Jag skrattar ofta när jag tar del av statsmediernas inlägg och reportage. Som vid detta inslag från P4 Malmöhus:

”Sedan drygt en vecka ska Folktandvården i Skåne fråga alla vuxna patienter om de utsatts för våld i nära relation. Detta för att normalisera frågan och fånga upp de som behöver hjälp.

Tandläkaren Cecilia Lindbäck hoppas att detta kan hjälp fler att ta sig ut ut våldsutsatta situationer och överleva.

Hör i ljudklippet hur P4 Malmöhus reporter reagerar när han får frågan i tandläkarstolen.”

Inslaget illustreras med en bild på en kvinnlig tandhygienist, klädd i den kvinnoförtryckande slöjan.

Detta är så typiskt svenskt och tydliggör minst fem områden där Sverige halkat rejält snett:

• Ett kvinnligt omvårdnadsperspektiv på absolut allt.
• Synen på vuxna människor som hjälplösa barn.
• Principen om ologisk samverkan som enbart förvirrar.
• Det ständiga arbetet med att normalisera hijab och islam.
• Mycket goda förhoppningar, helt gripna ur luften.

För att förtydliga: När jag går till tandhygienisten vill jag absolut inte mötas av en muslimsk kvinna i hijab som ställer frågor till mig om eventuellt våld i nära relation. Då är det snarare jag som borde ställa motsvarande frågor till henne - hur pass förtryckt är hon, på en skala? Hur mycket uppfostringsstryk får hon av maken?

Reportern finner frågorna ”obekväma”. Ja det kan man kanske kalla dem. Jag vill hävda att de är idiotiska, men helt logiska vid ett besök på tandvården i detta fullkomligt galna och urspårade land!

Här hittar ni inslaget: https://www.sverigesradio.se/artikel/har-fragas-reportern-om-han-utsatts-for-vald-blir-lite-obekvam