Från P1 Morgon:

”Det har gått tio år sen den stora flyktingkrisen som ledde till skärpt migrationspolitik. Ett av Tidöpartiernas uttalade mål är att komma tillrätta med det så kallade skuggsamhället, det vill säga människor som lever i Sverige utan uppehållstillstånd. I reportaget få vi träffa några av dem som faktiskt lever i en sådan tillvaro. Taghi kom till Sverige under brinnande flyktingkris och bor nu på en mindre ort i Mellansverige.”

Samtliga riksdagspartier har lika stor skuld till Sveriges prekära situation med kulturell splittring, religiösa motsättningar, galopperande kriminalitet och ständigt växande otrygghet. Nu ska några av dessa partier, M, L och KD, åtgärda ett av alla dessa gigantiska problem – det så kallade skuggsamhället.

Mellan 100 000 och 200 000 individer uppehåller sig idag illegalt i landet. De kallas förskönande för ”papperslösa” trots att de är allt annat än papperslösa. De flesta av dem har klara papper på att de saknar laglig rätt att befinna sig här.

Situationen är helt och hållet egenskapad eftersom samtliga partier, förutom SD, valt att helt bortse från den viktigaste delen i asylprocessen – att se till så att människor som fått avslag på sina asylansökningar verkligen också lämnar landet.

Tvärtom har man genom fullkomligt vansinniga lagar och regler uppmuntrat människor att stanna. Illegala invandrare gavs 2013, av regeringen Reinfeldt, rätt till nödvändig tand- och sjukvård till ingen eller mycket ringa egen kostnad. Plus att vissa kommuner, som Malmö, även gav dem rätt till socialbidrag.

Även deras barn, 6–18 år, gavs i samma veva rätt till fullständig skolgång i Sverige. All Inclusive, även mycket kostsamma insatser som personlig assistans vid olika psykiska och fysiska funktionsnedsättningar.

Föga förvånande har de allra flesta som fått avslag på asylansökan nappat på detta mycket generösa erbjudande och valt att stanna under de fyra år som måste förflyta innan de kan lämna in en förnyad asylansökan. Nu förstärkt med asylskäl som uppstått och skapats här i Sverige – genom eventuella barns starka anknytning till skola, kamrater, språket och livet här.

Taghi är en av alla som valt att högaktningsfullt strunta i de svenska asyllagarna. Han kom hit 2015 och efter avslag på asylansökan 2017 förlorade han sin rätt att arbeta i Sverige och fick lämna sin anställning inom vården. Sedan dess har han hankat sig fram med hjälp av osäkra svartjobb. Det har varit ett väldigt svårt liv, säger han, och så ska det väl också vara om man uppehåller sig här illegalt.

Men Taghi förklarar bestämt att han kommer att fortsätta ignorera svenska lagar, han tänker stanna oavsett vad vår regering hittar på för att få ut honom härifrån.

Abdullahi från Somalia, däremot, behöver dock inte gömma sig för myndigheterna, trots att också han bor här utan uppehållstillstånd. Han berättar, på somaliska, att han bott på samma adress som sin fru och deras barn hela tiden och är lätt att hitta. Han har fått hembesök av polisen tio gånger men de ingenting kan göra eftersom Somalia vägrar att ta emot sina egna medborgare.

Med SD som starkt pådrivande kraft inom Tidösamarbetet ska regeringen nu äntligen försöka göra någonting åt detta oönskade skuggsamhälle. Genom nya strängare lagar och regler ska man åtgärda alla missförhållanden.

Men nya lagar och regler är totalt verkningslösa om man inte sätter verklig och påtaglig handlingskraft bakom orden.

Man kunde exempelvis upphöra med allt humanitärt bistånd till länder som, i likhet med Somalia, vägrar ta emot sina egna medborgare. Man kunde ge en enorm resursförstärkning så att arméer av poliser kunde finkamma landet i jakt på illegala och gripa, internera och sätta dem på chartrade plan tillbaka till hemländerna.

Men i det märkligaste landet i världen kommer naturligtvis ingen av dessa till synes självklara åtgärder att införas. Sverige är Sverige och här är det de illegala invandrarna som i praktiken kommer att fortsätta regera. Ingen annan, oavsett vad politikerna själva hävdar.