Märta Stenevi kastar in handduken och avgår som språkrör för Miljöpartiet. Beskedet från Stenevi, som varit sjukskriven i snart en månad, kom plötsligt men ändå inte helt oväntat.

“Jag har ställt upp för att jag har trott att jag har kunnat göra jobbet bäst, men nu tror jag inte det. Då är det bäst att kliva åt sidan”, säger Stenevi i en intervju med Aftonbladet.

I höstas tillsattes en intern utredning om arbetsmiljön på Miljöpartiets kansli. Detta efter att Stenevi anklagats för “toxisk toppstyrning”. I ett mejl som skickades till partiets valberedning inför kongressen i november beskrevs situationen som “ohållbar”.

Misstanken att Stenevi lämnar skutan för att förekomma den interna arbetsmiljöutredningen, som skulle ha varit klar snart, ligger nära till hands. I och med hennes avgång faller hela den frågan.

Samarbetet mellan Stenevi och den i höstas nyvalde språkrörskollegan Daniel Helldén fick inte heller någon flygande start. En pressträff inför kongressen där valberedningen skulle presentera sina förslag till språkrör, Helldén och Stenevi, fick ställas in i all hast. Detta efter att Stenevi rest hem till Malmö, av “familjeskäl”.

Stenevi blev språkrör vid en extra partikongress i januari 2021 då hon efterträdde Isabella Lövin. Att säga att hon fått Miljöpartiet att lyfta vore en överdrift, men hon och dåvarande språkrörskollegan Per Bolund lyckades i alla fall rädda partiet kvar i riksdagen i valet 2022, efter att det länge sett kritiskt ut.

Märta Stenevi har haft en betydande roll i Miljöpartiets radikalisering och gradvisa förflyttning ut på vänsterkanten i svensk politik. Miljöpartiet var länge ett parti på det politiska mittfältet, utan tydlig blocktillhörighet, som kunde göra upp med såväl de borgerliga partierna som Socialdemokraterna. Det innebar också att MP kunde få ett betydligt större genomslag för sin politik än vad partiets riksdagsmandat motiverade.

Stenevi har tillhört den falang som velat bredda partiet och göra det till mindre av ett tvåfrågeparti fokuserat på miljö- och klimat. Under hennes tid som språkrör har MP allt mer kommit att förknippas med identitetspolitik och sociala rättvisefrågor.

Stenevi har också bidragit till att skruva upp konfliktnivån och öka polariseringen i svensk politik, exempelvis genom att rutinmässigt beskriva sina politiska motståndare som “brunblå”, det vill säga nazianstrukna.

Hennes krampaktiga försök att framstå som en ung, radikal aktivist, som när hon lovade att Miljöpartiets företrädare skulle “göra kaos” med alla som står i vägen för “klimaträttvisa”, var pinsamma.

Märta Stenevi lämnar scenen. Kollegor till höger och vänster beklagar. Som sig bör. Men det är svårt att se hennes avgång som en förlust för svensk politik.