”Sätt borgarna mot väggen nu”. Så låter Socialdemokraternas nya retorik. I skuggan av pandemin har två socialdemokratiska underorganisationer inlett en digital offensiv.

Den 8 april sjösatte socialdemokratiska Tankesmedjan Tiden sin Facebookkanal ”Sverige inför verkligheten”. Där erbjuds ”samhällskritik och samhällsgranskning” från två för ändamålet rekryterade redaktörer, som ”sätter fokus på de verkliga problemen i samhället – och ställer ansvariga till svars”. Sverige inför verkligheten producerar omkring två inlägg per dag, och har nu drygt 6 000 följare. Tiden ägs till en tredjedel av Socialdemokraterna, tillsammans med LO och ABF.

Senare samma månad började ”Samtidigt i Sverige” publiceras på Facebook. Det är en digital satsning från Socialdemokraternas partiorgan Aktuellt i Politiken (AiP). Kanalen publicerar ungefär ett inlägg om dagen, oftast kondenserat från reportage från partitidningens pappersupplaga. Samtidigt i Sverige har drygt 2 000 följare. AiP är helägt av Socialdemokraterna.

Den digitala offensiven väckte blygsam uppmärksamhet i starten. I partiets egna medier har man dock klargjort ambitionerna. ”Kampen om opinionen pågår varje dag – inte minst i kommentarsfält, på sociala medier och via både etablerade och alternativa kanaler”, sade Tidens dåvarande chef Daniel Färm, i dag chef för AiP.

Att partier har centralstyrda informationssatsningar på internet är förstås inget anmärkningsvärt. Det intressanta här är att de socialdemokratiska kanalerna innehåller så mycket negativt kampanjande. Där andra partier främst vill berätta om egen politik, satsar Socialdemokraterna på att svartmåla andra.

Kristdemokraterna och Ebba Busch är tydliga måltavlor för kampanjen. Några exempel från Sverige inför verkligheten den senaste månaden:

”KD:s feminism är som Ebba Buschs husaffärer. Tvivelaktiga”. Så heter det i en bild, den 9 februari, från Sverige inför verkligheten. Delningsbilden åtföljs av den retoriska frågan ”Är aborträtten viktigare än ytterligare en skattesänkning?” 

Ett annat inlägg, en filmsnutt från den 7 februari, antyder att Moderaterna menar att det är ”stötande att sjuka eller personer med Downs syndrom blir vaccinerade”. ”Jag är väldigt glad att det inte är Ulf Kristersson som leder oss genom den här pandemin!”

”Ebba Busch förstår inte poängen med skatt och att ha gemensam välfärd” påstår man den 19 februari. ”Sånt kanske blir svårt att begripa när man varit proffspolitiker hela livet och tjänar 140 000 i veckan.”

Det är ett slags retorik som man förväntar sig av kommentarsfältskrigare, och inte av officiella, partiägda kanaler. 

Påfallande lite av den negativa kampanjen är riktad mot Sverigedemokraterna. Tvärtom kan man hitta försök att tala till SD-väljarna på deras förmodade egna språk. I ett inlägg om arbetskraftsinvandringen heter det om Moderaterna att ”Det är ett parti utan moral, det där. De genomförde den här naiva reformen. Och den blev precis lika illa som alla vi från den här sidan varnade för. Det blev exploatering, kriminalitet, underbetalt slavarbete. Det var vad det blev. Och det kom inte hit några hjärnkirurger eller astrofysiker”.

Möjligen avslöjar prioriteringen vilket krig S vill vinna. 

Den så kallade alternativhögerns dominans i sociala medier har skavt som en sten i skon för arbetarrörelsen. Och när det inte har växt fram några stödtrupper spontant, har man från centralt håll skapat en egen trollfabrik.

Frågan är om det blir särskilt framgångsrikt. Slagord som ”Framåt! Kör! Sätt borgarna mot väggen nu” (12/2) låter inte som något från framtiden.