Att tjuvlyssna är inte fint, men om man har fungerande öron är det ibland oundvikligt.

För ett tag sedan var jag på gymmet då två män började diskutera en gemensam bekant som hatade Ukraina och stöttade Ryssland. Exakt varför han hatade Ukraina klargjordes aldrig. Kanske visste han det inte själv. Men även om de två männen inte delade detta hat, så var även de skeptiska. De frågade sig varför vi ska bry oss om just Ukraina, och jämförde med Irak där det ju ”dog en väldans massa människor utan att någon brydde sig”.

För det första så brydde vi svenskar oss en hel del om Irak. Det var massiva fredsdemonstrationer före invasionen, tiotusentals irakier flyttade hit, och det rapporterades nästan dagligen från området. George Bush behandlades som republikanska presidenter brukar behandlas av svensk media, även om dessa nog saknar honom idag. Uppmärksamheten dalade ett tag, men blommade upp igen när Islamiska staten började utöva ”fredens religion” lite mer energiskt 2014.

Men det är ändå en fullt rimlig fråga att ställa: Varför ska vi bry oss om Ukraina? Och mer precist, varför ska vi bry oss mer om Ukraina än Gaza, Jemen, Sudan eller Burma? I nästan hela Afrika är den humanitära situationen långt värre än i Ukraina, även i fredstid.

Den främsta skillnaden mellan dessa platser och Ukraina är vari orsaken till problemen ligger. Skälet till att platser som Gaza, Jemen, Sudan, Afghanistan, Irak och Syrien är – för att använda Donald Trumps terminologi – ”Shithole countries”, är gazaborna, jemeniterna, sudaneserna, afghanerna, irakierna och syrierna. Det är länder som förstört sig själva genom de fyra ”K:na” – Krig, Korruption, Kommunism och Klan.

Detta placerar dessa länder i en annan kategori än Ukraina. Visst är situationen i Ukraina inte heller bra, men skillnaden är att det inte är ukrainarnas eget fel. Istället är det Rysslands. Det är krig i Ukraina, men det är inget inbördeskrig. Det är inte ukrainare som mördar, våldtar och bombar ukrainare. Det är ryssar.

Rent moraliskt är detta en avgörande skillnad. Men det påverkar också våra möjligheter att hjälpa. Rent principiellt har jag inget emot att vi försöker hjälpa folk som förstört för sig själva (kalla mig blödig), men det faktum att de förstört för sig själva betyder att vår hjälpförmåga är begränsad. Alla resurser i världen ändrar inte det faktum att världens problemzoner är problemzoner på grund av de som bor där, deras önskemål, värderingar, kultur och samhällsskick.

Kulturen sitter djupt, och vi kan inte ändra på andras kultur mot deras vilja. Åtminstone inte utan synnerligen brutala medel. Amerikanerna försökte i åratal i Afghanistan och Irak – och misslyckades. För att hjälpa Ukraina så måste ryssarna bort – för att hjälpa Afghanistan så måste afghanerna ändra sig. Afghanerna skulle inte uppskatta sådan hjälp.

I Ukraina har vi dock goda möjligheter att göra gott. Faktiskt så behöver vi inte göra gott överhuvudtaget, eftersom ukrainarna fixar det på egen hand. Istället handlar det om att bli kvitt ryssarna. När det väl är gjort kommer Ukraina att fortsätta den demokratiska väg mot väst och välstånd som landet vandrat sedan självständigheten, och som förnyades under de stora revolutionerna 2004 och 2014 då folket försvarade sig mot den korrupta elit som försökte ändra riktningen. Denna folkvilja har demonstrerats varje dag sedan kriget började.

Jag kan tänka ut ytterligare tio goda skäl att hjälpa Ukraina. Det främsta är att visa världen i allmänhet och Ryssland i synnerhet att våld inte lönar sig. Men detta är ändå det viktigaste skälet till att Ukraina förtjänar vårt stöd i högre utsträckning än andra krisländer – att hjälpa Ukraina handlar främst om att hjälpa Ukraina att hjälpa Ukraina.

Följ Jakob Sjölander på Substack HÄR