Det finns två sätt att lära ut saker och ting. Antingen visar man vad man ska göra, eller så visar man vad man INTE ska göra. Venezuela har gjort det senare.

År 1999, när det socialistiska experimentet började, var Venezuela Sydamerikas rikaste land. Nu är det Sydamerikas fattigaste. Detta är särskilt imponerande med tanke på de enorma fördelar landet har i form av naturresurser som olja, guld, kol, bördig jord och prunkande regnskogar. Idag har en fjärdedel av befolkningen (omkring 7 miljoner) flytt i en av historiens största fredstida flyktingkriser.

Socialisterna under president Nicolás Maduro klamrar sig fast vid makten med hjälp av valfusk, mobbning och mord. Venezuela är landet med världens största oljereserver, men det kämpar för att hålla lamporna tända och har tidvis tvingats importera olja. Under de värsta åren 2017–2019 sattes landet på ”Maduro-dieten”, alltså svält.

Även om det finns många misslyckade stater i världen är det få som har fallit så långt och så uppenbart som Venezuela. I åratal, innan socialismens ohållbarhet och korruption blev omöjlig att ignorera, prisade vänsterpolitiker och Hollywoodkändisar den venezuelanska regimen. Nu är de tysta. Eller mer precist, de har gått vidare till annat.

Venezuela har blivit synonymt med socialismens misslyckanden och lyser som en varningseld. Denna varning har setts av miljontals människor, vilket måste ha undvikit eller mildrat många politiska misstag runt om i världen. Tyvärr är undvikna misstag svåra att studera, av det enkla skälet att de undvikts. Detta är en av de stora fördelarna med pluralism och mångfald, med att leva i en värld uppdelad i många länder. Vi kan lära oss inte bara av varandras framgångar, utan ännu mer av varandras misslyckanden.

Varje självständigt land är ett experiment, fritt att välja sin egen väg genom historien, mot triumf eller katastrof. Även katastrofer kan vara bra om vi lär oss något av dem. Till exempel tror jag inte att Javier Mileis reformer i Argentina skulle ha varit möjliga utan decennier av venezuelanska skräckhistorier.

Lägg inte alla ägg i samma korg. Sprid ut riskerna. Om hela världen var förenad i ett globalt imperium skulle det bara kunna finnas ett experiment åt gången. Dessutom skulle det inte finnas något att jämföra resultatet av experimentet med. Idag finns det omkring 200 länder i världen, och på grund av det finns det åtminstone 200 lärdomar mänskligheten kan dra.

Under större delen av historien, och ännu i alltför många delar av den moderna världen, har människor levt under fruktansvärda styren. Många av dessa skulle få Venezuela att framstå som utopiskt. Trots det har dessa styren accepterats och ibland till och med varit populära. Varför? För att människor inte såg något annat alternativ.

Idag är det lätt att se sådana alternativ, via tv, telefoner och internet. Människor accepterar slaveri och fattigdom så länge de inte kan se sina grannar njuta av frihet och välstånd. Det är ingen tillfällighet att världens minst fria och minst välmående stat, Nordkorea, också är den mest isolerade.

Men frihet och välstånd måste försvaras. Det största hotet mot dessa är människor som tar dem för givna, som tror att de omöjligt kan försvinna. Som i Venezuela. Venezuelanerna har förstört sitt land. Men genom att göra det har de gjort världen en verklig tjänst genom att ge ett exempel på vad man inte ska göra. Det har kostat Venezuelas folk ett fruktansvärt lidande, men har sannolikt bidragit till att göra världen som helhet till en bättre plats.

Tack!

Följ Jakob Sjölander på Substack HÄR