Skogkär: Demokrati under press

Sverige har de senaste decennierna tagit emot hundratusentals invandrare från Mellanöstern, Nordafrika och Asien. Människor från regioner där välfungerande demokratier är lätt räknade – mer eller mindre obefintliga som de är. Att det med denna invandring också följt den demokratisyn som varit förhärskande i dessa länder, liksom de medel och metoder som där används för att tillskansa sig politisk makt, kan tas för givet. Konstigt vore det annars.

Detta börjar ge utslag på allvar. Efter årets riksdagsval ringer varningsklockorna. Men i stor utsträckning för döva öron. Än så länge.

Få saker signalerar misslyckad integration och fallerad mångkultur lika tydligt som när politiker väljer att kommunicera med väljarna på främmande språk – sannolikt för att dessa väljare i många fall inte behärskar svenska. Eller för att vädja till väljarnas grupptillhörighet: “Jag ser ut som er, jag är en av er, lita på mig, rösta på mig”.

Just nu pågår minst tre polisutredningar om misstänkt valfusk, varav den ena gäller Borlänge och berör Vänsterpartiets Mohamed Abdukardir Ali.

På torsdagen bröt Vänsterpartiets ordförande Mehrnoosh Dadgostar till sist sin tystnad om det misstänkta valfusket. Och i vanlig ordning försöker vänsterledaren förminska allvaret i det inträffade. På samma sätt som hon gjort allt för att förminska allvaret när det visat sig att förtroendevalda inom partiet spridit antisemitism och hyllat terror.

“De har inte stått på valbar plats”, har Dadgostar då sagt om dessa partiföreträdare.

“Det rör sig om få röster”, säger hon nu apropå Borlänge.

Att den så kallade kryssraketen Abdukardir Ali som gett Dadgostar förnyad huvudvärk inte heller stod på valbar plats men ändå tog sig in i riksdagen med hjälp av några hundra personröster får väl ses som en ödets ironi.

Ingen vet vilka de 648 Dalaväljarna är som personröstade in Abdukardir Ali i Sveriges riksdag eller varför de röstade på just honom. Kanske för att han är en vänlig och omtänksam själ som alltid ställer upp och hjälper sina medmänniskor, “en person som hjälpt och stöttat unga killar och ordnat fester och bröllop”, enligt en beskrivning förmedlad av Sveriges Radio.

Kanske fick en del betalt av någon, oklart vem, för att kryssa Abdukardir Ali. Kanske kan den pågående polisutredningen så småningom avfärda eller bekräfta dessa misstankar.

Läs även: Skogkär: Vänsterpartiet förringar, förnekar och fokusförflyttar

En populär teori är klanröstning i någon form. Att inflytelserika personer i den somaliska gruppen spridit ordet: den här mannen ska ni rösta på. Fast även detta är spekulationer. Spekulationer men knappast grundlösa. Somalias sociala, politiska och ekonomiska strukturer vilar på stora släktbaserade nätverk. Att sådana strukturer och traditioner följt med somalier till Sverige kan nog tas för givet, även om det inte behöver vara förklaringen till Abdukardir Alis politiska raketkarriär.

Men misstankarna finns där, de är utbredda och med tanke på omständigheterna svåra att frigöra sig från.

Den bild många i den somaliska diasporan i Sverige sprider i sociala medier motsäger inte teorin om klanröstning. Tvärtom. Här framgår tydligt att Abdukardir Ali och andra politiker med somalisk bakgrund ses som just representanter för somalierna i Sverige – och för somalier i världen. Det jublas över att Somalia efter förra söndagens val har inte mindre än fem ledamöter i Sveriges riksdag.

Att somalier röstar på andra somalier är enligt vänstern inte märkvärdigare än att den som bor på Djursholm röstar på Moderaterna. Det ligger något i det. Såvida de somalier som röstar på en somalisk politiker gör det för dennes politik, inte för dennes härkomst. Om många Djursholmsbor vill se Ulf Kristersson (M) som statsminister beror det sannolikt inte på att Kristersson är etnisk svensk. Eller på att någon ur familjen Wallenberg talat om för dem att rösta så.

Peter Wennblad, ledarskribent på Svenska Dagbladet har de senaste dagarna talat med erfarna valförrättare i Järvaområdet, i Husby, Rinkeby och Tensta. Valförrättarna vittnar om systematiskt och utbrett valfusk.

Ett av de exempel Wennblad fått berättat för sig är från slutet av augusti och förtidsröstningen i Rinkeby. Många av dessa förtidsröstare kunde ingen svenska alls, de hade ingen aning om hur man gör i en vallokal. Men alla visste de en sak, vem de skulle rösta på, och de upprepade samma ord: ”Nummer åtta”. Och nummer åtta var deras landsman, Ilyas Hassan från Husby, ledamot av Vänsterpartiets styrelse.

En annan valförrättare beskrev för Wennblad en scen från en vallokal i Husby, där en grupp med över hundra eritreanska kvinnor tågade in, åtföljda av två församlingspräster som instruerade dem om vilket parti de skulle rösta på och vilken kandidat de skulle kryssa.

Andra valförrättare berättade om väljare som stod i valbåset och tog emot instruktioner via mobiltelefon, om hur redan förkryssade valsedlar smugglades in i valsedelsställen. Den gemensamma nämnaren i många av dessa fall var Vänsterpartiet.

Valmyndighetens kanslichef Anna Nyqvist vill se en ändring av valsedelsystemet. Snabbt.

“Vi har länge förespråkat att partier inte ska hantera valsedlar, utan att varje väljare får tre valsedlar i handen när man röstar, och kryssar ett parti”, säger Nyqvist till SVT.

En av de slutsatser som också borde dras av 2026 års val är att personröstningen, tänkt att stärka demokratin, istället blivit ett demokratiskt problem. 648 personröster tog Mohamed Abdukardir Ali in i riksdagen. Från en icke-valbar plats. I Sörmland behövde Mohamed Abdukani (MP) endast 484 personkryss för att peta Linus Lakso, Miljöpartiets energipolitiska talesperson och förstanamnet på partiets riksdagslista.

Att så få röster kan ta även en kandidat helt utan politisk erfarenhet in i riksdagen inbjuder till oegentligheter, till klanröstning och röstköp.

Vänsterpartiet vill ha beröm för att ha fått upp valdeltagandet i landets utanförskapsområden. Med tanke på att det till stor del verkar ha skett med metoder som liksom en stor del av väljarna i dessa områden är hämtade från stater med minst sagt bristfälliga demokratiska traditioner och institutioner är det kanske inte så mycket att yvas över.

Läs även: Skogkär: Hat och hot med Dadgostar