska partierna ett direkt inflytande över SVT. Vi kan använda riksdagens mandatfördelning som mall. Ett parti med 15 procent av ledamöterna skulle få 15 procent av SVT:s budget och 15 procent av programtiden. Partierna kan sedan använda detta precis som de vill.

Det kan vara ständiga repriser av Viljans triumf, dokumentärer om livet på en ungersk kolchos, Per Albin Hansons bästa tal, eller en ny säsong Sveriges fetaste hundar. Partierna skulle kunna samarbeta i vissa produktioner och byta programtider med varandra. Naturligtvis ska de också få skapa sina egna dokumentärer, samt nyhets- och debattprogram, på vilka teman de vill och med de resurser deras röstandel privilegierar dem till. Partierna borde ha möjlighet att anställa och avskeda som de vill.

Det viktigaste är att det tydligt framgår vilket parti som har tagit fram vilket program. Man ska veta vem som utsätter en för melodifestivalen, eller vem som står för ett visst nyhetsinslag. För problemet är inte främst att SVT är partiskt, utan att denna partiskhet maskeras som neutralitet. Det är inget fel med partiskhet så länge vi vet att det är partiskhet. En sådan öppenhet är bara grundläggande hederlighet – vi har alla något vi tror på, och bör inte dölja det.

Skulle inte verklig neutralitet vara att föredra? Kanske. Men det är inte praktiskt möjligt. Det är välkänt att cirka 80 procent av SVT:s anställda röstar vänster, och att särskilt Miljöpartiet är överrepresenterat. Det är svårt att undvika partiskhet i en sådan situation, ens om man skulle försöka. De anställda på SVT är bara människor, och när det inte finns rivaliserande perspektiv så fastnar man i ekokammaren. Det är lätt att tro att man är neutral, objektiv, och håller sig till självklarheter när alla runt en säger exakt samma saker. Själv objektiviteten blir relativ till omgivningen.

Problemet med SVT:s vänsterlutning är dess frivillighet. Det står uttryckligen i reglerna att SVT ska vara sakligt och opartiskt. SVT är inte vänster på grund av regler eller byråkratiska dokument – alltså sådant politiker kan ändra på – utan på grund av att de som arbetar där vill ha det så. Vänsterpolitiken sitter som mögel i väggarna, och det finns inget sätt att få ut den förutom att riva dessa. Men vad skulle de ersättas av? Inkvoterade sverigedemokrater och moderater? Det är knappast en förbättring.

Kanske vore det bästa att bränna SVT till grunden och plöja ned salt i jorden. Men det verkar inte finnas någon majoritet för det. Så låt oss välja det näst bästa alternativet, och låta organisationen vara öppen och hederlig med sin partiskhet, försatt i ett evigt inbördeskrig. Det är trots allt i debattens hetta vi hittar sanningen.