Sjunnesson: Förbjudna röster – men inte på Göteborgs bibliotek?

Göteborgs bibliotek stoltserar denna höst med programserien Förbjudna röster, om yttrandefrihet och konstnärlig frihet. Men var finns självkritiken? Inte ett ord tycks ägnas åt den egna hanteringen av kontroversiella röster eller åt andra svenska biblioteks ingripanden mot böcker och föredrag.

År 2014 bjöd en lokal ideell förening in professor Karl-Olov Arnstberg för att tala om temat ”Invandring och mörkläggning” på Göteborgs stadsbibliotek. Efter livliga diskussioner i medierna och på sociala medier ställde biblioteket in föredraget med hänvisning till risken för ordningsstörningar.

I ett beslut 2016 kritiserade Justitieombudsmannen, JO, Göteborgs kulturnämnd. Omständigheterna gav intryck av att föreläsningens innehåll och den negativa opinionen hade påverkat beslutet. Biblioteket hade därmed inte levt upp till regeringsformens krav på objektivitet.

2015 sökte jag själv en möjlighet att hålla föredrag på Göteborgs stadsbibliotek. Jag fick till svar att medan Arnstbergs fall pågick kunde inga liknande föredragshållare tolereras.

I stället talade jag på Uppsala stadsbibliotek. Bibliotekschefen satt i publiken och en ordningsvakt fanns utanför. Uppsala Nya Tidnings liberala (!) ledarsida hade kritiserat biblioteket för att låta mig tala om mina böcker. ”Kommer Stadsbiblioteket att lyfta ut den islamofobiske skribenten Jan Sjunnesson från sina lokaler?” frågade tidningen. Svaret blev alltså nej.

Det finns fler exempel på hur svenska bibliotek har begränsat tillgången till kontroversiella böcker.

• Ljungby: Biblioteket uppges ha plockat bort Arnstbergs och Sandelins Invandring och mörkläggning med motiveringen att boken inte överensstämde med bibliotekets värdegrund och var rasistisk.
• Karlskoga: År 2016 avstod en bibliotekarie från att fjärrlåna in Nötskalet av Arnstberg och Sandelin med hänvisning till kvalitetsskäl. Motiveringen var att böcker som biblioteket inte köper in av kvalitetsskäl inte heller lånas in från andra bibliotek.
• Tumba: År 2017 kritiserade JO bibliotekets hantering av önskemål om att få låna Invandring och mörkläggning och Muhammeds flickor av Lars Hedegaard. Biblioteket hade avstått från både inköp och fjärrlån. JO ansåg att hanteringen inte uppfyllde bibliotekslagens och regeringsformens krav på objektivitet. JO skrev att ”så länge ett yttrande inte är brottsligt finns det däremot inte något utrymme för ett folkbibliotek att ta hänsyn till de värderingar och åsikter som förs fram.”

Samtidigt finns den västtyska terrorgruppen Röda armé-fraktionens bok RAF-texter från 1977 på ett antal svenska bibliotek. Det är i sig inget argument för att inte ha den tillgänglig. Tvärtom bör även obehagliga och extrema idéer kunna studeras. Men samma princip om tillgång och intellektuell öppenhet måste rimligen gälla även kontroversiella böcker om invandring och islam.

Till och med ”rikslikaren” Dagens Nyheters Lisa Magnusson har kritiserat bibliotekens ängslighet inför vissa bokinköp och fjärrlån.

Problemet gäller inte bara böcker. Även rapporter om stök och kriminalitet på bibliotek har väckt strid.

Juristen och skribenten Paulina Neuding har länge uppmärksammat ungdomsgäng som tagit över vissa förortsbibliotek, något hon sammanställt i boken Igår kväll i Sverige (2025). Där har andra besökare och personal fått svårt att hävda sin rätt till lugn och arbetsro. Det har bland annat rapporterats om knarkgömmor i bokhyllor. Samtidigt har diskussionen om problemen ibland avfärdats som främlingsfientlig.

Kraven på tysta bibliotek var ofta kryddade med både främlingsfientlighet och klassförakt, ansåg socialdemokraten Roger Mogert i debatten då. Men som Expressens Viktor Barth-Kron noterade 2022 hade kritikerna av stöket fått gehör i den offentliga debatten.

Ett öppet bibliotek måste värna både tillgången till kontroversiella böcker och besökarnas möjlighet att använda lokalerna utan att störas. Yttrandefrihet och ordning är inte motsatser.

Om Göteborgs bibliotek menar allvar med Förbjudna röster borde programmet också kunna rymma en diskussion om de egna misstagen. Yttrandefriheten prövas inte bara när makten förbjuder röster långt borta. Den prövas också när obekväma röster hörs här hemma, som vid vårt fina stadsbibliotek.