Sjunnesson: Sveket mot Fadime

Debattören och ledarskribenten Sakine Madons senaste bok, Sveket, om hederskultur fick mig att minnas något som hände i årskurs sju, läsåret 1971–72, på Valsätraskolan i Uppsala. En grekisk flicka, välutvecklad för sin ålder och klädd i vuxna kläder, nästan som en liten tant, började i vår klass på höstterminen. Hon talade knappt svenska och försvann efter jul. Ingen visste varför. Kanske hade hon flyttat hem, kanske hade hon gift sig, 13–14 år gammal, skriver Sjunnesson.
Sakine Madon kom till Uppsala omkring femton år senare och bodde periodvis i Gottsunda, intill Valsätra. Själv bodde jag, liksom Magdalena Andersson, i villakvarteren i Norby i närheten.
I slutkapitlet, ”Det hade kunnat vara jag”, skriver Madon om den hedersmördade Fadime Şahindal (1975–2002):
Min släkt kommer från samma kurdiska bergstrakter som Fadimes. Våra föräldrar har känt varandra. Fadime var några år äldre än mig. Hade jag haft andra föräldrar – föräldrar som mer brydde sig om rykte, skvaller och vad de mest konservativa hederförtryckarna ansåg – hade det lika gärna kunnat vara jag som dödades av min familj.