Det verkar vara något magiskt med svenskhet, att vara svensk. Väldigt många som flyttat hit från Mellanöstern och Afrika kräver att bli kallade svenskar eftersom de numera trampar svensk mark. Oavsett hur de lever och verkar, eller inte verkar.

Men etnicitet är inte geografiskt bestämd. Jag blir inte tillfälligt dansk bara för att jag tar mig en tripp till Köpenhamn, eller förvandlas till danska om jag bosätter mig där. I så fall blir jag en svenska, inflyttad till Danmark.

Lika lite är etnicitet något man kan ”ses som”. Lawen Redar klagar högljutt över att SD inte ser henne som svensk. Det kanske beror på att hon inte är svensk, och inte heller uppträder som en sådan.

Lawen Redar har en helt annan syn på saken: Om hon säger att hon är svensk så är det så. Även om hon på bara ett tvåminutersklipp ur en SVT-dokumentär med all önskvärd tydlighet bevisar att hon är allt annat än svensk.

Hon vill förändra Sverige till det sämre, smeta ut all förbannad ”mångkultur” som nu är koncentrerad till utanförskapsområdena över de delar av Sverige som fortfarande fungerar, särskilt i de svenskområden som fungerar väldigt bra.

Det har hon själv kommit fram till i en egen utredning, vars riktlinjer antogs som partipolitiskt handlingsprogram på Socialdemokraternas partikongress våren 2025. Att både Socialdemokrater och Lawen Redar själv nu ihärdigt förnekar att så skulle vara fallet förändrar inte detta faktum.

Vi svenskar må vara naiva, dumsnälla och lättlurade, men fullt så lättlurade är vi faktiskt inte.

Lawen Redar är född i Sverige av kurdiska föräldrar som tyckte det var en god idé att flytta till Sverige. Det vore väldigt märkligt om dessa kurder efter flytten hit skulle få ett helsvenskt barn. I så fall är hon en bortbyting, en svensk bebis som förväxlats på BB.

Vad menar jag då med detta? Kan man aldrig som inflyttad bli svensk? Nej, det kan man inte, det är något man föds som. Däremot kan man som inflyttad anamma den svenska kulturen, det svenska sättet att leva, uppskatta vår frihet och demokrati, vår jämlikhet. På det sättet kan man kalla sig svensk.

Jag har vänner med rötter i Mellanöstern som hyllar Sverige och kämpar för landets väl och ve långt mera intensivt och ihärdigt än vad jag gör. Jag skulle ärligt kunna säga att de genom sitt agerande är mer svenska än jag. Men de ägnar sig inte åt barnsligheter som att kräva att få bli kallade svenskar. De är och förblir stolta perser, boende i Sverige. Med all rätt.

Det finns en etablerad svensk sanning som säger att det tar tre generationer att bli Stockholmare. Det ligger väldigt mycket i den uppfattningen. Jag har, steg för steg, lärt känna min stad och slutligen gjort den till min. Jag är alltså inte Stockholmare, trots att jag bott här i decennier. Jag är och förblir en kulla från Leksand, inflyttad till Stockholm. Vilket jag på intet sätt är harmsen över.

Jag menar att exakt samma princip även bör gälla för rätten att få kalla sig svensk, att vara svensk.

Lawen Redar hyser ett grundmurat hat mot Sverigedemokraterna och har en typisk mellanösternsyn på demokrati. Hon ska ta över, hon ska bestämma hur allt ska vara, hon är störst och bäst och vet allt. Att samarbeta med SD finns inte ens i hennes föreställningsvärld eftersom de förolämpat henne.

Hon delar denna syn med två andra framträdande damer inom politiken med rötter i Mellanöstern; Noshi Dadgostar och Simona Mohamsson. Låt vara att även svenska politiker som Magdalena Andersson och Elisabeth Thand Ringqvist är av exakt samma uppfattning, men de är i grunden demokratimotståndare och lättköpta medlöpare, inget annat.

Lawen Redar bor enligt pressuppgifter numera större delen av sin tid ihop med en man i Köpenhamn. Jag antar att hon genom detta kräver att få bli kallad danska med svenska rötter.