Det gör däremot Bulletins Per Brinkemo som också är författare till två böcker om klaner. Han pekar på att de två klaner – El-Zein (även Al-Zein) och Gültekin – som var inblandade i bråken i Lund båda funnits med i polisens lista över släktbaserade kriminella nätverk i Sverige. Det var klanerna på denna lista som dåvarande biträdande rikspolischefen Mats Löfving syftade på när han förra året lyfte diskussionen om klaner i Sverige.

I den rättegång som hålls i Lunds tingsrätt under två dagar är en yngling i 20-årsåldern ur El-Zeinklanen åtalad för mordförsök och hans yngre bror för skyddande av brottsling. Samtidigt är en man i 25-årsåldern från Gültekinklanen åtalad för grovt vapenbrott.

Båda klanerna El-Zein och Gültekin har sitt ursprung i Mellanöstern. El-Zein är i dag en av Tysklands största släktklaner och har sitt ursprung i Libanon. Gültekinfamiljen är mhallami, en arabisktalande folkgrupp som finns i Libanon och Turkiet.

Andra omtalade mhallamiklaner i Sverige är Ali Khan och Simmo i Göteborg – som var indragna i ett jättebråk tidigare i år.

Misshandel vid busshållplats

Polisförhören ger en samstämmig bild av att det började med att en man blev misshandlad på en busshållplats i östra Lund den 6 september.

Enligt uppgift från en av den misshandlades släktingar hade han blivit hotad några veckor tidigare, men då vänt sig till äldre personer i sin släkt, som i sin tur kontaktat företrädare för den andra släkten och fått löfte om att det inte skulle hända något.

Uppgiften om att mannen ändå blivit attackerad spreds snabbt till hans släktingar. Ett stort antal personer, enligt vittnen ett 20-tal, begav sig till en restaurang vid Lunds central, där personer i den andra släkten arbetar.

Här inträffade de händelser som nu ska tas upp i rättegången – och sedan fortsatte de våldsamma bråken utanför Skånes universitetssjukhus i Lund. Enligt polisen var totalt ett 50-tal personer inblandade. Åtta skadades så att de behövde sjukhusvård.

”Kanske de stora vet”

I polisförhören vill ingen berätta om bakgrunden till konflikten, men flera säger att de båda klanerna efteråt har kommit överens. En ung person som tillfrågas av polisen om bakgrunden säger till exempel:

– Nej, kanske de stora vet, men inte jag.

Polisen ber honom att utveckla vilka ”de stora” är.

– De som är äldst i familjen.

En annan person berättar för polisen att klanerna nu kommit överens och får då frågan på vilket sätt.

– Bara att vi ska hålla oss från varandra. Skulle det vara något så ringer man de äldre, svarar han.

”Klanens juridik”

Per Brinkemo ser detta som ett uttryck för det han kallar klanjuridik.

– Det är typiskt att man har äldre auktoriteter som sitter ner med båda parter och ofta med medlare. Det här är klanens juridik som inte är som vår straffrätt, utan det är en försoningsteknik, säger han.

En vecka efter bråket i Lund hävdade en person som sade sig ha agerat medlare att fred nu rådde mellan parterna. Till Kvällsposten sade mannen också att båda sidor i konflikten ville be allmänheten och sjukvårdspersonalen om ursäkt.

Hur det gick till just i det här fallet är oklart, men enligt Brinkemo är pengar ofta en del av lösningen.

– Det är ett kompenserande system, så förövaren, inte han personligen utan hans kollektiv, betalar blodspengar för att ”reglera skulden”.

Parallell rättsskipning

Per Brinkemo ser stora problem med den här sortens parallell rättsskipning.

– Det här är konkurrerande system som riskerar att urgröpa rättsstaten.

Den svenska rättsstaten konkurrerar med ett annat system, som kan fungera mycket snabbare, eftersom det inte krävs bevis för vilken individ som är ansvarig, då det ses som en kollektiv skuld. Människor som skolats in i den här typen av konfliktlösning saknar tillit till den svenska rättsapparaten, bland annat för att den är långsammare.

– Alla är rädda innan den här skulden är reglerad. Det är ett kollektivistiskt tänkande. Det är många som kan vara måltavla för en hämndaktion innan skulden är reglerad, säger Per Brinkemo.

Fokuserar på individer

För åklagare Mathias Larsson är det inte klaner som är i fokus, utan individer.

Han konstaterar att ingen vill säga något om bakgrunden till konflikten, men det är inte det viktiga i brottsutredningen utan att klarlägga exakt vad som hände på platsen.

TT: Hur ser du på risken för nya bråk i samband med rättegången?

– Det vet vi inte, men det är något vi har med oss. Tingsrätten, polisen och vi är införstådda med att det finns sådana risker, så det har vi med i beräkningen, absolut.