Med teveserien Yellowstone om en hotad ranch i Montana – döpt till ett neo-västerndrama – vann manusförfattaren Taylor Sheridan storpublik, skådespelaren Kevin Costner en Golden Globe, och det amerikanska kulturkriget fick nytt bränsle.

Den ganska misslyckade skådespelaren Sheridan övergick 2015 till att skriva manus till filmer och serier som Sicario, Hell or High Water, Wind River, Tulsa King, Mayor of Kingstown, 1883, 1923. Detta sammanföll lyckligtvis med Trumps första presidentperiod. Sheridan spelar ibland i sina egna filmer när cowboys ska rida svåra rodeohästar, men erkänner att han hellre skriver manus och regisserar.

Förutom världsstjärnan Costner har Jeff Bridges, Harrison Ford, Helen Mirren, Tim McGraw, Faith Hill, Sylvester Stallone, Billy Bob Thornton, Demi Moore och Andy Garcia medverkar i hans produktioner.

Den politiskt korrekta dagstidningen New York Times anklagade honom för att göra den största ”republikanska showen” på tv med Yellowstone, Aftonbladet för att göra ”pappa-tv” och DN drog till med ”halvreaktionär americana”.

Men folket gillar hans historier. Över 12 miljoner tittare såg Yellowstoneavsnittet där huvudpersonen – ranchägaren John Dutton (Kevin Costner) – mördas. Detta var den näst största publiken i USA efter fotbollsfinalen i NFL.

Själv flinar Taylor Sheridan åt de fina kritikerna som enligt honom kliar sig i skallen och undrar, ”How is this shit so popular?”. Detta frågade han retoriskt den världsberömde poddaren Joe Rogan i deras tretimmarstugg, annars en rätt seg bromance. (Kortversion i Cinemablend).

Några ingredienser till hans framgångar som manusförfattare är genomgående:

Ett: Tydliga konflikter med sammansatta karaktärer ger spännande händelseutvecklingar. De goda kan vara onda, men inte i längden. Ranchägaren John Dutton och maffiabossen Dwight Manfredi (i Tulsa King) är besvärade av att använda våld och vara ogina.

Två: Tradition och antimodernism mot dagens USA. Rå kapitalism samverkar med progressiva värderingar och klimathysteri, allt för att fösa fram samhället till dagens postmoderna teknokrati med dess världsfrånvända eliter.

Sheridan återupprättar i serien 1883 – en ”prequel” till Yellowstone – alla nya amerikaner, ofta från Östeuropa, som erövrade Västern efter inbördeskriget i slutet av 1800-talet. Deras slit med häst- och handdragna vagnar och kärror över prärien, under ständiga attacker från ursprungsbefolkningen är lika tungt som våra egna svenska utvandrares äventyr i Vilhelm Mobergs epos.

Tre: Indianer behandlas respektfullt och ges nyckelroller i flera filmer. De blir kärlekspartners till män och kvinnor, kompanjoner och respekterade motståndare. Sheridan verkar ha ett synnerligen gott öga till dem, och säger uttryckligen att de inte ska glömmas bort.

Fyra: Våld och action, vapen och slagsmål förekommer alltid. Realistiskt och brutalt, som när den 77-åriga Helen Mirren skjuter skallen av en knästående revolverman. Utan förbehåll avrättar man i Clint Eastwoods anda de som hotar familjer och samhällen.

Fem: Individualism regerar. Karaktärerna lever sina egna liv och intriger utvecklas i oförutsedda riktningar. Sheridan har till skillnad från många av Hollywoods manusförfattare inte gått någon skrivarkurs, utan har vägletts av romaner av John Steinbeck, Cormac McCarthy, Toni Morrison och Gabriel García Márquez. Därav de snåriga men trovärdiga berättelserna med såväl romantik som ensamvargar av båda könen.

Sex: Vad som mest retar kritikerna är Taylor Sheridans alla riktigt manliga män – cowboys, poliser, agenter, brottslingar, spelare och hövdingar. De super och gormar, slåss och visar sig vara av kött och blod, och har ett allvar som sällan syns i moderna filmer och serier.

Alla män lyckas inte, och de som gör det får ofta betala ett högt pris. Livet är sällan en räkmacka i Sheridans filmer, och arbetarnas vardagliga slit visas upp som det är, hårt, smutsigt, kallt på vintern, hett på sommaren, men ibland lyckligt och tursamt.

Svaga oärliga män bestraffas av starka hederliga. Olika aspekter på heder ingår i alla Taylor Sheridans filmer. En oförrätt som aldrig kan gottgöras – som en ofrivilligt bortopererad livmoder – glöms aldrig bort. Hämnd och hat följer förövare.

Succéserien Yellowstone kommer att fortsätta med uppföljaren The Madison, där Michelle Pfeiffer är en kvinna från New York City som flyttar till den ensliga delstaten Montana där ranchen Yellowstone placerats.

Taylor Sheridan själv äger den klassiska Four Sixes-ranchen i Texas värd två miljarder kronor, där många scener spelats in och där ovana skådespelare fått genomgå veckolånga träningsläger för att lära sig ridning och det hårda cowboylivet framför kameran.

New York Times skrev surt om de första säsongerna av succén Yellowstone:

”The cowboy soap speaks the language of culture war with a perfect accent”.

Rätt uppfattat.